Till Redaktionen af Aftonbladet. En insändare i n:r 19 af Aftonbladet för den A dennes har, med anledning af en af mig den 9 dennes insänd uppsats rörande Nordvestra tambanan, trott sig under anonymitetens täcknantel kunna utkasta några för allmänheten nissledande uppgifter rörande bemälda bana, ch då sakens vigt fordrar, att en hvar söker emna de upplysningar, som för frågans utedande erfordras, har jag trott mig ännu en sång böra meddela sådana, ehuru den obekante nsändarense uppsats i öfrigt visst icke erfordrar lågot svar. en för bibanan Norum—Filipstad tecknade umman, 620,000 rdr, är visserligen ej inbetald, nen då andra privata jernvägsanläggningar, samt ill och med bankbolag, kunna grundas på en lylik teckning, kan man ej inse hvarföre icke äfven le å teckningslistrona varande cirka 340 namnen, wvilka representera största delen af Wermlands ernoch trävarutillverkning skulle tillerkännas amma giltighet. Den, som önskar taga del af eckningslistorna, kan dertill vara i tillfälle, och kanske borde minst insändaren, som kallar sig Wermlänning, fastän han genom sitt skrifätt gör föga heder åt provinsen, framkasta tviffel om uppriktigheten hos de tecknande eller deas förmåga att inbetala teckningssumman. Insändaren säger att Persbergs grufveaktievolags teckning är tvist underkastad, emedan vågra af delegarne i detta bolag lära komma att sfverklaga beslutet om teckningen. Att sådant skett känner man ej, hvad som är visst är, att lessa delegare reserverat sig mot beslutet, men om de härmed kunna vinna något är en annan ak. Bolagsreglorna innehålla i detta hänseende, utt bolagsstämma representerar samtliga del gare i bolaget, hvadan de beslut, som dervid agligen fattas af närvarande aktieegare, äro binlande äfven för aktieegare, som beslutet icke birädt. För fattandet af ett sådant beslut, som let ifrågavarande, erfordrades minst 6000 rösters bifall, och vid bolagsstämma den 10 dennes röstade 6556 för och 3380 emot en teckning af 15,000 rdr. Att minoriteten häremot reserverade sig har ingen velat bestrida, men att denna reservation lika litet kan förändra beslutet i fråga om teckningen. som andra reservationer i en innu större och vigtigare fråga kunnat förändra let en gång fattade beslutet, synes äfven vara :emligen klart, och fastän de båda bruksbolagen, som äro i minoriteten, såsom insändaren påpekar, äro stora, få de väl dock underkasta sig majoritetens lagligen fattade beslut. Insändaren vill ej godkänna den af styrelsen för statens jernvägar uppgifna tid af 3!2 år såsom tillräcklig för den 4110 fot långa tunneln vid Nilsby, utan tillägger större auktoritet åt två praktiskt erfarne män, som yttrat att dertill skulle åtgå cirka 5 år?. Det torde vara förlåtigt om allmänheten här fäster mera afseende vid itlåtandet af en offentlig auktoritet än vid det, som en okänd insändare säger sig ha hört att vå obekanta storheter yttrat. Upplysningsvis can emellertid nämnas, att om bemälda Nilsbyunnel, såsom äfven i jernvägsstyrelsens förslag ir upptaget, genom ett på midten anlagdt schakt ingripes samtidigt på fyra ställen, så har man ndast 1028 fot att avancera från hvarje begynnelsepunkt. Medelst framdrifvande af tunneln en ot om dagen, hvilket utgör en fjerdedel (äger 4) af den hastighet, hvarmed tunneln under Sölermalm mot slutet framdrefs, skulle således ej itgå fullt 3 år för dess fullbordande. Attdenna .unnel bör kunna utföras på ännu kortare tid bör således äfven af de två praktiska fackmännen? inses. Bergarten vid Nilsby utgöres af en lättborrad sneis, hvilken är gemensam för hela trakten, och man kan således, på geologiska grunder, afytan bedöma hurudan bergart man här skall genomgå. likaså säkert, som man vid bedömande af Stockholmstunneln med säkerhet skulle kunnat på förhand säga, att densamma skulle genomgå granit och granitartad gneis utefter hela sträckan. Att tunneln under Södermalm ej ännu är färlig, beror ej derpå att man ej kunnat fullborda den samtidigt med dess genomsprängning, utan helt enkelt deraf att man med afsigt velat spara bottensprängningen, för att kunna transportera den dervid erhållna stenen till sjön vid tunnelns norra ända, der plats ej saknas för dess utfyllande. Ett tunnelarbetes fortgång beror helt och hållet på den skyndsamhet, hvarmed ursprängningen af det öfre hvalfvet kan ske. I den efterföljande pallen, som alltid är lättare att nedtaga, kan tillräcklig arbetsstyrka användas för att följa det-öfra arbetet. En sådan omständighet känner hvarje grufarbetare, och således äfven hvarje sakkunnig person, som insändaren behagar härom tillfråga. Insändaren ordar äfven om den planktillverkning, som från Edsvalla, Orrholmen och Alster skulle gå på jernväg till Göteborg. En sådan uppgift kan visserligen ej förvilla den, som känner dessa verks lägen med afseende på södra jernvägslinien och till buds stående sjökommunikationer, men den kan för obekanta vara vilseledande. Dessa verk, som vid gna bryggor kunna utlasta sin planktillverkning direkt på Göteborg, skola i anseende till den mycket billigare sjöfrakten å Wenern ej gerna, annat än undantagsvis, föra plank till Göteborg pr jernväg. Kdsvalla ligger dessutom på 1a mils afstånd från Carlstad och skulle således nödgas köra sina plankor denna väg för att frakta dem på den dyraste transportleden, hvilket synes orimligt. Helt annat är förhållandet med till exempel Munkfors och Mölnbacka sågverk, hvilka, belägna norr om Norum—Nilsby-lnien, nödgas frakta sina effekter söderut till Carlstad på pråmar och derunder blifva underkastade sådana transport: och omlastningskostnader, innan de kunna gå sjöledes från Carlstad, att dessa kostnader, tillsammans med sjöfrakten till Göteborg, uppgå till enahanda belopp som jernvägsfrakten från Dejefors. Dessa verk skola således välja jernvägen från Dejefors om norra banan bygges, men gå sjöledes om de nödgas gå ned till Carlstad, derifrån sjöfarten blir billigare till Göteborg än jernvägsfraktem vad som uppgilfves om svårigheten för effekternas upptagande vid Dejefors saknar äfven grund. Jernvägslinien kommer här, såsom hvar och en, hvilken granskar undersökningshandlingarne, kan se, att beröra Klarelfvens vattenyta nedom fallen vid sjön Lusten och ofvan fallen vid Moen, hvadan effekter från elfven på båda ställen kunna lätt mottagas. Det skulle ju vara oklokt, om ej det gjordes allt för beredande af lättnad åt trafikanten; och månne det ens kan tänkas att jernvägen skulle korsa en kommunikationsled, utan att möjlighet bereddes för upp tagande af effekter? N Insändarens öfriga inkast mot mina uppgifter torde redan förut vara tillräckligt många gånger belysta och bemötta uti de i allmänhetens händer varande skrifter, så att hvar och en, som önskar om saken vinna upplysning, ej kan vara i tvifvelsmål om hvad han skall tänka rörande Wermländningens påståenden i denna fråga. Det behöfver således ej vidare fästas afseende på hvad han ytterligare i ämnet kommer att an: draga, såvida han ej öppet vågar träda fram för allmänheten och visa att det står en man bakom ordet. Stockholm den 27 Januari 1866. Anton Sjögren, Bergmästare i Wermland. Rättegängsoch Polissaker. Den Taubeska lotterihlstorion inför