ler det stadgande, att hvad i afseende å förvaring af krut är förordnadt, skall, i tillämpliga delar, gälla i afseende å nitroglycerin, med iakt-: tagande, bland annat, att nitroglycerin icke må till större myckenhet, än 2 , utan särskildt tillstånd innehafvas, då deremot krut, enligt gällande författning, icke må, utan särskildt tillstånd, innehafvas till större myckenhet, än 10 ; att jag redan den 28 April sistl. är erhållit särskildt tillstånd af K. M:t att för användande vid arbetena å sammanbindningsbanan på ett ställe upplägga 200 I krut, som, enligt hvad förstnämnde k. förordning synes utvisa, motsvarar 40 nitroglycerin; samt att vid det tillfälle, då explosionen inträffade, funnos uti materialgården förvarade endast 29 nitroglycerin, men icke något krut. Vid detta förhållande, och då jag således haft behörigt tillstånd till innehafvande af 40 nitroglycerin, samt genom företeat intyg afhr öfverdirektör Styffe styrkt att skadan till person och egendom genom explosion af 200 krut, förvar rade å anvisad plats, efter all sannolikhet blifvit mycket större än genom explosion af 40 nitroglycerin, samt sannolikheten att genom ovarsamhet, eller eljest utan afsigt, en explosion af nitroglycerin skulle inträffa vore mindre än för en sådan med krut, torde väl det i förevarande hänseende framställda, om ett otidigt tjenstenit vittnande yrkande icke förtjena afseende. Stadsfiskalen Silfversparre har vidare yrkat ansvar å mig för det jag skulle hafva uraktlåtit att meddela sådana föreskrifter om försigtighet vid behandlingen af förenämnde sprängämne, att olyckshändelse i möjligaste måtto kunnat förekommas. Då stadsfiskalen emellertid undandrapir sig att uppgifva hvilka anordningar i detta änseende han anser mig hafva bort vidtaga utöfver de, efter mitt förmenande, såvidt möjligt varit, betryggande föreskrifter, som af mig blitvit lemnade, påkallar detta yrkande icke något egentligt svaromål, men då stadsfiskalen Silfversparre af hvad under målets behandling förekommit borde hafva funnit att ingen försummelse i nämnde hänseende kan läggas mig till last och, om han rätt uppfattat sin pligt, borde hafva offentligen erkänt ett sådant förhållande, torde jag, på det icke en och annan, som icke tagit del af förhandlingarne i målet, af den omständigheten att ett yrkande i nämnde syftn.ng blifvit af allmän åklagare framstäldt, må draga den slutsats, att yrkandet varit i någon mån befogadt, få fästa uppmärksamheten derå: att tillverkningen af de för sprängningsarbetet erforderliga nitroglycerinpatroner till en början varit uppdragen ät de vid arbetet anställda förmännen, under särskild uppsigt af byggmästaren Ström, hvilken, då tillverkning af patroner icke egt rum, haft nyckeln till det skjul, hvarest nitroglycerinen förvarades, sig anförtrodd, med förständigande att icke till detta förvaringsrum lemna någon annan tillträde, än de om nitroglycerinens rätta behandling undervisade förmännen, men sedermera uppdragits åt en enkom tör detta ändamål antagen person; att då denne person den 2 och 25 Aug. förlidna år af sjukdom hindrats att vid tillverkningen af patronerna tjenstgöra, denna ombesörjts på samma sätt som före hans anställande; att alla de personer, hvilka med tillverkningen af nitroglycerinpatronerna haft befattning, blifvit af mig förbjudna att dervid begagna bart brinnande ljus och tillsagda att endast 1 högsta nödfall verkställa tillverkningen vid lyktsken; att anledningen till den inträffade explosionen, hvilken en hvar, som vill göra sig reda för verk hga förhållandet, måste finna icke hafva kunnat af mig förekommas genom några på förhand meddelade, speciella förbud mot allt hvad de med handterandet af nitroglycerinen sysselsatta personer icka få göra, varit den, att två af förmännen vid arbetet, utan att, såsom dem varit anbefaldt, förr än tillverkning af nicroglycerinpatroner företogs derom göra anmälan hos bygg: mästaren Ström och af honom begära nyckeln till det skjul, der nitroglycerinen förvarades, på annat sätt beredt sig ingång dit och, emot den äfven åt dem meddelade befallning, vid patronernas tillverkning begagnat bart brinnande ljus; att ingen af dei målet hörda personer, med undantag af förmannen Wermelin, som genom ötverträdandet af gifna befallningar och grof vårdslöshet orsakat explosionen, förnekat att sådana föreskrifter i afseende å tillverkningen af nitroglycerinpatronerna blifvit af mig meddelade, att, om dessa blifvit efterlefde, explosionen uteblifvit; att Wermelins uppgifter i nämnde hänseende blifvit genom två inför rådhusrätten på ed hörda vittnen bevisade vara fullkomligt -sanningslösa; samt att det icke lärer vara någon möjlighet att förekomma en, på sådant sätt tillkommen, explosion med mindre han skulle kunna hela dygnet om sjelf öfvervaka gifna föreskrifters efterlefnad å de platser, hvarest tillverkning af nitroglycerinpatroner förehades. Vid detta förhållande och då de af Wermelin inför öfverståthållareembetet för sitt eget fredande gjorda falska uppgifter antagligen varit enda anledningen till målets hänskjutande till rådhusrättens handläggning, yrkar jag att från påståendet äfven i denna del varda frikänd.