utan att låta märka sin öfverraskning mottog hon fem eller sex riksdaler, hvarefter hon, som nu ej vågade återvända till P., begaf sig åter till förenämnda Lonise, hvilken hon betalade för der tid hon vistats hos henne. Derefter sökte och erhöll Emelia Sofia plats såsom städerska hos en fru vid namn S., hos hvilken hon dock ej kunde få bostad, hvarför hon qvarbodde hos Louise vid Styrmansgatan. Efter att några da gar ha betjenat fru S., tillgrep Emelia Sofia frår henne ett guldur, hvilket hon genast pantsatte 2 assistansen under uppgift, efter hvad hon vill er. erinra sig, att uret tillhörde fru S. Af fruktar för att bli gripen och straffad för sina i Stockholm begångna stölder, vågade hon der icke längre qvarblifva, utan beslöt att återvända till Landskrona; och för att lätta sin resa köpte hon sig för de penningar, hon genom stölden af guld: uret bekommit, sjömanskläder, i hvilka hon för klädd med kortklippt hår lemnade Stockholm samma dag, som hon begått stölden från fru 5. Efter att ha genomvandrat Stockholms, Nykö pings och större delen af Linköpings län, derunder hon lifnärt sig af den hjelp hon erhöll af barmhertiga menniskor, ankom hon någon af de sista . dagarne i Oktober månad nästlidet år till Åby prestgård i sistnämnda län, der hon af enkefru prostinnan C. R. och hennes döttrar, för hvilka hon upptäckte sitt kön och uppdukade en stor mängd sanningslösa berättelser om sina lefnadsöden, rönte mycken godhet, så att hon ej blott fick qvarstanna i flera dagar. utan ock erhöll nödiga fruntimmerskläder. Efter det hon tillbragt omkring åtta dagar i nämnda prestgård skulle fröknarne R. fara till Jönköping, och hon fick då medfölja dem till Hästholmen, der de anskaffade henne fri resa till Jönköping på ångbåten Svan, hvilken fördes af kapten C. Sedan hon för den sistnämnde omtalat att hon ämnade resa till Landskrona, men att hon icke var säker på att der få någon plats, föreslog han henne att söka tjenst i eller i trakten af Jönköping samt förde henne upp till ångbåtskommissionären B., hos hvilken de träffade M. S. från Lindhult, som lofvade taga henne i tjenst under några dagar, med löfte att hon skulle få qvarvara i tjensten, om hon uppförde sig väl. Den 5 der: åföljande November anlände Emelia Sofia till indhult och var qvar der något öfver en vecka, hvarefter hon, som icke uppfört sig till sitt husbondefolks fullkomliga belåtenhet, lemnade stället och begaf sig till Jönköping i afsigt att träffa kapten C.. hvilken hon trodde inneha de pengar, dem hon förmenade fröknarne R. sammanskjutit för att bereda henne tillfälle att på jernväg resa till Landskrona. C. förklarade att han icke erhållit några pengar, hvarför hon påföljande dag, eller den 18 November, gick åter upp till Lindhult, der hon några dagar vistades hos soldaten L. på Gustafsberg. Tisdagen den 21 November gick Emelia Sofia, som visste att hennes förra husbondefolk å Lindhult voro borta, till Lindhult, för att helsa på derstädesvarande pigor, och på begäran eldade och bäddade hon 1 ett af rummen. Derunder förmärkte hon att husmodren qvarlemnat nyckeln till sin garderob och gick in i densamma, hvarför en af pigorna, som bemärkt hennes förebafvande, förebrådde henne då hon kom ner. Sedan hon derefter ta git afsked af pigorna, begaf hon sig upp till garderoben, der hon tillgrep en mängd fruntimmers kläder, hvilka hon, efter att ha afklädt sig sina egna, påtog sig. Hon gömde derefter sina kläder i en på vinden stående säng och var just i beredskap att aflägsna sig, då husmodern med sällskap återkom. De varseblefvo henne, men innan de hunnit vidtaga någon åtgärd att fasthålla henne, flydde hon och begaf sig undernatten till Jönköping, der hon greps påföljande mor: gon. Samtliga stölder hon begått ha, utom den på ,.indhult, hvilken skedde al lättsinnne, varit föranledda af behof. Hon är nu i dagarne afförd från cellfängelset i Mariestad till öfverståthållareembetet i Stockholm för vidare ransakning.