trollanter? har grefven sjelf antagit, nemligen vice konsul E. Biengräber och e. o. hofrättsnotarien O. Staaff, hvardera mot 2500 rdrs årligt arfvode. Deras skyldighet är att Pöfvervaka aktieegarnes rätt?; men huru dervid skall tillgå, omnämnes ej med ett ord i bolagsordningen — de skola endast ?ti:lse? att utdragningar och utdelningar i rätt tid verkställas; attinteckningarne, på sätt ofvan nämnts, inlösas, deponeras, förnyas och bevakas, samt att om, mot förmodan, utdragning eller utdelning försummas, vidtaga ?Jagliga ätgärder?, så att egendomen kan till aktieegarne öfvergå. Onekligen är hela detta arrangement särdeles förmånligt för grefve Taube. Lyckas aktieförsäljningen, så beredes derigenom först och främst den stora förmånen, att inteckningarne i Stenby at grefven kunna inlösas, och dernäst att han befrias från all ränteliqvid å desamma. Vidare kommer grefven i besittning af ett ganska betydligt kapital, som han antingen kan utlåna mot ränta eller använda i sin öfriga affärsrörelse, utan att för nämnda kapital ställa någon realsäkerhet. Den årliga vinstutdelningen uppgår till 3000 rdr; men om det blir nägot bvändt med den i bolagsordningen omförmälda tegelberedningen och jordbruket vid Stenby?, så bör väl derigenom inbringas en högst betydligt större årlig nettobehållning än nyssnämnda summa, helst grefven betingat sig fri dispositionsrätt öfver egendomen, så länge bolaget fortfar, och kan, i och för den forcerade tegeltillverkningen, opåtaldtanlita egendomens skog så länge den räcker. Men mot sjelfva företaget, då man afser från gretve Taubes enskilda fördel, anse vi oss af flera skäl både skyldiga och berättigade att uppträda. Visserligen uppz-ifves, att bolagsordningen för Stenby aktiebolag är antagen i Stockholm den 23 December 18657, — men af hvem? Jo förmodligen allenast af grefve Taube sjelf och möjligen derjemte af de begge kontrollanterna, hvilka han sjelf engagerat. Likvisst är denna antegningsätgärd långt ifrån tillfyllestgörande, ty utan tvitvel bör äfven grefven ställa sig föreskrifterna i lagen för aktiebolag till efterrättelse, och förr än den antagna bolagsordningen vinner behörig sanktion, eger den icke gällande kraft. Vidare är hela företaget helt simpelt en lotterispekulation, och förfarandet med utdra niugen af vinstoumren är intet annat än en vanlig, men förbjuden och med böter belagd, lottdragning, liksom äfven försäljoingen af lottsedlarne är laga straff underkastad. Ehuru vi visst icke betvifla hvarken greivens redbarhet eller fasta töresats att göra aktie egarne rätt, sä våga vi på det bestämdaste betvifla, att aktieegarne för sina tillskott erhålla nöjaktig säkerhet deri, att en tredjedel af de tillskjutna medlen användas till inlösen af mteckningarne i Stenby, ty först och främst kan ju egendomen redan vara öfverintecknad, och dernäst är ju ingen säkerhet ställd för de öfriga två tredje. delarne af aktiekapitalet. Afven om de af grefven antagna kontrollanterna? ärg allmänt kända som solida affärsmän, så ligger i deras funktion ingen ga anti, enär deras egentliga maktutöfning först blir af nå. gon betydenhet om gretven urståudsättes at fullgöra sina åligganden. Vidare vilja vi erinra om den karakter a tilltagsenhet, som ligger i hela företaget För att komma i besittning af ett i alle händelser högst betydligt kapital unde loppet af flera år, mot en jemförelsevis obetydlig realsäkerhet, drager grefven ej: beiänkande, icke blott att kringgå gällande författningar, som han utan tvifvel väl kän ner, utan äfven att ockra på vinstbegäre hos ett stort antal godtirogna personer. Oct på hvilka personer slår väl deuna spekula t.on egenligen an? Sannolikt på de oerfar naste, på dem, hvilka i sin enfald locka: och dåras af hoppet att draga ut någon a de för öfrigt ytterst få stora vinsterna elle att vinna sjelfva egendomen — på arbetare för hvilka dock äfven 15 rdr är ett kapi tal, som, insatt i sparbanken, årligen lem nar säker ränta, hvilken de åter genom aktieköpet gå miste om, ifall de efter et visst antal år vid skeende utdragning blot erhälla sitt kapital åter. Från hvilken synpunkt vi alltså än be trakia denna lotterispekulation — ty avnor lun:a knuna vi ej bevämna den — finna v den forkastlig, och det lider intet tvivel att hvarje rätt-tänkande skall hälla grefv Taube räkning för, om han genast inställe all vidare sköleförsäijning och ull dem, son redan köpt aktier?, återlemnar den erlagd: hqviden. Skeppet F. H. Kockum.