STOCEHOLM don 14 Fobr. Skogshushåliningen, jordbruket och kolonisationea 1 Norrland. Tu. Skogsstyrelsen och rikets ständer hafva egentligen icke funnit mer än en verksam utväg till förekommande af misshushållningen med skogstillgångarne i de nordliga länen — nemligen kronoparkers inrättande. Friherre Gripenstedt förordar också alla de åtgärder, som afse att befordra sådana kronoparkers inrättande, dock med iakttagande af odlingens och de enskildes rätt; men betviflar hkvist att det hufvudsakligen åsyftade målet — bevarandet för all framtid af en ortens behbof fullt tillräcklig skogsmassa, ensamt derigenom kan uppnås, och befarar att om lagstiftningen hänvisar uteslutande till denna ntväg, alltför menliga följder för od lingens gång deraf kunna uppkomma. Om man nemligen vid Kronoparkers bildande endast afser bibehållandet af den till skogsbruk tjenliga marken, med sorgfälligt undvikande af sådan mark, som företrädesvis är till odling. tjenlig, så försvåras kontrollen och bevakningen å den förra, särdeles om hemman och nybyggen derinom redan förefinnas, och kronoparkernas områden kunna för öfrigt blifva jemförelsevis obetydliga, samt under sådant förhållande icke utöfva i klimatiskt afseende något synnerligt inflytande på det öfriga landet, och derjemte icke heller bet-ygga den framtida tillgången på husbehofsvirke. Enligt gällande alvittringaoch rybygges-författningar skulle all öfrig mark förr eller sednare öfvergå på enskildes händer under skattemannarätt, och om denna fortfarande medförde samma obegränsade rätt till skogens användande som för närvarande, så blef den sannolika följden deraf skogssköfling medl: odlingens åsidosättande, och skogsbrist i en framtid. Om man åter, bänvisad till kronoparkens afsättande såsom enda utvägen att evara skogens grundmsasa undan faran för sköfling — med afseende på detta syftemål pröfvar uppkommande frågor angående sådana parkers bildande, så anser friberren följden deraf otvifvelaktigt blifva attöfvermåttan 8 ora områden under benämning af kronoparker undandrogas odlingen och att dessa i brist på arbetskrafter icke kunna vårdas, icke lemna någon afkastning och förblifva otillgängliga ödemarker. De sålunda anförda betänkligheterna rörande ett förlitet eller ett förmycket, i afseende på bildandet af kronoparker med hänsyn till deras areal, äro utan tvifvel fullkomligt befogade, och dessa betänkligheter bafva alltid föresväfvat oss vid tanken på verkställigheten af ständernas framställning om kronoparkers inrättande. Men genom friherre Gripenstedts förslag, för hvilket vi nu skola redogöra, äro dessa betänkligheter undanröjda. För att nu icke, till bevarande af det odlade landet för den fara af frost och minskad nederbörd, som skogarnes nedbuggande allestädes medfört, behöfva anlita det ofvanantydda olämpliga medlet, anser friherren nödigt, att jemte kronoparkers bildande äfven en annan åtgärd till skogarnes bevarande vidtages, i den syftning att odlingen icke allttör mycket hindras i de trakter der den kan ske, att den så regleras att den kan fortgå utan att medföra skogsförödelse, eller omöjliggöra en ordnad skogshushållning. Detta vigtiga syftemål anser friherren kanna uppnås derigenom, att upplåtelser till odling väl medgåfves inom vissa gränser, men att dervid gjordes särskilda förbehåll eller inskränkningar i afseende på skogens begagnande, hvarigenom dennas framtida besiånd betryggades, och sålunda kunde i sjelfva grunderna för nybyggesväsendet nedläggas ett frö, som återförde detta till deras urepruvgliga rätta syftemål, nemligen landets uppodlande och befolkande, men förhindrade att detsamma begagnades blott såsom förevändning för en s ekulation att slå under sig stora sträckor af dyrbar skogsmark, hvarå den växande skogen sedermera hestigt och för all framtid förstöres?. — De hittills vidtagna och föreslagna åtgärderna ha uteslutande afsett att förekomma inkräktandet af sjelfva skogsmarken, men frih. Gripenstedt anser derjemte böra tillses, att å den mark, som upplåtes åt enskilde, den växande skogen icke förstöres, och iakttages detta, så försvinna äfven de betänkligheter, som hittills uppstått emot fortsatt upplåtande af mark till nybyggen. Förslaget att grunda skogstillgångens bevarande helt och hållet på stora kronoskogars bildande, öfverensstämmer med ständervas skrifvelse och med deras förut uttryckta åsigt, att icke någon inskränkning bör ske i enskildes dispositionsrätt öfver deras skogar, vch denna åsigt stödjer sig bland annat på medgifvandet i en förordning af 1789 att ssattemän skola, med undantag för ek och mastträd, tillgodonjuta den vidsträckta rätt till skogen, som förut endast tillkommit frälsehemmansegare för deras skogar. Mot någon inskränkning i denna rätt uttalar sig friherren på det bestämdaste, äfvensom mot någon ändring i allmäahet i den rätt, hvilken författniogsenligt tillkommer innehafvare af redan anlagda nybyggen öfver den skog, som genom framdeles skeende afvittringar kan tillfalla dem, enar meddelandet af en nybyggesresolution innefattar ett löfte å kronans sida, att nybyggesanläggaren, såvidt han fullgör de honom förelagda skyldigheter, skall ät njuta alla en nybyggares förmåner enligt de författningar, som gällde då resolutionen utfärdades. Men deremot anser frih. Gripenstedt ingen betänklighet möta för att i afseende på en, hvilka ännu icke blifvit beviljade fva särskilda bestämmelser, hvarigenom Ar or uTdana navhvaogan