Hr Witt ansåg äfven betänkandet böra bifallas samt fann utskottets hemställan billig, helst då man ovilkorligen måste medge danskarne stå närmare än öfriga folk till Sverge-Norge såsom beslägtade i språk, litteratur och skön konst: Hr Blomberg tillhörde minoriteten i utskottet fastän ej reservant. Äro folken så lika och närbeslägtade, kan ju hvar och en dansk som vill flytta hit, begära svensk medborgarerätt. Hr Bovin mstämde med hr Witt. Hvar och ens ståndpunkt i denna fråga beror på deras ståndpunkt med afseende på skandinavismen. Sammansluta sig större nationaliteter, är detta. ännu mera skäl för oss, som höra till de små; således är det af stor vinst för oss att på allt sätt underlätta hvarje närmande. Yrkade bifall. Hr Henschen älskade visserligen ej ett alltför hastigt närmande till Danmarks politiska institutioner, men anser dock af många skäl svenskarnes närmare anslutning till danska folket såsom för oss af stor vigt och detta af många skäl som väl äro kända och här blifva alltför vidlyftiga att upprepa. För öfrigt vore ju utskottets ordalag så sväfvande att regeringen derigenom hade fria händer. Här talas om finnarne och de stå oss visserligen nära, men nu äro de tyvärr tillsvidare ryssar och deras större inflyttning kunde af detta skäl förorsaka oss obehaglig inblandning från rysk sida och föranleda förvecklingar. Hr Beronius. Man har med skäl kallat förevarande skrifvelse för det skandinaviska betänkandet. Anslutning är numera ej blott vår rättighet utan rentaf en politisk nödvändighet. Från de många mötena mellan studenter, nationalekonomer och andra, komma vi nu till det första praktiska resultatet, då hittills väckta motioner i ämnet, t. ex. om gemensamma mått, mal och vigt alltid blifvit afslagna. Vårt tidehvarf är nationalitetssträfvandets och de skandinaviska folken måste hålla ihop både mot öster och söder. Vi hafva nyligen sett det germaniska folket innästlat sig i danska provinser samt att de med våldets rätt lyckats stycka ett rike. Men sedan Danmark nu är rent danskt, är stora skäl att närma sig detsamma, för att få en god förpost mot söder. Med olika regering och skild statsförfattning kunna vi lätt komma i obehaglig ställning till hvarann, om vi ej snart söka sluta oss till: sammans. Motionen afser väl blott en social förening, men denna skall underlätta och framkalla en politisk. Tal. tillstyrkte betänkandet, helst som det var affattadt i så lindriga ordalag att det lägger nästan i regeringens skön att bestämma tiden. Hr Wern. Man har fruktat dold skandinavism, men talaren såg saken praktiskt och fann goda skäl till närmare anslutande mellan de skandinaviska folken, utan att behöfva tala om politiken. Låt skandinaverna se saken ur sin synpunkt, andra sidan har denna gång intet att oroa sig öfver. Hvad andra sagt om att detta förslag lemnar regeringen mindre fria händer än i afseende på fördrag med alla andra nationer äller föga, då här är fråga om ett folk, som vi afva så stort gagn af att närma oss till. För sin del såge talaren gerna att våra litteratörer skrefve och våra fabriker arbetade för nio än för fem millioner menniskor. För våra näringsidkare är det en stor fördel att vid inträftande läglighet få rätt att flytta öfver till Köpenhamn samt nedsätta sig i en stor och närbelägen stad, att dritfva sitt yrke, samt denna desto större, då de få behålla sin nationalitet. Vi hafva således blott gagn häraf och böra tillstyrka betänkandet. Hr Waldenström. En föregående talare har häntydt på att danskar kunna afsäga sig sin nationalitet om de vilja flytta till oss, men enligt nu gällande lag är detta ej behöfligt. Vi hafva lika gagn af att engelsmän, fransmän och tyskar hitflytta, och hvad likheten i språket ber träffar betyder den intet. Inflyttningsrätt kan numera vinnas utan långa omvägar; talaren yrkade derför afslag till betänkandet samt bifall till sin reservation. Hr Petre. Föregående tal. har väl rätt i att det är lätt för darvskar att få nedsätta sig här men ej så för oss i Danmark, således hade vi öfvervägande gagn af ett sådant närmande, helst då våra folkrikaste provinser ligga närmast Danmark och således deras invånare hafva mesta agn af att efter behag kunta flytta öfver. Hr lomberg hade ej motsatt sig en anslutning på det vetenskapliga fältet och borde således ej med fog uppträda emot det sociala närmandet brödrafolken emellan. Hr Muren, äskade bifall till betänkandet samt kunde ej fatta huru det kunnat uppkalla den politiska skuggrädslan, då frågan blott är afrent ekonomisk natur. Helst skulle tal. sett samma fördelar utsträckta äfven till alla andra nationer, ryssar icke ens undantagna.(!) I England äro utländningar af alla nationaliteter välkomna och ingen är der tvungen att ställa borgen för skatternas utgörande; någon sådan behöfs för öfrigt ej, ty den som icke betalar skatt får sin egendom utpantad. Man talar om skydd på allt, men hvad som mest felas oss är dugliga köpmän och sådana böra vi på allt sätt uppmuntra till inflyttning. Tal. var nöjd med litet och tackade för hvad han kan få, samt detta snarare ur kosmopolitisk än politisk synpunkt. Hr Petrå har med skäl anmärkt att icke blott danskarne hafva gagn af ett närmande; . utan äfven vi fördel genom att kunna drifva affärer i Köpenhamn. En af ståndets ledamöter har redan kontor der, på hvad vilkor detta blifvit honom medgifvet visste ej tal., men utvidgning ger vinst och vi behöfva väl att danskarne komma in och hjelpa oss. Hr Loven önskade gerna att reciprocite ten småningom utsträcktes äfven till alla andra nationer, hvilket för oss vore till stor nytta. Instämde med hr Petrå. Hr Björkman trodde, i motsats mot flera ta. lare, att betänkandet hade politiska syften samt. i motsats mot studenterna, att vi ej ha några in tressen gemensamma med Danmark. Var kos mopolit med hr Murån, men instämde med hi Waldenström. Hr Hierta hördes föga. Ansåg borgen för sig här nedsättande utländningar lika öfverflödig som till exempel i England och Frankrike. Skull helst sett friheten utsträckt till alla, men då re geringen kanske ej trodde sig böra på en gån taga ut steget, fanns dock fullt skäl att bifall: betänkandet såsom början till något bättre. Hr Waldenström hade visst icke förmenat dan skarne att nedsätta sig här i landet samt ansåj att utskottet rönt mycket störr framgång om de föreslagit vidsträcktare frihet för utländningar allmänhet, i stället att, såsom nu, blott visa sij partiskt för danskarne. Hvad hr Murån sagt on att en af ståndets ledamöter redan dref affärer Köpenhamn, visar ju att det redan nu går lät nog för oss att nedsätta oss i Danmark. Vid slutlig votering bifölls betänkandet med? ja mot 11 nej. — 2 a AK mA -— -— Rr oo arsa