myckna angenäma och vackra, som här möter hans ögon. Han skall till en början förtjusas i det vackra, älskvärda, lifliga folket, så mycket mer om han kommer från det sträfva, frånstötande, arroganta Berlin eller från Minchen med dess visserligen hederliga och förträffliga men tillika osköna, bornerade och kälkborgerliga befolkning. Orsaken till Wienerbefolkningens vackra och från det öfriga Tysklands afvikande ansigtetyp har man utan tvifvel att söka i den raceblandning, som här länge försiggått. Wien ligger omgifvet af slaviska och magyariska stammar och står dessutom i liflig beröring med Södern och Orienten: här eger rum ett ständigt tillopp af czecher, polacker m. fl. slaviska stammar, af magyarer, af judar, greker, italienare, 0. 8. Vv. Denna blandning ger sig tillkänna i de öfliga tillnamnen och torde äfven i den egendomliga wienerdialekten kunna uppvisas, I sjellva verket är Wien blott till hälften en tysk stad, det är såtillvida en miniatyrbild af hela riket. Denna lifliga beröring mellan olika stammar har äfven afnött många kantigheter i umgänge och seder: deraf denna artighet och belefvenhet, som eljest just icke är någon tysk nationaldygd. Man kunde säga, att wienarne förena den franska artighelen med den tyska hjertligheten och gemytligheten. Denna artighet har dock drifvits ända till öfvermått och framträder under flera komiska former. Af höflighetsord och helsningsfraser har man det rikaste urv 1, alltifrån det afmätta mein Compliment och det mellan jemlikar vanliga empfehle mich till det underdåniga ergebenster Diener och det slafviska käss die Hand. Af underordnadetilltalas man regelmässigt med Gnädiger Herr, ja till och med Euer Gnaden, och att utelemna von framför namnet anses nästan för en ohöflighet, äfven mellan mycket borgerligt folk, så att man får höra dylika uttryck som att uppassaren herr von K.låter helsa till tvätterskan fru von H., 0. 8. v. Alla dessa arligheter kulminera nyårsdagen, som i Wien är en fruktansvärd dag: då har man att glädja sig åt artighetsbevis äfven från de mest oväntade håll, och allt hvad till Dienerschaft hör, ända ned till lykttändaren och gatsoparen, täflar i underdåniga nyårsönskningar, mot kontant erkänsla. Om man till alla dessa personliga vördnadsbetygelser lägger de 200,000 bref, som nyårsaftonen och nyärsdagen expedierades å härvarande postverk, så kan man göra sig ett begrepp om all den höflighet, som vid nyåret utvecklas i Wien. Ännu en dygd som obestridligen mäste tillerkännas wienarne, är deras musikaliska bildniog: häri stå de utan rivaler inom Tyskland, och Wien upprätthåller sitt rykte att vara Haydns, Mozarts och Beethovens atad. Det var Wien som lade grund till Jenny Linds europeiska rykte, och ännu anses det som en pröfvosten för en musikalisk artist att uppträda inför wienerpubliken. Hvad under således, att Wien under vintersaisonen hvimlar afrausikaliska talenter af alla slag och från. alla länder: wiener-publiken frossar i musikaliska npjutningar och öfverlemnar sig med passion deråt. Saisonens musikaliska lejon eller lejoninna var den berömda Carlotta Patti: tyvärr är icke jag mannen att närmare utbreda mig öfver hennes beundrade trestrukna ges och hennes klingande metallstämma. Ett annat, omusikaliskt wienerlejon in spe, men som i denna egenskap totalt förolyckades, var den store Alexander, md tillnamnet Dumas; hans causerier? åtföljdes visserligen af en ofantlig succes de rire, men en sådan der han sjelf var offret. Men redan länge har man iexe vidare tänkt hvarken på Patti, D.mas eller andra storheter. Faschbingen är ingången och den tager Wiens uppmärksamhet och krafter uteslutande i anspråk. Ingen europeisk stad torde besitta en så lysande och så genomgående karneval som Wien: allt hvad lif och anda eger, sträfvar at; på något sätt få i Faschingens nöjen ?mitmachen?, och malisen påstär, att mången familj bereder sig tillfälle dertill medelst kostförknappning och antlåning. Det är som om hela Wien vore besatt af sjukdomen chorea major: hvarenda natt tills dagen är ljus dansas det i privata och publika kretsar, i Gesellschaftsbälle, Tanz-kränzchen, Gesammtibungen och hvad de allt heta. Natten är förvandlad till dag, och intill sena morgonen rassla fiakrarne på gatorna, hemförande brokiga, stojande masker från någon af de otaliga maskeraderna. Af sednare slaget finnes det att tillgå för alla klasser och vilkor, varierande i afseende på publik, kostymernas prakt och dansernas beskaffenhet: de sistnämnda med gradationer alltifrån den stela promenaden på Redoutensal ned till Schieberisch och andra choreograli:ka snedsprång ä Schwenders Colosseum. Faschingen har, som sagdt, för ett ögonblick kommit wienarne aw glömma sina bekymmer och förargelser, hvilka alla uppskjutas till morgondagen, d.v.s. till fastan, då räkningarne och bondångern infinna sig. Faschingen har kommit wienarne att glömma både Bismarck, Italien och ungerska landtdegen, hvilka äro de tre värsta busarne och de hufvudsakliga föremålen för den härvarande talrika pressens funderingar i den högre konjekturalpolitiken. Åt deniSverge genomförda reformen egnade wienerpressen föga uppmärksamhet, och de reflexioner som gjordes voro (med undantag af Tidn. Debattes) af den beskaffenhet, att den vanliga tystnaden varit att föredraga. Föröfrigt behandlas Sverce och Norge nästan som om de ej funnes till: vi kunna trösta oss häröfver och tillämpa på oss det bekanta ordspråket, att de äktenskap äro de lyckligaste, om hvilka man minst talar. För det lägre folket i Österrike är det svenska namnet ännu väl bekant, om också ej väl kändt: i deras föreställning står der Schwed såsom en pendant till der Tärk, båda grufliga i åminnelse. Om det svenska besöket hafva wienarne än i dag en erinran i det s. k. Schwedenkapelle vid ändan af Pratern. De nordbor, som numera besöka Wien, baortföra derifrån inga andra skatter än förökade T kunskaper och erfarenheter, de flesta af I dem äro unga Eskulapiisöner, som bär uppI söka gin vetenskans heroer och hvilka äf