TIO SUM ue OOR SAT SILVA vYGA TEM, OM ME PR lifligt deltogo i danserna. De gamle ega 8 barn och 18 banbarn, af hvilka alla barnen och 14 at barnbarnen voro närvarande på dessa minnets och hjertats högtider. Anmärkas bör att inom kedjan af dessa barn och barnbarn ingen länk brustit genom döden. — Kolmårdens marmorbruk. Norska tidningar meddela några utdrag ut det besigt ningsinstrument, som bergmästaren i ättonde bergmästaredistriktet E. T. Geisler upprättat vid förlidet år i Oktober företagen besigtning. Hr G. uttalar såsom ett slutoch hnfvudresultat af den hållna besigtningen, att Kolmårdens marmorbruk disponerar öfver stora, outtömliga marmorförråder, på eget jordområde, af utmärkt vacker marmor i varierande färger, mer än tillräckliga, äfven om bruket skulle komma att drifvas i största skala; att den förekommande mar-: morn kan erhållas både uti stora block och il. mindre stycken; att den är homogen och fast; att den, ehuru hård och finkornig, bkväl är lätt arbetad och kan bibringas en ganska väl polerad yta, som bibehåller sig väl, utställd för den yttre luftens åverkan. Rörande kalktillverkningen yttrar hr G., att tillgången på godartad kalksten är utomordentligt stor å brukets egna egor, utmed Bråvikens norra strand, och synnerligen i ett kalkberg, som reser sig minst 200 fot öfver vattenytan, vid foten af hvilket berg kalkugnen är så fördelaktigt anlagd, att kalkstenen kan . omedelbart införas ur berget i ugnen och ur denna . direkt lastas i fartyg. Om tegeltillverkningen yttras, att på goda materialier för denna, såsom sött vatten, lera och sand, finnes på brukets egna egor ymnig tillgång för en större tillverkning, allt nära beläget intill det vid lastageplatsen nyligen uppförda tegelbruket. Genom denna bergmästaren G:s besigtning har det blifvit officielt bekräftadt, hvad allmänna omdömet om marmorbruket på Kolmården och dess värde haft att förkunna, och att endast brist på kapitaler — ett förhillande, hvilket äfven hr G. påpekat — vållat, att de rika resurserna ej fått göra sig gäl lande, utan en rörelsestagnation inträdt, som nödvändigheten eljest så föga påkallat. Kolmårdens marmorbruk är en af de många anledningar i vårt land till ekonomisk förkofran, som bristen på affärsenergi och insigt försummat att så sköta, som den förtjenar. Vi må ytterligare här nämna, att sedan Kolmårdens aktiebolag bildats hafva nybyggnader derstädes blifvit uppförda för ett penningvärde af omkring 80.000 rdr, hvilket måste betydligt öka brukets kapitalvärde. — Väderleken. Om vintern 1 närheten af polcirkeln heter det från Luleå: H När detta nedskrifves, är tuften mild, som; vore det en sommarnatt, och snön ringa. NeI derbörd och köld torde dock ej länge låta vänta; på sig, så framt vi annars skola få någon verklig vinter i år. Den underbart milda väderleken utbyttes dock natten emellan måndagen och tisdagen i förra fokan mot blåstoch snöväder, som ännu fortar. Och från Skellefteå skrifves i samma ämne: En sådan mild och på snö sparsam vinter har man ej i mannaminne förut haft häruppe i norden. Under hela sistlidne och början af denna månad har termometern för det mesta stått öfver fryspunkten, ofta höjande sig till 5 å 6 graders värme med regn. Till följd deraf har man ej ännu haft varaktigare slädföre, ehuru detl; gått atttaga sig fram på isgatorna. Dock ha äfven hjuldon hittills måst begagnas. Allmogens vinterkörslor ligga derföre för det mesta nere och arbetsförtjensterna äro ringa. 1 söndagsafton föll vid pass en tums, snö, hvarigenom väglaget något upphjelpts. Afven natten till den 9 föll något snö, så att vi nu ändtligen hafva ett litet nätt slädföre. Från Westervik ekrtifves den 15 dennes: Den blida vintern har länge fortfarit och så-! som ett ytterligare bevis på växtlighetsförmågan under densamma kan nämnas, att den 5 dennes I plockades i Gräntzö trädgård å kall jord blommande pensåer och tusenskönor samt påträffades grönskande utslagna blad af 3:ne andra växter. Sjöfarten är ännu alldeles obehindrad: ett med gjutgods från Oskarshamns mekaniska verkstad lastadt fartyg uppkom den 12 dennes i hamnen och vedskutor hafva hela hösten och ända intill denna stund från skärgården hitfört det nödvändiga brännmaterialet, å hvilket från landsidan tillgången, till följd af väglagets beskaffenhet, är knappFrån Arvika skrifves den 10 dennes till Wermlanes-Posten : I går inträffade den ovanliga händelsen, att ett seglande fartyg ingick i vår hamn, lastadt med tackjern. Detta fartyg hade för öfver en månad sedan Jagt upp vid Seffle, men nu, sedan segelleden åter blifvit öppen, på godsegarens begäran åter intagit lasten och ankom, som sagdt, lyck: ligen hit i går på förmiddagen. Att den 9 Januari här uppe få se ett seglande fartyg ankomma, är någonting så ovanligt, att det icke annat kan än väcka uppseende — och ingen mins när en sådan händelse inträffade. — — Nordiska festen i Christiania. Det tal som professor Monrad höll vid denna fest, anse vi oss böra fullständigt meddela: Jeg skal her ikke holde nogen Festtale. Ingen festlig Glede skal glindse i mine Ord; de ville gnarere bere Bekymringens mörke Farve. Men hörer dog, hvad jeg har at sige: thi jeg vidste ikke, hvor jeg skulde gaa hen med min Bekymring for Nordens Sag, naar det ikke skulde vzere i denne Kreds. Naar jeg tenker tilbage til den Tid, da jeg med nogle andre Ligesindede lagde den förste Spire til denne nordiske Julefest til Fzedrenes inde, da bliver jeg helt underlig tilmode. Vi vare da unge, höjstemte, isrer forhaabningsfulde. Vi vare begejstrede af vor glimrende Fortid og stolte af denne Arv af Minder; vendte vi Blikket mod Fremtiden, havde vi ingen Tvivl om, at hvad Norge var, det skal det engang vorde paa Land, paa Bölge og i Skaldesang.? Og da noget senere Festen udvidedes derved, at de övrige nordiske Brödre traadte til, da altsaa Nordens Enhed blev Lösenet, fik vore Forhaabninger paa en Gang en videre Synskreds og — som det idetmindste syntes — en fastere Bund. Da, naar det Skilte böjer sig sammen?, da skulde det frie, megtige Norden före til Sejer Folkenes Sag. Dette var Grundtonen, der lang gjennem Rekken af fölgende Fester — saa vedholdende, at de, der stode udenfor, der ikke, som vi, i disse Sange og Taler fandt Gjenklang af sin egen Livstanke, fandt Sjal af sin Sjal, YElanangengang maatte finde Gjentagelsen treettende. t Nu er Scenen forandret. Hine Toner ere forstummede eller lyde ialfald i höj Grad dzempede. Thi Prövelsens Dage ere imidlertid indtraadte. Der er blevet stillet det alvorlige Spörgsmaal til Norden, om det ogsaa med Sverdet vilde og kunde hevde sin Selvstendighed mod fremmed Vold, og Norden — ialtald dets störste Del — har svaret, at det kunde ikke og turde ikke. Det selv var for svagt og uenigt, og Fiendernes Ka noner vare for mange og fjernttreffende. Forgjeves raabtes der indtrengende: Ditt segernamn kring verlden går DYAh lagorn allinenar — Att hån