enade sig i afseende på tiden med biskop Annerstedt. Dr Petrelli hotade med strikes och öfriga ledsamheter samt ordade mycket om den smärta -han erfor af att nödgas vidröra detta grannlaga ämne, hvilket för ingen del hindrade talaren att med ett slags heroisk förtviflan grundligt och länge vrida omkring dolken i såret. Hufvudgrunden af traktaten var att den rike skall bli allt rikare och den fattige allt fattigare, och som detta vore en allt annat än en kristlig afsigt, kunde talaren ej dertill lemna sitt bifall. Statsrådet Carlson uppdrog en historik öfver frihandelssträfvandena i vårt land och de med utländska makter sedan år 1815 afslutade handelstraktater. Talaren vederlade i sitt ytterst sakrika och i den värdigaste ton hållna föredrag på det klaraste och mest bindande logiska sätt samtliga af föregående talare framställda och flera gånger terupprepade invändningar, samt slutade med att yrka bifall med uteslutande af utskottets klander. Kyrkoherden Wennerström gjorde anspråk å att få betraktas såsom en varm fosterandsvän, eburu han icke kunde annat än anse traktaten såsom en olycka för landet. Men nog måste man förundra sig öfver den orubbliga seghet, hvarmed ögonblicket förut framlagda fakta förnekas, tusende gänger vederlagda anmärkningar återupprepas liksom ingenting förefallit. Talaren tycktes, så att säga, alldeles icke ha hört hvad statsrådet Carlson yttrat. Professor Ribbing ansåg ensamt frågans pririeka sida innehålla fullgiltiga skäl för ifall. Om traktaten blefve afslagen, skulle följden deraf bli, att man för framtiden omöjliggjorde alla handelsfördrag, emedan utländningen skulle fatta misstroende till ett folk, hvars regering afslöt fördrag, men hvars representation förkastade dem. Detta ensamt ansåg talaren vara en vida större olycka än dem man förutspår af traktatens antagande och hvilka kunna sammanfattas i tre hufvudrunkter: omöjlighet att bränna bränvin, många industriers försvårande samt öfversvämning af lyxartiklar. Talaren yrkade derför rent bifall utan biskop Annerstedts tillägg. Horfpredikanten Waåhrenberg tänkte rösta för afslag, men ville dock, om han derigenom komme i minoriteten, omfatta biskop Annerstedts förslag, Talaren redogjorde för frågans gång inom utskottet och kom till det resultat, att utskottet skulle afslagit traktaten, om det ej funnit sig af politiska skäl nödgadt att bifalla; Orsaken att Sverge blifvit nästan sist i fråga om handelstraktater uppgafs vara, att Sverge förut haft alldeles för brådtom att visa sig gentilt mot utländningar?. Prosten Melen ansåg knappt värdtattuppträda möt ett utskott, så Pbesatt? som bevillningsutskottet vid denna riksdag hvad presteståndet angick. Skulle man tro presteståndets ledamöter, vore traktaten en riksolycka, men om man ville på de verkliga fakta och säkra beräkningar, som finnas i hr Murns reservation, grunda sitt omdöme, så finge saken ett helt annat utseende och man behöfde ej då se spöken på ljusa dagen. Talaren antog derför traktaten, men afslog tillägget. Prosten Lundholm förenade sig deremot med biskop Annerstedt. I gårdagens referat uppgifves, att doktor Thyselius talat för bifall. Detta är oriktigt, ty talaren slöt sig till biskop Annerstedt och doktor Lindgren, hvilket härmed rättas. I borgareståndets aftonplenum i går fortsattes och afslutades behandlingen af franska traktaten. Hr Sääf begärde ånyo ordet för att förklara sig ingalunda vara prohibitist, icke ens älskare af höga tullar, utan blott af måttligt skydd. Vi hafva haft gagn af det frihandelssystem, som hittills tillämpats här i landet, och hvilket talaren äfven var nöjd med, fastän han ej ville se det tillämpadt i sina yttersta konseqvenser. I afseende på denna riksdags rätt att genom sitt beslut binda en kommande, delade han hr Falkmans åsigt. Hr Brinck instämde med föregående tal. samt ansåg att vid byte man bör ta någotsånär lika för lika, hvilket vi icke fått denna gång med Frankrike. Hr Ekelund väntade sig ej så utomordentliga fördelar af traktaten samt skulle hellre sett om våra underhandlare lyckats betinga oss flera fördelar och undvika åtskilliga olägenheter. Afven skulle det varit till nytta tör sjelfva saken, om representationen lemnats tillfälle att yttra sig deröfver, innan den sattes i verket. Så som saken nu stod ville han dock hellre rösta för än emot. Ar Pettersson hoppades att våra fabrikanter och näringsidkare genom täflan i förening med vetenskaplig lyftving samt genom flit och sparsamhet snart skola taga igen hvad de förlora genom nedsatta skyddstullar. Ar ej detta nog, måste de små intressena vika för de stora samt i främsta rummet vår bergsoch skogshandtering tillgodoses, och dessa hafva onekligen vunnit stort gagn af traktaten. Hr Hensehen förklarade sig ännu långt ifrån öfverbevist af de många talare som på förmiddagen velat vederlägga honom samt sökte gendrifva deras inkast. Hr Sundvallson ansåg sig i en så vigtig fråga ESSER AT SEAN NEN RER HUSTRUR OCH DÖTTRAR ILLER