framdeles skulle hafva en motsatt verkan? — Vare detta dock sagdt såsom skäl emot hr Ek mans sats och icke såsom skäl, att bestrida et ökadt virkespris stora önskvärdhet, hvilket ja anser af hvarje skogsvän böra eftersträfvas; doc. i förening med strängt förbud emot skogarnes de vastation. Emot hr Ekmans anmärkningar å 10:de och 11:te sidorna af hans skrift, hvarest han vill visa, att stora nya tillgångar finnas i den af mig uppgifna förbrukningen, nödgas jag göra följande inkast: 1:o. Afven jag anser förbrukningen till husbehof nog hög, men är dock lifligt öfvertygad, att den i min beräkning upptagna qvantiteten virke till dessa behof icke är större, än hvad som nu årligen dertill användes. För den förminskning deri, som ett ökadt virkespris kan åstadkomma, har jag naturligtvis icke kunnat göra något af. drag, då denna förhoppning lätt nog skall kunna omstörtas af tillökningen i folkmängd och deraf härflytande stegrad förbrukning. 2:0. Kolningen skötes i allmänhet, tyvärr, Poms som hr Ekman säger, i många af dessa skogsbygder, och jag borde: derför kanhända beräknat större vedåtgång till den gifna kolqvantiteten än der för mera vanda kolare brukliga beräkningsgrunden af 10 stigar kol efter långveden, helst som man bör fästa afseende vid, att icke så ringa virkesmassa åtgår till kolhus och kolkojors uppförande samt vedbrand till de sednare; men då sådant föga inverkar på slutresultatet af min beräkning och det är lättare försvara sig emot påräknade anmärkningar om: jag det gör, har jag hellre velat fria än fälla. . 3:o, Emot antydningen, att den af mig i beräkning tagna kolåtgången skulle vara öfver höfvan stor, åberopar jag blott, att då denna till mig blifvit uppgifven af bruksegarne sjelfva, som väl bäst borde veta huru mycket af denna vara de köpt och tillverkat, har jag icke kunnat draga i betänkande anse densamma riktig. 4:o. Det vid försågningen af de 48,000 sågblockarne blifna affallet, som hr Ekman säger blifvit af mig lemnadt utan afseende, har jag beräknat till någon del motsvara vedåtgången vid glasbruk, färgerier och ångmaskiner m. fl. industriella inrättningar, samt till kalk-, tegeloch stålbränning m. m. äfvensom ved: och byggnadsvirkesåtgången inom Arvika köping; hvilket icke på annat sätt blifvit beräknadt och hvilket förhållande äfven finnes antecknadt å den utlåtandet åtföljande tabellen; den derigenom af hr Ekman beräknade tillgången af virke till 16,000 storstigar kol förfaller således. Om äfven de öfriga beräknade tillgångarne skulle kunna genom besparing vinnas, nödgas jag dock anmärka, att såväl denna som större esparingar kräfvas för att betrygga skogames, redan genom den afverkning som nu eger rum; hotade beständ, hvärför dessa tillgångar icke kunna anses finnas till. Vidare skall jag upplysa, att hr Ekmans an: tagande, att en ökning af den af mig beräk: nade skogsarealen skulle kunna och böra ske, grundar sig på ett misstag från hans sida. Summan sfrosningsjord är för alla härader, utom Gillbergs och den upptägna delen af Nord: marks, sammandragen efter laga skiftes-kartor för hvarje hemmän särskildt, hvarför de större sjöarne, som oftast utgöra gräns emellan hemmanen, icke kunnat anses tillhöra något hemmans afrösningsjord eller som sådan upptagas; hvarför det öfverskott utöfver den upptagna afrösningsjorden, somr hr Ekman antager utgöras af åker, äng och betesmark, i verkligheten utgöres af åker, äng och större sjöar, men icke betesmark, hvilken sednare är i skogsarealen inbegripen. Detta har skett derför, att skogsmarken i allmänhet, i följd af svedjningsbruket, användes ett slags cirkulation emellan skögsbörd och mulbete, i det att nästan årligen ståndskogen å någon del af skogsmarken afbrukas och marken svedjes samt ett eller flera år derefter till mulvete användes, intilldess skog, vanligast löfskoj af al och björk, å svedjningsfältet uppväxer oc jväfver gräsväxten. Det finnes således i allmän: net föga eller ingen egentlig betesmark, som oaforutet dertill användes, derför har jag ansett egentligt göra något afdrag derför, utan har beäknat tillväxten öfverhufvud:å all afrösningsord utom impedimenta, Derför förfaller ock de f hr Ekman beräknade 10,695 storstigarne kol f betesmarker. Då det af dessa anmärkningar vill synas, som m personer skulle finnas, hvilka betvifla riktigveten af det resultat mina beräkningar öfver restra Wermlands skogar ledt till, nemligen att lesamma befinnas mycket öfverafverkade, skall ag här tillägga några upplysningar, som torde tyrka riktigheten af detta resultat. 1:o. Det är ett allmänt kändt faktum, att immerskogarne efterhand förminskats så, att rofva sågtimmerpartier numera äro sällsynta; inder det att största antalet sågblockar hålla lott 8, 9 öch 10 verktums diameter i toppen; letta bevisar, att träden icke hinna uppnå större ulder och groflek innan de skördas, eller med indra ord, att skogarne icke på långt när hinnä ippnå mogen ålder innan de afbrukas, d. v. 8. ninst 12 tum i topp. 2:o. Inom nästan alla delar af vestra Wermand har under loppet af många år varit en er äflan bruken emellan om kolen, och orsaken til utt de flesta af dessa bruk icke ppårifvit, sin erntillverkning högre än förhållandet är, har cke varit någon annan än att dertill saknats Kol. 3:o. Stormarne hafva under de sednare åren öröfvat en förut okänd förödelse å barrskogarne, wvilket endast kunnat ske i utglesnade skogar, vars slutna bestånd blifvit rubbadt. 4:0. Uppfinningsförmågan har, till besparande f träkol, måst söka utväg att med tillhjelp af tenkol välla jernet, för hvilket ändamål vällignar redan äro uppbyggda vid många af de törre bruken i vestra Wermland, nemligen Edsalla, Rottneros, Thorsby, Brunsberg, Sälboda, Charlottenberg, Hillringsberg, Stömne och Noreärn, och under byggnad å flera; detta bevisar ill dels en otillräcklig koltillgång för den jernillverkning, som eger rum. 5:o. Att skogärne i allmänhet äro öfverafverade har af de flesta om icke alla författare i kogshushållning långt före detta framhållits såom ett faktum, och likväl här ingen, mig veterigt, förut bestridt detta påstående förr än nu. Jetta äntägandes allmänmelighöt äfven inom Vermland synes bevisadt deraf, att hushållningsällskapet i länet fannit af vigt, till skogskultuens befrämjande, inköpa och till inköpspris förälja skogsfrö. Wermland i Januari 1866. Torgal Norrb: