märka, att intet olämpligare rum för er debatterande församling finnes än Klars kyrkas kor, der hvarje talares ord, i an seende till den starka resonansen, knep past höres ens af den talandes närmst: granne, såvida han ej yttrar sig långsamt och mycket distinkt. Sedan diskussionen förklarats slutad, upp: stod en lång debatt om formen för propo sitionernas framställande, som det syntes föranledd af ordförandens ovana att leda dylika öfverläggningar. Efter många om. ständigheter vanns likväl det resultat, at! frågan om behöfligheten af ett kapells byg: gande besvarades med nej, samt att de a! hrr Hazelius och Tempelman samt hr Bill bergh formulerade särskilda amendementer afslogos, det sistnämnda efter votering med 180 röster mot 108. Hrr Hazelius, Tempelman, Billbergb, Adlercreutz m. fl. reserverade sig mot beslutet. Adolf Fredriks församling förenade sig i det af kyrkorådet framställda förslag, alldenstund nödig tid ej lemnats detta att utreda ärendet, art vissa komiterade för frågans närmare behandling borde utses, och valdes för sådant ändamål general Hszelius, prof. Edlund och komminister Höök, med rättighet för dessa att ytterligare tillkalla de personer, som komiterade kunde anse behöfliga för upplysningars inhemtan de, hvarefter komiierade för församlingen skulle framlägga förslag till utlåtande. I Hedvig Eleonora församling bifölls hvarken frågan om de större församlingarnes delning, ej heller framställningen om kapellbyggnaders uppförande för ökandet af utrymmet vid de kyrkliga gudstjensterna. Maria församling förklarade sig icke anse att för närvarande något tvingande behof förefunnes att företaga en delning af församlingarne i hufvudstaden, och ansåg sig alltså icke böra yttra sig om sättet för en sådan delnings åstadkommande. Professor Wistrand föreslog först detta beslut, hvilket understöddes af fabrikör Elde, som såsom sitt skäl anförde öfvertygelsen, att separatistförsamlingarne, som otvifvelaktigt komma att taga lofven af statskyrkan, skola göra nya kyrkor och ökadt antal prester för statskyrkans anhängare obehöfliga; och af kammarrådet Gyllenhoff, som yttrade sin öfvertygelse att nuvarande antal prester skulle hädanefter mer än förr finnas tillräckligt för själavården, sedan presterna blifva befriade från deltagandet i riksdagsgöromålen, i styrelsen af rikets ständers verk samt i en mängd verldsliga bestyr, hvilka förut ålegat dem såsom ordförande i sockenstämmorna. Inom denna församling hade de dessutom nyligen erhållit betydlig löneförbättring, och talaren trodde af dessa skäl att de nu skulle kunna egna sig åt själavården med sådant nit och framgång, att ytterligare kyrkor och prester icke skulle finnas behöfliga.