sändaren hört åtskilliga aktningsvärda befälhaf vare yttra sin ledsnad deröfver, att de af maski nens skötsel icke känna mer än d göra, emedai de till fullo uppskattat nyttan och behofvet af ei sådan kunskap. S. F. frågar: är det tänkbart att en perso! skall kunna sköta både befälhafvareoch maski nist-platsen på ett fartyg, som är däckadt, (at detta icke, enligt författningarne, kan ega rum har här ofvan blifvit visadt), och uppräknar på samma gång en hop saker, som komma på dess: befälhafvares lott att sköta, samt drager den slut satsen, att ångpanna och maskineri skola til den grad lida, att passagerarne derigenom ut sättas för fara. Vill S. F. härmed ådagalägga att faran för passagerarne ökas i samma mår befälhafvaren eger större. kännedom om maski nens skötsel eller att denna vidsträcktare insig är så till hinder för utförandet af hans öfrig: åligganden, att det vore bättre om han vor denna insigt förutan? Insändaren fruktar hög ligen, att hvarken passagerare eller rederier skol: gilla detta 8. F:s resonnemang. På ett annat ställe i sin uppsats säger S: F detta knussel (nemligen att till befälhafvare an taga personer, kunniga i maskineriets skötsel har redan för många rederier kommit, som mar säger, surt efter, hvarpå räkningar från mekani ska verkstäder och andra håll bära vittnesbörd etc. etc. Ins. uppmanar S. F-. att i en följand artikel (det har kommit till Ins:s kunskap at ännu ett eller två opus af samma skrot och korr komma att se dagens ljus) öppet gifva tillkänna å hvilka ångfartyg detta inträffat och hvilka re derier deraf fått lida så ansenliga förluster. Kund han äfven uppgifva den verkstad, der dessa re parationer försiggått, så skulle Ins. villigt gig onom rätt. en Ins. är öfvertygad, att S. F icke kan svara annat, än att han äfven i denn: fråga haft en falsk uppgift. Det vore lätt föi Ins. att genom tillförlitliga bevis styrka detta. men då Ins. redan nog mycket anlitat tidnin. gens utrymme, väntar Ins, med framläggande al dessa bevis, tills svaret från S. F. blifvit synligt. Till sist yttrar S. F., attehuru vi äro vännei af näringsfriheten, anse vi det icke böra gå der. hän, att det skall kunna stå hvar medborgare fritt att experimentera med saker och ting, der medmenniskors lif och egendom stå på spel. Det låter litet underligt och rubbar lätt tron på S. F:s oegennyttiga afsigter, då S. F., på samma gång han säger sig vara vän af näringsfriheten förfäktar föråldrade skråmässiga åsigter.