STOCEHOLM den 30 Jan. Riksgäldsfollmäktige ooh statslåneaffärerna. Den sorgliga frågan om riksgäldsfullmäktiges för svenska statsverket så dyra tillgöranden för anskaffande af medel till jernvägsbyggnadernas fortsättande förekommer nu snart till behandling hos ständerna. Statsutskottet har nemligen i dessa dagar afgifvit sitt utlåtande med anledning af revisorernas berättelse. Drygaste delen ! deraf upptages, såsom man Xunde vänta, utaf redogörelser för dessa besynnerliga lånehistorier. Efter en mycket utförlig framställning af revisionsberättelsens innehåll och fullmäktiges deröfver aferfna förklaringar — dokumenter, dem vi på sin tid fullständigt återgifvit — yttrar sig utskottet särskildt om hvar och en bland de af revisorerna framställda anmärkningarne. Man lärer erinra sig, att fulmmäktige bestredo riktigheten af revisorernas beräkningar rörande dyrheten af 1864 års lån. Utskottet, som delar revisorernas åsigt, att lånets dyrhet i och för sig icke utgör anledning till klander, då konjunkturen var särdeles ogynnsam, har derföre ansett obehöfligt att ingå i närmare undersökning af det ena eller andra beräkningssättets större tillförlitlighet; dock säger sig utskottet vilja, med anledning af hvad fullmäktige, i en not till sin förklaring, sjelfve upplysa derom, att vid de af fullmäktige framlagda beräkningar något afseende icke blifvit fästadt på den s. k. ?jouissancen? såsom vaårande ett vid låns upptagande i London vedertaget bruk, hafva erinrat, att denna l jouissance onekligen innefattar en utgifts-l PR som drabbat riksgälds-kontoret såsom åntagare och för hvars uteslutande ur kalkylen dess egenskap att vara ett i London vedertaget bruk icke innebär någon giltig grund. Från detta uteslutande, fullföljer utskottet, lärer alltså till icke oväsentlig del förklaring kunna hemtas öfver det förhållande att, då revisorernas och fullmäktiges beräkningar för hvart och ett af 1858 och 1860 års lån skilja sig från hvarandra med endast 0,004 procent, samma beräkningar i afseende å 1864 års lån förete en Jemförelsevis ganska betydlig differens. Statsutskottet yttrar för egen del ingenting med anledning af revisorernas anmärkning deremot, att follmäktige icke under den långa tid, lånefrågan behandlades hos ständerna, vidtogo några förberedande åtgärder och ej ens uppgjorde något proram, som kunnat läggas till grund för sedermera blifvande underhandlingar. Utskottet lemnar blott en redogörelse för hvad såväl revisorerna som fullmäktige härom anfört och hemställer, att ständerna måtte vid den afgifna förklaringen låta bero. Dernäst beröres fullmäktiges förfarande att inlåta sig i underhandling med hr Heinemann utan att han aflemnat någon ordentlig fullmakt, så att fullmäktige visste med hvem de egentligen hade att göra och huruvida Heinemanns tillgöranden voro för någon hans hufvudman förbindande. Revisorernas anmärkningar, fullmäktiges förklaringar och hvad handlingarne i öfrigt innehålla om detta famösa förhållande relateras, hvarefter utskottet förklarar sig 4fiona fullmäktige icke hafva fullt nöjaktigt besvarat de 4 förevarande punkt af revisorerna framställda anmärkningar?, men utskottet hemställer likväl attständerna vid fullmäktiges afgifna förklaring ville låta bero4. Hvad revisorerna haft att anföra rörande sättet för lånets amortering och det företräde, som, enligt revisorernas åsigt, då lånet afslutades i England och i engelskt mynt, bort gifvas ät den derstädes vanliga uppköpsmetoden, i stället att, såsom nu skett, lanet blifvit stäldt på utlottning, anser utskottet vara genom afzgifna förklaringen nöjaktigt besvaradt och hemställer fatt anmärkningen måtte lemnas utan afseende?. Det sätt, hvarpå fullmäktige behandlade statsrådet Gripenstedts i hans egenskap af kovungens ombud afgifna yttrande till fullmäktiges protokoll, finner utskottet deremot icke genom fullmäktiges framställning tillfredsställande förklaradt. Utskottet yttrar i detta ämne: ?Lika med revisorerna anser statsutskottet att hr statsrådet Gripenstedt, äfven om någon särskild begäran icke af honom derom gjordes, bort underrättas om blifvande dag för protokollsjusteringen och honom sålunda lemnas tillfälle att samma justering öfvervara. Ännu mindre kan, enligt utskottets uppfattning, den åtärd godkännas, hvarigenom en hulfvudsaklig el af hr statsrådet Gripenstedts yttrande ur protokollet uteslöts. Fulimäktiges egna protokoll angifva nemligen, hurusom fullmäktige för sitt beslut att till öfverläggning sammanträda med konungens ombud hemtade anledning af den invecklade politiska och financiella ställningen inom flera främmande länder samt af den ogynnsamma inverkan de tillfälliga förhållandena derstädes visat sig ega på beskaffenheten af och vilkoren för den af rikets ständer beslutna upplåning; och med särskild hänsyn till detta ändamål för öfverläggningen hade den femte frågan bland de sex, som fullmäktige uppställt såsom diskussionsämnen, blifvit så formulerad som i det föregående visats. Vid sådant förhållande och då det måste få anses bero på hr statsrådet sjelf att bestämma hvad efter hans uppfattning tillhörde den utredning, hvars åstadkommande hans närvaro afsåg, samt då för öfrigt, såvidt protokollerna derom lemna upplysning, den del af hr statsrådets yttrande, hvarom här är fråga, afgafs under fortgående öfverläggning och säledes icke, såsom fullmäktiges förklaring antyder, kan sägas hafva blifvit endast samtalsvis meddelad, lärer något giltigt skäl för den anmärkta uteslutningen icke hafva förefunnits; och anser utskottet sig alltså höra hemställa, det rikets ständer måtte förklara, att det förfarande, som fullmäktiges pluralitet i omförmälda hänseende iakttagit, icke kan af rikets ständer gillas; vid hvilket förklarande, säsom icke påkallande någon åtgärd, rikets ständer ville låta bero.? Utskottet öfvergår derefter till den afre