veten och föraktar mer än allting annat de onyttiga tillvaron, dumheten, enfalden, själs lättjan. Så uppfylld han är af jemnlikhetsandan söker han alltid öfverlägsenheter, men har vet att igenkänna en ötverlägsenhet i e! träkåk uti Maine som i ett palats ut femte Newyorker-avenyen, under en landi brukares jacka som under en prests kappa Till och med på botten af hans religior finner jag ännu umgängsamhetens instinkt han får lof att ha antiogen en lära som in tränger mycket djupt i menniskosjälens mör ker och irrgångar, som upplöser motsägel serna, de ödesdigra riktningarne, besynner ligheterna, med en västan grym nyfikenhet. eller en religion som låter Gud nedstiga till menniskan, en mensklig Jesus, broderlig reformator; han tillber poesien, ty poesien är ingenting om hon icke är personlig, om hon icke berör de mest vibrerande af själens strängar. Historien kunde ej vårdslösas af ett folk så politiskt, så intaget sf lefvande verkligheter; Ban roft, Prescott, Motley, Hildreth, vittna tillräckligt om ame: rikanarens naturliga smak för historiska studier. Han synes mig deremot icke fallen för metafysiska spekulationer: i Emerson, en utvald ande, poetisk, lättrörlig, på samma gång smidig och stark, finner jag i korthet snarare en moralist än en filosof, ett slags Montaigne, säsom han undvikande, pröfvande, nyckfull, med mindre snille och mera djup, mindre grace och mera tro, men framförallt djupt mensklig. ?Skarpsinnigheten, slughelen, den moraliska diagnostikens konst, som utgöra den amerikanska karakterens företrädesråttigheter, äro icke oförenliga med en djup okunnighet och ofta med en stor barnslighet. Intelligenserna inträda icke i enahanda stöpformar för att der erhälla samma skick. De modellera sig från ungdomen efter tillstö tarne på färden. Der finns en viss alltid bibehållen proportion mellan fallenheterna och önskningarne. Icke några drömmare, några orätt placerade, några olförstädda. Förhoppningarne äro aldrig fästade på alitför aflägspa föremål: amerikanaren älskar ej alt beklaga sig, han är dertill för stolt och på samma gäng för klok: han vet myceket väl att beklagaudet är sveghetens skri. Han är elltid nöjd med sitt hus, med sin hustru, med sina barn, med sina hästar, med sina åkerfält, med skolmästaren som han betalar, äimed kongressledamoten för hvilken han voterat, med presidenien som haft hans röst. Om han röner en förolämpning gör han ingen till förtrogen deraf. Han behandlar så länge han kan sin fiende med all yttre höflighet för att icke gifva honom nöjet af bullersamma utbrott och inurier. Han är en trogen och pålitlig vän, utan att sjelf vänta mycket af vänskapen. Han eger föga af illusioner, men han är yckligare än vi, ty han har aldrig haft nåra sädana, och vi lida af att förlora våra. Sedan barndomen har han sett sakerna från len reela sidan, genomträngande, utan belrägliga prismor, utan falska färger; den ippfostran han fått kostar bonom icke in i it lif främmande för allt, gäckadt på allt. Amerikanarne kävna icke dessa sönderslitvingar af en skön själ, ammad af oskuldsulla tankar, vaggad af ljufva drömmar och ;enom ett plötsligt slag satt i beröring med n lefvande, kylg, tryckande verld: de jaga Idrig efter det omöjliga och vädja aldrig ill ennat än viljan och förståndet. — Se ler de båda vapnen eom man måste hvässa god tid: de tänka att förståndet leder till lygden och att viljan ensamt kan ernå den. Deras moral är badad i litvets smutsiga lod, men hon utgår derur mera osårbar. ?Det är måhända något strävgt i detta ätt att betrakta lifvet, i denna undergifvenret för de hårda verkligheterna och denna kilsmässa från hvarje inbillning; qvinnan ramställer sig lyckhgtvis till ersättuving för lt detta såsom en poetisk flamma och tråle; så sträl i sig sjelf bevarar amerikaaren för henne en grannlaga och finkänsig ömhet — hon är hans jemnlike, hans slädje, hans sanna följeslagerska, hans härds tolthet; de ha båda sökt och fritt utvalt varandra. Hon har icke kommit med nedlagna ögon, blyg, stum, men med öppen mand och höjd panna; hon är hans allerale, hans rådgifvare, trösterskan och genien: acker, gladlynt, psrerad, lättsinnig tycker ii, ler hon ät jorden, såsom en persisk skald äger, men en manlig uppfostran har på votten af hennes hjerta nedlagt pligtkänslan emte någonting stolt och nästan heroiskt. los henne, ensamt måhända i verlden, är len äktenskapliga kärleken starkare än den nod: rliga. Hennes make eger blott henne, wennes barn hafva framtiden. AF dessa forIra de båda hellre kärlek än vördnad, de ro sig hafva gjort nog då de beredt dem ör att lefva samma lif som de sjelfva fört, ch lärt dem att öfver allting annat skatta beroendet. Då jag ser de Jätta pilar passera som jen gamla verlden kastar mot den nya, påninner jag mig alltid tre saker: Förenta staterna ha visat att menniskorna kunna rundlägga en förnuftig styrelse der jemnikheten icke qväfver friheten och der denokratien icke öfverlemnar sig åt despotisnen; de ha visat att ett folk kan vara gudruktigt, utan att staten besoldar kyrkorna ch disciplinerar troslärorna; de ha gitvit åt vinnan den plats henne tillkommer i ett ristet och civiliseradt samhälle. Ingenting an fråntaga dem dessa tre anspråk på ära.? UTRIKES.