i samma mån, som, till följd af stigände bildning och förändrad lagstiftning, allt flera medborgare finna sig manade att med uppmärksamhet följa de allmänna ärendena, ill K. M:t, ehuru hinder möta att för närvarande framläg förslag till ett fullständigt ordnande af en oh giel tidning På ofvan antydda sätt, likväl, på de skäl, som i bilagda statsrådsprotokoll finnas närmare utvecklade, och i ändamål att genom öfverenskommelse med utgifvaren af Postoch Inrikes Tidningar tillsvidare, så vidt ske kan, bereda de fördelar, som med en officiel tidning skulle afses, härmed i nåder föreslå, att rikets ständer ville för år 1867 till K. M:ts disposition ställa ett extra anslag af 38000 rdr och medifva att Postoch Inrikes Tidningar, med fortarande förtöfrihet. måtte från stämpelafgift befrias; allt med vilkor att ett exemplar af nämnde tidning för hvarje kommun i riket tillhandahålles ordföranden i kommunalstämman å det postkontor han uppgifver, utan annan afgift än vanligt postförvaltarearvode; samt att tidningen, utan förhöjning af prenumerationspriset för allmänheten, utkommer med en tillökning af det nuvarande formatet, motsvarande minst en spalt. K. M:t förblifver etc. Den här å bane bragta frågan har två sidor, den ena en finansiel, med hänsyn till den dermed förbundna statsutgift och deraf påräknadt gagn ur synpunkten af legala underrättelsersspridning;den : andra -en principiel, som-leder in på-det vigtiga kaitlet om gagnet för en stat att ega en saarierad press. Ur båda dessa synpunkter är saken tillräckligt vigtig för att förtjena allvarligen begrundas innan man beträder en: bana, som är här i landet i det allra närmaste ny, och som. i utlandet har ett föredöme väl egentligen blott i det moderna Frankrike, der intet medel-blifvit oförsökt, hvarken för att undertrycka en sjelfständig allmän mening, eller — då man dock icke kan blunda för. den allmänna meningens betydelse — för att bearbeta densamma i maktens intresse. Vi hinna icke för dagen till närmare granskning upptaga motiverna i den k. propositionen... Likväl anse vi oss icke kunna underlåta att i afseende å den finansiella sisan af saken uttala den åsigt, att åtgärden, för såvidt:den afser spridningen af legala. underrättelser, hvarken är behöflig eller egnad att -medföral pot nytta. Att en tidning finnes, -der! varje meddelande som skall hafva officiel natur, måste. införas för att anses i laglig ordning kungjordt, är. naturligt; och lika naturligt är, att vederbörande måste tillse att en sådan tidning kan ega bestånd. Men härför är redan fullt tillräckligt sörjdt. ena sidan privilegiet på de legala annonserna, å andrasidan en dermed sammanhängande tvångsspridning till alla -myndigheter, en. mängd embetsmän och : andra pereoner, har sedan lång tid tillbaka gjort, och gör fortfarandey utgifvandet af Posttidningen till en geneka god affär. Bästa beviset härpå är, att svenska akademien, som egentligen är egdtre af privilegiet, utarrenderar detsamma till -Posttidningens utgifvare mot en rätt hederlig. summa. För tidningens bestånd såsom organ för de legala annonserna behöfver alltså staten icke betungas. med särskilda utgifter. Detta skulle alltså ske blott för att få dessa meddelanden ytterligare spridda. Härvid företer sig likväl den omständigheten, -att nästan hela den öfriga pressen finner med sitt intresse förenligt attåtergifva, om än i något koncentrerad form, de legala meddelandena. Derigenomy egentligen, komma de till den: stora allmänhetens kännedom; och det-har från intet håll försports någon klagan öfver att icke denna utväg är tillfyllestgörande. Genom. en -kostnadsfri utdelning till kommunerna vunnes ingenting i detta hänseende; ty ieke kan man begära att kommunalstämmornas. ordförande skulle hålla ett slags tidningsklubb, der Post--och Inrikestidningar finge af kommunens medlemmar regelwessigt studeras; ej heller är det praktist utförbart, att låta ettexemplar af en tidning cirkulera inom -en hel. kommun; icke heller -kan, slutligen, -den--som mottager tidningen tillförbindas att underrätta hvar och en af kommunens medlemmar när någonting i densamma förekommer, som rörer honom eller henne. :Det praktiska resultatet blefve helt enkelt, att kommunalstämmornas ordförande finge en tidning till skänks, och. derigenom kunde, om han eljest funne sig tillfreds med blott den officiella själaspisen, bespara kostnaden för någon annan tidning. Skulle : det. vara detta som åsyftades? Skulle meningen vara, att genom tillhandahållande gratis af en. regeringens organ, göra den öfriga tidningspresseni någon mån obehöfligoch låta den så småningom: undanträngas af det till regeringens förfogande stående redskapet? Vi vija icke ett ögonbliek förutsätta sådana!motiver till en statshandling, kontrasignerad med namnet Louis De Geer, men vi tro att. de resonnementer, som beröra frågan om spridning af regeringens meddelanden, härleda sig från ettförbiseende af-faktiska förhållanden i allmänhet och af ett egendomligt drag i svenska folkets lynne isynnerhet. I sistnämnda hänseende tro vi oss kunna med trygghet påstå, att det -hos svenska folket finnes en instinktlik vedervilja mot salarierade tidningar. Det behöfves icke mer än kännedomen derom, att en tidningsorgan är någon myndighets eller något intresses legda tjenare för att hastigt beröfva densamma nästan allt anseende och inflytande. Posttidningen sjelf är derpå ett vittnesbörd. Till och med under de mest gynnsamma förhållanden, såsom under den förre utgifvarens, då bladet verkligen redigerades med betydande. talent och under en frisionad regering icke behöfde förfäkta andra åsigter, än dem som omfattades af flertalet bland landets innevånare, lyckades den icke vinna någon synnerligt stor spridning utöfver den, som var en följd af dess officiella karakter. Och detta oaktadt den såldes till ett sådant pris, att den väl kunde kallas en godtköpstidning. Orsaken kan ej vara någon annan, än att nationen hade en känsla deraf, att denna tidning icke kunde under hvilka omständigheter som helst intaga en sjelfständig ställning.