lågra ord om Stockholms ångbåtar och deras verksamhet. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då man nyligen i tidningarne sett en förteckning öfver alla i Stockholm vinterliggande ångtyp ligger nära till hands den frågan, hvarför le alla med sådan enighet, oaktadt.imgen vinter fanns eller ännu finnes, i vanlig tid och utan afseende på den blida väderleken upphört med sina resor. Jo derför att man väntade att sjöfarten skulle omöjliggöras och derför att man dagligen föreställer sig att så innan kort skall ske. Men är då personaloch frakttrafiken till och från Stockholm så obetydlig att det ej lönar mödan att afvakta verkliga hinders inträffande, innan man skyndar att upplägga Mälarens ångbåtsflotta? Hade en sådan afvaktan egt rum några dagar, då innan jul vikar och sund började isbeläggas, så hade utan afbrott, ända tills dato, oafbruten förbindelse kunnat fortsättas mellan hufvudstaden och städerna i Mälarprovinserna. Då nu ångbåtsfart i dessa dagar annonserats till Upsala, erkänna vi att dessa anmärkningar, för öfrigt lika tillämpliga åt alla håll, böra särskilt få riktas mot ångbåten Westerås, dels derför att detta fartyg, försedt med propeller och lämpligt för genombrytning af svagare is, hade annonserat sig ämna fortsätta med sina turer till dess naturhinder inträffade, och dels också derför att man med skäl framhållit provinsen Westmanland bland dem, som mest äro i behof af lättade kommunikationer, och derför i de främsta rummen anser sig förbisedd och berättigad till. erhållande af jernvägar inom sitt område. År nu verkligen denna provins så likgiltig för direkt förbindelse med hufvudstaden eller afsättningen åt detta håll så obetydlig, att deticke skulle löna sig att låta en ångbåt underhålla sålan förbindelse äfven under vintern. Vi tvifla lerpå, men beklaga att företagsamheten fryser lättare och på bestämdare tid än Mälarens vaten. Vid de tvenne sista resorna, som innanjul sjordes af den nämnda ångbåten, medföljde ett sanska betydligt antal passagerare, och det är ullt antagligt att deras mängd fortfarande skulle varit tillfredsställande om fartyget fått fortfara ned tvenne resor i veckan. Det dåliga väglaget ander denna tid borde väl äfven för sjöfarten nafva ökat den mängd af landtmannaprodukter, som, oberoende af årstiden, måste bana sig väg ill Stockholm. Om passagerareoch fraktpriser fördubblades under innevarande årstid, vore derom ingenting att säga, då ångbåtsfarten i alla all blefve billigare än de längre och dyrare fortskaffningssätt som för öfrigt stå till buds, och senom en sådan enkel åtgärd skulle, så föreställa vi oss, den försenade farten bära sig lika ora, som under den vanliga seglationstiden. Desstom borde väl en mindre förtjenst både för boagsmän, kapten och besättning vara bättre än ngen. Om fördelarne för den trafikerande puliken vilja vi icke tala, väl vetande att en sådan faktor icke intages i kalkylen. Det är möjligt att en snart inträffande vinter för denna gång gör dessa anmärkningar uttalade för sent, men det är också möjligt att, om nuvarande väderlek fortfar, de kunna i någon mån påminna derom, att vi hafva tillgängliga obesagnade sjökommunikationer. I hvad fall som helst är det betecknande, att hittills ingen enda röst höjt sig för att beklaga den förtidigt upphörda Mälaretrafiken. Man hade rätt att tro det lensamma hade andra lagar för sin tillvaro än vanans, och att den utgjorde en af de vigtigare pulsådrarne som Stockholm och de kringliggande provinserna behöfde för sin lifsverksamhet.