ångat den stackars för dem aldeles obekanta arbetskarlen samt narrat honom in med sig på ett par i närheten varande krogar, der de berusat honom. De hade derefter förföljt honom, illdess tillfälle yppade sig att utföra brottet. Andersson, hvilken ögenthgen varit den som föröfvat rånet, nekade på sitt gamla vanliga, tvärsäkra sätt, men den andre, eller Flod, förplumpade sig och tillstod att brottet blifvit begånget ; dock skyllde han detsamma på kamraten. Målet uppsköts till en annan dag för bevisnings införskaffande. — Eaet sorts tiageri. En f. d. skrifvare, vid namn Gottfried Lindman, var i dag inkallad till poliskammaren. för det han på så sätt tiggt att an till åtskilliga personer skickat bref med anhållan att få emot i brefven inneslutna, af honom sjelf utfärdade reverser låna penningar. Som det upplystes att Lindman varit dömd för snatteri och tillt lad för förfalskning, så tillspordes han om sitt prestbetyg, då han uppgaf att det fanns i Köpenhamn emedan han var — mor. mon. Det skulle efterhöras om någon härstädes ville ta honom i försvar och han sattes tillsvidare under bevakning. — Kalmar den 27 Jan. Lönnbränneri. Från kronolänsman C.A. Forssell har till K. M:ts befhde ingått rapport om ett anträffadt smygbränneri, med ledning af hvilken rapport vi kunna berätta följande: Sedan Forssell fått anledning till misstanka att oloflig bränvinstillverkning förehades å Lybäcksholms egor, vid gränsen mot Blekinge län, företog han med biträden undersökning härom natten emellan den 11 och 12 nästl. Dec. På en liten holme, som dels beänsas af en å och dels af kärr eller s. k. maer, anträffades spår efter ett under bar himmel anbragdt bränneri, som kort förut blifvit bortpraktiseradt. Två kar och en tunna potates funnos dock qvar. Det blef upplyst att arbetarne P. Nilsson, Måns Åkesson och Lars Andersson från Ledja i Rödeby socken varit sysselsatta med arbete vid bränneriet. Natten till den 31 i samma månad begaf sig Forssell äf ny anledning till samma ställe. Då han kommit helt nära, märkte han att signaler gåfvos, och oaktadt all skyndsamhet, men hvilken dock hindrades af den svåra vägen, kunde ingen af smygbrännarne vid framkomsten anträffas, hvaremot eld och en del redskap förefanns, utom sjelfva pannan, som synbarligen nyss förut blifvit utbruten och borför Efter en stunds förlopp kom från Blekingssidan en person, roende i en eka och styrande kurs mot Lycksalighetens ö?. Mannen, som tydligen var okunnig om öns nya garnison, blef dock sent omsider varse de okända och ville hals öfver hufvud vända om, men — försent. Han greps af Forssells manskap och befanns vara ofvanbemäl-. de P. Nilsson från Ledja. Sedan det blifvit dager och lokalen närmare kunde undersökas, anträffades en del bränneriinventarier af ringa värde — utom för fabrikanterna Men då redskapen var af för stora dimensioner, att med de små färkosterna kunna föras till land samt för att förebygga vidare smygbränning — åtminstone med samma inventarier — beslöt F. att af alltsammans göra en väldig autodaf — hvilket ock verkställdes. Hela den gent emot holmen liggande Blekingskusten uppfylldes tidigt på morgonen af menniskor, hvilka tydligen samlats för att. efter gammal vana, hemta af den bekanta Lybäcksholmsnektarn; men i then natten fingo de intet; hvarföre de utforo i svordomar och vilda skrän. Den ertappade P. Nilsson nekar att hafva arbetat vid fabriken?, men säger sig varit legd af förre bonden Peter Andersson från Husgöl, som skall vara fabriksegaren. Sjelfva pannan utgjordes af en jerngryta med påbyggd hatt af trä. P. Nilsson är instämd till vederbörlig domstol. Smygbränning har under mångfaldiga år bedrifvits i dessa trakter på otillgängliga ställen. Kronobetjeningen har ofta varit utsatt för lifsfara vid efterspaningarne, hvilka oftast, till följd af smygbränneristernas frenesi och bistånd at allmogen, varit fruktlösa.