af skäl att ifrågavarande voro svagare än hvad enligt Lloyds reglemente föreskrifvits, utan derför att tråvirket eller förbindningarne ansägos väl grofva och derigenom erfordrade en ätven proportionerlig starkare förbultning. At de gamla bultarne detl oaktadt voro i enlighet med Lloyds upp gifter, kan man vara förvissad derigenom, att förbultningarne, utgörande det vigtigaste vid en fartygsbyggnad, noga ötvervakades af de begge ombuden, hvartöre, om också någon eller några bultar af förbiseende skulle blifvit inslagna, som ej varit öfverensstämmande med reglementet, det är en ren omöjlighet att dessa kunnat utgöra ett större antal, och ännu orimligare att alla bultar varit för klena, såsom i tidningsartikeln uppgifves. Hvad uppgiften om en massa påträffade falska? bultar af cirka 4 tums längd beträffar, så är denna en vanställande, vare sig uppsåtlig eller af okunnighet tillkommen osanning; ty på åtski:liga ställen, deribland i England, kallas vanligen alla bultar, som ej äro genomgående, för falska (hackbuliar m. fl.), hvilket uttryck dock icke på minsta sätt i denna mening kan avses synonymt med uppsätligt bedrägeri. som artikelförfattaren tyckes vilja insinuera. Med anledning af denna insinuation, och tastän jag väl känner den bepröfvade redligheten hos de män, som — alldenstund Jag sjelf af andra göromål är hindrad att utöfva närmaste tillsyn — öfvervaka arbetet å mina fartygsbyggnader, samt hos de timmermän, hvilka med sina händer verkställt arbetet, så har jag dock hos vällofl. rädhusrätten bärstädes anhällit, att alla dessa måtte få med liflig ed bekräfta sanningen i här nedan stående förklaringar, hvarige nom det bevisas, att artikelns uppgfter om talska bultar m. m. äro ren osanning. Uppgiften att fartyget blef utstruket ur sin hitills innehafda klass är äfven lika elak, som den röjer okunnighet. Ett sådan: förhållande eger naturligtvis rum med hvarje fartyg, som befinnes läck eller af annan or sak mäste reparera. Så snart ae funne bristiälligheterna blifvit atbjelpte, intar far tyget åter sin klass, ivilket äfven nu är törhällandet med skeppet ?F. H. Kockum?, som fortfarande eger samma klassifikation, som det erhöll säsom nytt, eller högste möjliga för furufartyg. Arrtikelförfattarens förundran öfver, at: ett fartyg, som bringat en rislast från Åkyab tll Europa och lossat den utan att det riv gaste deraf befanns skadadt, ej remnat och sjunkit ed man och allt, kan säkerligen icke af sakkunnige deias. Att. 2000 skulle användts till reparation i och för ombultningen, har uppgitvits syn barligen i ändamäl at derigenom gilv: ökadt stöd åt de öfriga uppgif.erna i äm. net. Väl atsändes ett sädant belopp till London, men deraf användes flera hundri pund till annat ändamål, som ej hade rin gaste gemenskap med -skeppet Kockum, dels behöfdes en stor delaf summan till skeppets omtörhydning, till metallplät, filt, dockning eic. ete. Huru mycket sedan kusde äterstå till förbultningen, kunna sakkunnige möjl: gen gissa. Summans storlek blir dessutom cn sak, som ej kan röra någon annan än fartyge s egare. Dessutom är det för hvarje fackman nogsamt bekant att, då man betänker detta skepps ovanliga storlek, ett a de allra största 1 flottan, ofta relativt vida större belopp måste användas till fartygs törstärkning efter en lång och besvärng resa. Beträffande byggnadsoch förbind ningssätt kunde det visserligen vara myc ket att vidare säga; men då en detaljerad framställning skulle blifva för vidlyftig och för. mävgden afläsare svärfattlig, inskränker jag mig att nämna, att om jag än vid byggandet af skeppet Kockum skulle varit 1 nägon detalj at olika mening med de resp. ombuden rörande sättet för vinnande alt största styrkan, det likväl tillkom mig at: svälla mig reglementet och lemna föreskrit ter till ovilkorlig efierrättelse med odeladt äsidosäutande al egna åsigter i berörde al seende. Artikellöriattaren beklegar högeli gen, att ett sådant ?slarf och bedrägeri? som det af honom anmärkta, blifvit af mig vegånget, enär sådant naturligen i utlandet mäste nedsätta det svenska skeppsbyggeriet. Jag har, efter hvad jag ofvan anuragii, härpå endast att svara, att jag anser det ännu mer beklagansvärdt, att lör bäde inoch utländ-ka läsare ollentliggöra en så gröt förvärmande uppsats som den af mig vu bemoöua, helst så allt annat än sanning för densamma ligger till grund. Hvad anfalset på min heder beträffar, sö hoppas jag, att aenua ej skall lida afsäda oa orättvisa beskyllningar, ehuru det icke san annal än djupt smäria mig, att se mus: bemödanden att efter bästa förmåga verk för det svenska skeppsbyggeriet så hänsynslöst och, utan all undersökning misskävda I detta alseende hemtar jag dock tröst i dew omstand ghet, att hitulis icke mot något er da af de många tariyg, som blitvit af mir byggda, någon anwärkning blifvit fram ställd, utan har jag tväriom städse hatt ulbredsställelsen att ivhändiga endast goda om ömen ufver dessa fartyg. Koekum (då den uwtlliäukta köparen icke kunde fuligöra sina törbindelser) blef un der sin resa af mig ätertaget, samt att dei nu eges af annat rederi härstädes. Gefle den 17 Januari 1866. J. A. Bång. Utdrag af Domboken, hållen hos Radstufvurättens i Gefle Första Atdelning å Rådhuset den 15 Januari 1866. s 6. S. D. Vid begärdt och lemnadt företräde, anhöll grosshandlanden Johan August Bang. att byggmästaren J. G. Berg, qvartersmännen N. E. Ljungberg och .J. O. Frisk, varfstimmermännen J. E. Eklund, P. G. Berg, C. F. Husborg, J. Sjöstrand, P. Lindgren, P. Ask, C. M. Svärd, L. O. Öström, C. P. Löigren, J. G. Bergman, O. Hedin, L. Bomgren, J. O. Weslander, J. Walin, A. Hällinder, Z. Sundman, G. Pettersson. E. Hedin, Knut Erik Ersson, O. Wesslund, Slutligen må nämnas, att skeppet F. H.