8 j Jrätta med hvem H. M:t bebagade samtala Itillsammans ej blott af sysslolösa gatumenhär i Norge ha temligen lätt att finna ett ryggstöd i ett hyperlojalt parti, hvilket i heflifvets och den kungliga nådens salighet skulle vara rikligt belönade för hvarje offer, det måste bringa sin öfvertygelse. Just derför att den stora byggningen på BSlottsbacken största delen af året står mörk och öfvergifven, utöfvar det en dubbel dragningskraft, när någon gång vaxljusen sprida sitt sken ut genom dess fönster; alla de dagsländor, som finnas i staden, börja då genast fladdra omkring ljuset, och svärmen blir ieke klokare, för det att en af dem återvänder från den ovana lågan med svedda vingar, Under sådana tider kunde man frestas att önska, att Holberg stode upp igen ur sin graf och gåfve oss en karaktersoch tidsbild af denna nya Phovnette Ambition?, hvilken tager sig dubbelt komiskt ut mot den jemna, evförgade bakgrund, som hufvudstadens sällekapslif eljest bildar. Det enda, som förvånar mig, är, att vära tidningar icke ha förskaffat sig referenter vid hofvet, hvilka kunde meddela utförliga skildringar öfver damernas lysande toiletter, be0. 8. v.; jag är öfvertygad om, att den tidning, som vore nog företagsam att skaffa sig en sådan ständig hofkrönika, ekulle i dessa dagar förvärfva hundratals abonnenter. Öiverallt der man väntar, att H. M. konupgen skall visa sig, strömma massor niskor och pigor, utan till och med af stadiga borgare, åtföljda af hustrur och barn; sprider sig ryktet, att H. M:t ämnar besöka teatern, är det nära deran, att slagsmål upp: står i queuwen till biljettkontoret. Jag har med egna öron varit vitine till ytterst komiskt ifriga dispyter i ganska allvarsamma borgarefamiljer, om huruvida det skulle bli en större bal på slottet under H. M:ts vistelse här denna gång eller två mindre soires dansantes. Kort sagdt, det är ingen öfverdrift; om man säger, att vår goda hufvudstad för närvarande lider af en lätt feber, som i längden skulle kunna bli besvärlig nug, men som man na torde få hoppas skall upphöra i samma ögonblick, som dess orsak upphör ait verka. På de ullrasista dagarne har den allmänna uppmärksamheten i högre grad varit upptagen af de långvariga förbandlingarne i storihinget om införande af ärliga storthingssammankomster. Såsom ni redan torde ha erfarit, erhöll tyvärr det framlagda förelaget icke de två tredjedelar af rösterna, som erfordras för grundlagsförändringar, derigenom alt det ultrakonservativa partiet fick med icke mera än två rösters ötvervigt reformen uppskjuten till en aflägsen framtid. Ty att den efter detta nederlag ekulle alldeles öfvergifvas af vina försvarare, kommer icke i fråga; til och med om regeringen icke skulle finna sig föranlåten att för nästa storthing framlägga ett nytt förslag il. samma riktning, skall detia dock göras af: deux libersla sidan i storthinget. Saken afhandlades två dagar å rad med ji stor vidlyfiighet; men som er ödmjuke kor-:! respondent icke hade tillfälle att slå sig ned . på de rygglösa taburetter, som i ett hörn af salens golleri föreställa den reserverade : logen?, kan Bi förstå, att det icke var mig : möjligt att jölja förhandlingarne från bör-; jan till slut, med huru fspåndt deltagande. jag äa likacom hela den talrika menniskoskara, hvilken packade ihop sig på åhörareplatsen, följde den gång, de efterhand tozo. Det är för öfrigt min öfvertygelse, att till och med en ännu mera vältalig och öfvertygande framställning af reformens gagnelighet och nödvändighet icke skulle ha omvändt någon enda af dem, som slutligen röstade emot densamma. Förteckningen öiver dessa såväl som de föregående debet terna visa nemligen, att motståndet stödde sig på eit på sednare tiden i ögonen fallande förbund mellan yltersta venstern och yttersta högern, mellan de mest framstäende männen på Listerbänken samt byråkraterna och ministertillbedjarne. Bevekelsegrunderna voro dock olika; medan det i de förras ögon var nog för att nedgöra reformen, att den skulle kogta några tusen riksdaler mera kontant, vågade de sednare icke gå in på den af ömhet om den verkställande maktens prerogativer, hvilken ömhet ingalunda lugnades genom regeringens egen förklaring, att dessa icke på något sätt sattes på spel. Detta sistnämnda är ju också såsom en talare träffande av märkte, deultrakonservativas ständiga sträfvan att försvara konungamakten mot konungen, alldeles eå som de nyligen i Sverge sade, att representationsförslaget var alltför liberalt och för farligt för konungamakten. Tillsammans med dessa högst heterogena bundsförvandter såg man ett par prester, hvilka naturligtvis icke finna sig betryggade, så framt de icke stå i samma slafviska beroende af grundlagens bokstaf eom det, hvilket de äro vana att befinna sig i till sitt särskilda facks dogmer. Jag måste isynnerhet nämna en af dessa, representanten från Skien, Hauge, en son af den bekante uppbyggelsepredikanten; näst efter de konservativas banerförare, storthingspresidenten, stiftsamtmannen Vogt, var det knappt någon bland förslagets mot: ståndare, som kunde mäta sig med honom i inskränkta och trångbröstade yttranden. I förbigående vill jag anmärka, att man på senare tiden blifvit van att se en del af storthingets andliga medlemmar med en öf-1 verraskande ihärdighet sätta sig emot allll frigörelse från föråldrade och icke tidsenligalt mam or -— —PR, Jä bä fär Yr AR fr rt KL BR AR FR AA rv -— —2 mA Et he — MA AN vh AR stadgar, icke allenast der det gäller deras egna angelägenheter, sågeom vid det nyligen förkastade förslaget till religionsfrihet för statens tjenstemän — ty att de i detta ka-l, pitel skulle ba fortskridit från lagen tilll, evangelium var något, hvilken ingen, som lr en smula känner till det norska prestestånf det, kunde vänta — utan äfven i rent verldsliga saker. Förnyas detta nögorlunda ofta, l: skall det otvifvelaktigt allt mera och mera lr hos alla fritt tänkande folk väcka en upp-l; märksamhet, som i längden hvarken torde vara gagnelig för vederbörande presters peri, soner eller för deras kall. f I f Samma blindbet för tidens tecken, som hvarje dag måste öfverraska oss i prester