Atalet mot de preussiska reprosontanterna. (Från Aftonbladets Korrespondent.) . Berlin den 7 Eebr. Öfvertribunalets dom af den 29 Januari och det intryck den gjort i Tyskland och utomlands, har ni utan tvifvel redan inhemtat a tidnvingar och telegram. Endast några få ord erfordras för att klart visa förhållandet. Under förra sessionen gisslade representanten Twesten i ett tal det preussiska rättstillståndet, hvilket tal fann genklang inom alla oberoende kretsar och icke heller blef obekant för edra läsare. Representanten Frentzel, mindre berömd och icke heller någon utmärkt talare, hade tillåtit sig några bitande anmärkningar mot. polispresidenten von Koenigsberg, hvilka voro regeringen misshagliga. Efter sessionens slut anställdes åtel mot de båda representanterna. Impulsen härtill gaf herrehuset.. Der hade de ultrakonservativa föreslagit en inskränkning i talfribeten i representantkammaren. Grefte Bismarck, som. då ännu var herr von Bis: marck, lofvade att regeringen skulle :försöka, om man icke skulle kunna erhålla en dom af öfvertribunalet i enlighet med herrehusets önskoingar. Detta var åtminstone andemeniogen af hans ord. Emnialdigt folk brydde sin hjerna med, huru regeringen kunde hoppas en dom: af öfvertribunalet efter hennes sinne. Den högsta domstolen hade ju i två fall, år 1853 och i Januari 1865, fällt det utslaget, att artikeln 84 i författnivgen icke medgat att representanter åtalades för deras yttran-ten i kammaren. Denna artikel lyder så: ?Representanterna kunna aldrig ställastill rätta för sina vota på: landtdagen, ochi: för sina der uttalade meningar endast inom vederbörande kammare på grund af dennas arbetsordning?. Generalprokuratorsembetet tog sin tillflykt till hårklyfveri af dessa tydliga ord och påstod att representanterna kuude ställas inför rätta, väl icke för sina meningar, men deremot för andra yttranden, när dessa inneburo förolämpningar eller förtal eller på anvat sätt voro hemfallna under strafflagen. Men öfvertribunalet sjelf BRA An a