General Prim, som :itillikaj bär ititel af grefve af Reus, marquis de los Castillejos och grand af Spanien af första klassen, är född den 6 Dec. 1814 i Reus, en stad i Catalonien. Hans far var öfverste i infanteriet, och han blef tidigt bestämd för krigaryrket, i hvilket han snart fick tillfälle till praktisk verksamhet, då vid Ferdinand VII:s död år 1833 ett inbördes krig utbröt, som varade i 6 år. Prim tog i denna strid arti för den konstitutionella saken mot on Carlos; men han föredrog likväl att strida i spetsen för friskaror framför i den reguliera armån, Till lön för sin tapperket utnämndes han vid 22 års ålder till kapten, tre år derefter blef han öfverste och samtidigt blef han öfverhopad med en mängd ordnar. Då inbördes kriget upptändes, egnade sig Prim med stor ifver ät politiken och blef flera gånger vald till medlem af Cortes, der han slöt sig till framstegspartiet, utan att likväl vinnlägga sig om att visa någon synnerlig konseqvens. De tjenster han gjorde staten voro emellertid af den vigt och betydelse, att han redan vid helt unga år, eller före år 1843, då Espartero mäste gå i landsflykt till England, avancerade till generalmajor och hedrades med de högsta titlar och värdigheter. Man antager att han år 1844 var allvarsamt invecklad i en sammansvärjning, som gick ut på att mörda Narvaez, som då stod i spetsen för regeringen. Attentatet företogs då Narvaez äkte till teatern; men denne slapp oskadd undan, och samma lycka hade den nuvarande utrikesministern Bermudez de Castro, som satt midt emot honom, medan deremot hans adjutant Rosetti blef nedskjuten. Prim ställdes under tilltal för delaktighet uti detta mordanslag och dömdes till döden; men Narvaez utverkade åt honom drottningens nåd, antingen detta kom sig af en ovanlig storsinthet eller derför att premierministern var i sitt hjerta öfvertygad om den unge generalens oskuld. Samma år utnämnde Narvaez Prim till generalkapten och guvernör på Portorico. Prim hade ännu detta kommando, då ett negeruppror utbröt på danska ön S:t Croix. Ledd af ett naturligt deltagande för den förlägenhet, i hvilken en vänskaplig nations regering befann sig, skyndade Prim danskarne till hjelp och tog en så stor andel i rebellernas kufvande, att konungen af Danmark dekorerade honom med Dannebrogens storkors. Hemma i Spanien betraktades emellertid Prims uppförande icke med lika gynnsamma blickar, enär man beskyllde honom försatt genom truppernas aflägsnande hafva utsatt den spanska kolonien för den fara, hvarifrån han befriade den danska, och kolonialministåeren kallade honom: tillbaka. Hans onåd räckte dock endast helt kort, emedan regeringen, hvars medlemmar för öfrigt ständigt vexlade, svårligen kunde undvara honom, och han tjenade under åtskilliga ministerer, till dess han sändes i landsflykt af Bravo Murellao, derför att han hade anstiftat en sammansvärjning mot dennes ministår. Efter en kort frånvaro