Jo! Att tänka sig gamla Goody Hen bury sträfva upp till mitt kontor, jämrande sig för hvarje steg, och så blifva ombedö att gå sju mil till bara! Eller för att tage ett exempel ur en annan af samhällets yt tersta länkar — jag tror ej att lady Cum nors eleganta betjent skulle tacka mig om han fick rida ända till Hamley för att söka mig. Godt, godt, jag har orätt, jag är qvinna. Molly, du är gqvinna! Gå och säg till om litet smultron och grädde åt din far. Så dena saker ligga inom den qvinliga intelli gensens område. Smultron och grädde — det är också bara godhet och icke det ringaste förnuft, ty man får alldeles förstörd matsmältning deraf. Oh, jag ber, mrs Hamley, behåll den erfarenheten för egen räkning, sade Molly gladtigt. cJag åt i går — oh, det var en el korg full, tror jag, och squiren gick sjelf till mjölkkammaren efter en stor skål grädde åt mig, då han fann mig inbegripen I så angenäm sysselsättning. Och jag försäkrar att jag icke mådde det ringaste illa deraf. Hon är en snäll flicka! sade fadren, då Molly trippade bort. Han frågade ej om man var nöjd med henne, han var så viss på svaret. Det låg en blandning af ömhet och förtroende i den blick, hvarmed han begärde detta svar, som också genast kom: ZHon är det älskligaste barn man vill se! Jag kan ej beskrifva huru mycket vi hålla af henne, både squiren och jag. Jag är så glad öfver att få behålla henne ännu en tid. Det första jag tänkte på i morgse var huru snart jag skulle förlora henne, om jag ej kunde öfvertala er att låta henne blifva qvar hos mig ännu en liten tid. Och nu måste hon stanna här — oh! två månader minst!