BLANDADE ÄMNEN. Kråkan fisktjaf. En insändare till Svenska Jägarförbundets Nya Tidskrift berättar: 4 Svenska Jägarförbundets gamla tidskrift har man inhemtat, huruledes räfven kan vara tjuffiskare på andras nät och sätta häradsdomare i bryderi i fråga om tillämpning af brottet motsvarande lagparagrafer och ansvarsbestämmelser. Men ännu har det, mig veterligen, icke blifvit upplyst, att kråkan, utem sina öfriga meriter i åverkan å besådda åkrar, oloflig jagt och äggning, äfven besitter en ytterligare, snarlik räfvens, 1 afseende å tjuffiske. För flera år tillbaka hade insändaren å en egendom på Wermdön utsatt ståndkrokar under isen, dock så, att refven var fästad ofvan denna. Det förund.iade ins. att flerfaldiga gånger finna refven med krok uppdragen på isen, med betesfisken ibland borta, stundom ock qvar. Då jag misstänkte att någon af Hundsjuka spelat mig detta spratt och derom hade ätskilliga samtal mes: fiskare i grannskapet, hvilka dock alltid försäkrade att de icke voro de sannskyldige, beslöt jag att utvakta gerningsmännen; och man kan väl tänka sig min förvåning, .då dessa befunnos vara inga andra än kråkor. Kråkan slog ned vid vaken, hackade, om någon tunn is bildat sig omkring refven, med näbben sönder denna ig, fattade refven med näbben och drog, under det hon gick baklänges, upp denna ett stycke, satte sedan foten derpå och tog nytt tag med näbben samt fortsatte med refvens uppdragning, intilldess kroken med den påsatta betesfisken kommit upp på isen. Derest fisken då ej spisades på stället, tog kråkan densamma i näbben och flög med rofvet tilldess refven stoppade, då hon i förskräckelsen släppte alltsammans. Underkunnig härom, blef jag icke längre i bryderi om strafftillämpningen, ithy att jag förskaffade mig fosfor och blandadeden i deg. som instoppades i fiskar, hvilka lades bredvid va: karne. Medlet medförde åsyftad verkan. Kråkorna kommo och spisade, flögo derefter och satte sig i ekarne i grannskapet för att njuta sin siesta, men efter någon stunds nickningar tumlade de hals öfver hufvud i backen och ströko med. Sålunda blef jag mina tjuffiskare qvitt; men grannarne undrade öfver den kråkpest. som så oförmodadt uppkommit och i hast decimerat det stora antal kråkor, som, till mycket men för sjöfågel-ägg och ungar, förut der uppehållit sig.