år — d. v. s. att han kan afyttra så stort antal lottsedlar som möjligt, utan föregående granskning beträffande företagets solidit och laglighet. All offentlig pröfning i begge dessa afseenden har grefve Taube, af lätt insedda skäl, velat undvika. En på så lösliga grunder etablerad och på alla verkliga garantier och kontroller blottad spekulation, uthärdar icke heller offentlig kritik. Beträffande spekulationens laglighet, så vilja vi blott erinra derom, att företagets karakter af lotteri ligger i öppen dag. Ett visst antal lottegare skola, efter verkställd utdragning, erhålla penningvinst utöfver det belopp de tillskjutit — deri ligger det obestridliga kännetecknet på företagets egenskap af lotteri. K. förordningen den 21 Mars 1844 förbjuder vid höga böter inrättandet af lotterier å fast och lös egendom samt å penningar. Derigenom är den olagliga sidan af grefve Taubes företag påvisad. Han invänder visserligen, bringad i trångmål, att Sbegreppet lotteri i sjelfva verket är ganska outredt och svärt att behörigen begränsat — men, i så fall, hade det bort vara grefven angeläget att af ansedda jurister få den frågan utredd, innan grefven sjelf satte sig ner att på egen hand reda begreppet, äfventyrande dervid att bli missledd af sitt eget intresse. Hvad grefven anför i afsigt att visa det hans plan för de utfärdade lottsedlarnes (aktiebrefvens) utlottning icke innebär lotteri reducerar sig också rätt och slätt till en ytterst simpel advokatyr, som möjligen kan begagnas af en eller annan om sitt anseende mindre noggrann sakförare, hvilken i första rummet påaktar arvodet, men som ingen jurist med oförvilladt rättsbegrepp gillar. Huru förhåller sig vidare med den rent financiella delen af företaget? Grefvens plan är att förmå en oerfaren och derföre lätt missledd allmänhet att tillhandla sig 60,000 aktier i Stenbybolaget. Derigenom öfverflyttas från denna allmänhets i grefvens fickor den ganska respektabla summan af niohundratusen (900,000) rdr rmt. Grefven förbinder sig endast att i den mån medel inflyta inlösa de i Stenby befintliga inteckningarne, som i banken skola förvaras, och antyder vidare att jordbruket och tegeltillverkningen vid Stenby skola uppdrifvas, men likvisst icke till aktieegarnes förmån, utan till grefvens egen. Grefven invänder att vissa lottegare erhålla genom lottdragning högre vinster och att dessa utgå af egendomens afkastning. Ja väl! Men dessa vinster utgöra endast sammanlagdt 5000 rdr i medeltal årligen, och denna summa motsvarar blott en del af egendomens afkastniog, under det att grefven sjelf disponerar hela egendomen, och är befriad ifrån att erlägga ränta på de 900,000 rdr, som allmänheten lika välvilligt som godtroget anförtrott honom. Grefven reflekterar alls icke dertill att i alla händelser återfå af 60,000 lottegare 59,389 endast sina tillskjutna 15 rdr hvardera, men med förlust af all ränta, deh anser han dem för den sålunda förlorade räntan hafva full valuta i — hoppet att erhålla en af de 661 lotterna som under de femton ären utfalla och medföra högre vinst. En mera egendomlig åsgt i afseende på de små kapitalernas tillgodogörande ha vi sannerligen aldrig hört framställas. Men hvad säkerhet erbjuder grefven utöfver sin personliga redbarhet? Jo, för ett kapital af 900.000 rdr endast inteckningarne i Stenby egendom. Väl underrättade personer uppskatta denna egendom med tegelbruket till 200,000 rdr (åtskilliga vilja till och med pruta på denna summa). Vihemställa om det icke är mer än tilltagset att framställa denna säkerhet såsom betryggande för ett fyra och en half gånger större kapital, hvilket grefven utan all kontroll skall förvalta, och derjemte såsom sin egendom sköta fastigheten, likaledes utan all kontroll?) Vi påstå utan ringaste tvekan, att icke något om sitt anseende ömtåligt affärshus i hufvudstaden eller annorstädes skulle drista på så lösa grunder och mot så ringa realsäkerhet inbjuda till en sådan entrepris, som grefve Taube nu gjort. Grefve Taube har gjort sig känd som en skicklig landtmätare och intresserad för åtskilliga kommunala angelägenheter; men vi ha icke hört att grefven ännu hunnit förvärfva sig anseende såsom affärsman. Skola vi döma efter det ofvan intagna svaret, så är icke heller skarpsinnighet grefvens starkaste sida. Han antyder bland annat, att medelst begagnandet af ?den nya id?, hvartill han anser sig vara uppfinnaren, skall den olägenhet kunna undanrödjas, som drabbat många personer, hvilka betalt sina egendomar för högt. Men han förbiser att nämnde id då innebär ett anslag på den allmänna välgörenheten, fastän 1 en ny form och att den svårligen kan vinna utsträckning. Grefven framställer vidare sin id, som en häfstång för framåtskridandet?, men förbiser att rikningen af denna id går ut på löslighet i affärsföretag, grundade på slippriga och olagliga spekulationer. Han erkänner att förtroendet till den som står i spetsen för företaget (Stenby-bolaget) äfven är taget med i räkningen?, och han ställer det förtroende, hvarpå han gör anspråk, i jemförelse med det, sfom prenumeranterna på en tidning visa dess utgifvare. Men först och främst lärer ingen tidning utgifvas, på hvilken allmänheten prenume rar flera är på en gång, och dernäst är det vanligt att på nya tidningar prenumererar allmänheten i början endast på kortare tid, tilldess tidningen vunnit förtroende, hvaremot grefven vill upptaga hela prenumerationen på sitt till femton år utsträckta företag, innan det vidare är kändt, ?tillståndsbref? (sanktion) förvärfsats och innan grefven visat om han förmår sköta företaget. Men hvad som vi ieke kunna beteckna som brist på skarpsinnighet, utan måste rubricera som etourderi är, att grefven ställer sitt lotteriföretag — älven ur laglig syn4) I nu utfärdade prospektet upplyser grefven ? att skogen (vid Stenby) är me än NN äck Loa. Mm