hvarandra, hvarken i fråga om sin ege ställning eller sitt förhållande till det hela I Galizien stå polackar i skarp motsats emo rutener, i Siebenbiärgen och Kroatien vilji de till antal vida underlägsna magyarern: undantränga på förra stället rumäner oci saxare, på det sednare kroaterna; alla fördr af regeringen afseende på sina nationell: partikularintressen, antingen skydd mot sin: medtäflare inom samma kronland eller mede att undertrycka dem. På samma sätt vilje vissa kronländer ej erkänna allas likställig het inom monarkien, utan fordra öfverhög het öfver underlägsna grannar. De sist nämnda anspråken ha framkallat en särskild fraktion af federalister, hvilka förorda grupp: systemet, så att den böhmiska kronan med Böhmen, Mähren och Schlesien skulle bilda en grupp, den kroatiska med Kroatien, Militärgränsen och Dalmatien en, den helige Stefans krona en tredje o. 8 v. Härtill kommer nu det specifikt magyariska partiet af federalisterna, det dualistiska, som vill förena de båda landgrupperna på denna och andra sidan om Leitha i en dylik union som t. ex.-Sverges och Norges. Man finner huru besynnerligt intressen och partier korsa hvarandra inom denna brokiga monarki: de nationella och konstitutionella intressena, som eljest bruka gå hand i hand, komma här, åtminstone sken barligen, i konflikt; det hela utgör ett problem af intressantaste art, hvars lösning blir ett upplysande bidrag till nationalitetsteorien och dess betydelse i politiken. Man måste erkönna, att-den kejserliga regeringen gjort sin sak väl, om hon lyckas sammanjemka de stridiga intressena, symfonien med en harmonisk final, Ännu känner man ej med visshet huru regeringen tänker nå sitt mål och -hvilka speciella modifikationer af författningen hon åsyftar. I hvad riktning hennes sympatier gå, har nogsamt visat sig af flera tecken, af regeringsombudens beteende vid landtdagarne, af kejsarens väje att mottaga den skarpt affattade Voralergska landtdagsadressen och af skandalen i Prag, då viceståthållaren grefve Lusensky a sitt angrepp på riksrådet föranledde riksrådsmedlemmar inom böhmiska landtdagen att nedlägga sina mandater, Denna regeringens stämning ha ungrarne skickligt begagnat; det-storartade och entusiastiska mottagande af kejsaren vid hans båda besök i Pesth har utan tvifvel ytterligare stämt honom till Ungerns fördel. Hans trontal vid landtdagens öppnande gick Ungerns önskningar mer till mötes, än tyskarne funno behagligt, och vid det samtal, som kejsaren vid sm Decemberresa höll med Deåk, lärer han hafva erbjudit Ungern fullkomlig skilsmässa från Österrike i allt, som ej rör utrikes ärenden, finanser och krigsmakt. Från ungrarnes sida saknas ännu bestämdt program: man citerar blott Deåks nyårsyttrande, att man vill eftergifva i allt, som landets gjelfständighet och nationens ära medgifva, menchans förslag till adress utgör ännu en hemlighet. Oaktadt den gynnsamma stämningen å ömse sidor, tvifla många att en förlikning kan komma till stånd. Ungerns fordringar äro. i alla händelser djupt ingripande och deras beviljande ej blott af regeringen beroende Det första och preliminära vilkoret å Ungerns sida är återställandet af den hel. Stefans krona i hennes fordna omfattning, genom införlifvande af Siebenbärgen och Kroatien. Härtill fordras i första rummet de resp. landtdagarnes samtycke. Hvad Siebenbirgen beträffar, har allt hittills gått efter önskan: genom en ny vallag och genom virilstämmornas förökande försäkrade man åt det magyarisa partiet öfvervigten i Klausenburg, dessutom förhöllo sig rumäner och tyskar temligen passivt. I Siebenbirgen har man sålunda redan vågat skrida till utskrifvande af nya val till riksdagen i Pesth. Med Kroatien synes det derenr ot blifva svårt att komma till rätta. Landtdagen i Agram har varit stormigare än någon af de öfriga. Genast i början uppstod stark spänning mellan det nationella partiet derstäles och det magyariska eller de s. k. fusionisterna. De sednare afhöllo sig från förhandlingarne, som derföre måste inställas, och förenstaltade en deputation till Wien med klagomål öfver förmenta olagligheter. De fingo ock i hufvudsaken rätt: äfven här bereddes öfvervigt åt det magyariska partiet genom banaltafelbisittarnes aflägsnande och andra åtgärder. Men fusionisterna hafva sedermera söndrats genom sig sjelfva, och i närvarande ögonblick synäs de nationella komma att diktera den adress, som skall uttala: landtdagens mening i den stora frågan. Nationalpartiet i. Kroatien begagnar i förhållande till Ungern alldeles samma taktik, som Ungern följt i afseende på Österrike; det. fordrar framför allt kroatiska kronans integritet, d. v. s. införlifvande af Militärgränsen och Dalmatien, då först vill Zwonimirs krona under fullkomlig paritet underhandla med Stefanskronan om en förening. Ungrarne åter vilja ej förr träda iförhandling med kroaterna, än dessa inställt en deputation vid landtdagen i Pesth. Eu annan farhåga i afseende på det unerska försoningsverket är den, huruvida et skall lyckas Deåk att sammanhålla partierna vid. ungerska landtdagen och leda dem i försonlig riktning. Denne märkvärdige man, som utan stöd af hög börd eller förmögenhet genom sina talanger och sin upphöjda karskter blifvit det adelsstolta Unerns. mäktigaste man och hvars klokhet intygas deraf, att hans förvaltning af justitiedepartementet 1848 ej gaf reaktionen tillfälle till en enda anklagelsepunkt, denne man kan för närvarande obe ingadt bjuda öfver två tredjedelar af underhuset. Han åtnjuter derjewte stort anseende äfven hos de två andra partierna, det gammalkonservativa under grefve Apponyi, bestående mest af öfverhusmedlemmar, samt venstern inom underhuset eller det s.k. beslutspartiet, under Ghicezy och Tisza, hvilket är radikalt såväl i de inre frågorna som i den om förhällandet till Österrike och påyrkar 1848 års lagar samt 1861 års adress.oförändr de. Ännu finnas sålunda ej några skarpa motsatser inom landtdagen. Men man förmodar att de skola framträda, då frågan om de gemensamma angelägenheterna kommer