masten. Någraandra hade bestämt sig för att sätta ut båten, som låg på kabysstaket, men hunno icke komma utom kretsen af den hvirfvel, som fartyget gjorde då det sjönk, hvadan det är att förmoda, att dessa icke blefvo räddade, lika litet som de af passagerarne, hvilka voro försedda med korkbälten. Tredje styrmannen Angel sågs ända in i sista ögonblicket stående på sin plats vid hjelpmaskinen, som arbetade med pumparne. Skeppet hade icke mindre än 1200 tons jern ombord och 50 tons kol, som lågo på däck, kommo i drift och oklarade spygatt och portar. Skeppets master voro af jern och kunde derföre icke användas till flotte. händerna spå åtskilliga passagerare såg man revolvers, hvaraf man kan antaga, att de beredt sig på att hellre skjuta sig än drunkna. Stewarten påstod sig till och med hafva hört en person erbjuda sig att skjuta en annan, men huruvida anbudet antogs vet man icke. Något skott hördes dock icke då fartyget sjönk. Kaptenen hade gifvit de räddade en kompass med i båten. De kommo öfverens om utt, hända hvad som ville, skulle de hålla sig stilla i båten. Två man rodde hvarje ira. Hura den bräckliga båten kunde hålla hop och vaka sjön går öfver deras förstånd. Före dagbräckningen, just då månen gick. pp, fingo de se ett fartyg; de styrde ditåt, orejade skeppet och blefvo hörda; men då de icke hade någon lanterna att visa, kunde skeppet icke se hvarest de voro, ehuru det syntes dreja bi för attsöka dem, utan att lyckas; de höllo i med att ro så ass länge, att båten kunde styras, och ängre fram på dagen fingo de se två andra artyg, af hvilka de dock icke kunde nalas det ena till följd af den svåra sjön. Ifter det andra fortsatte de att ro i hela em timmar innan de kommo det nära nog tt bli bemärkta; det befanns då vara talienska skeppet Marianopel, kapten Cavassa, destineradt till Falmouth; just som de roro i begrepp att närma sig fartyget, bröt n störtsjö öfver dem, så att båten nära og fylldes af vatten, men som broitsjön cke åtföljdes af flera, så lyckades delänsa jäten och närma sig fartyget, hvarifrån lior kastades till dem. Med tillhjelp af lessa halades de upp på däcket och funno ig då nästan förfrusna. Kapten Cavassa jorde för dem mera än hvad man af en nan i hans ställning kunde vänta.