verkställighet genom svensk-norsk-danska postfördraget af den 30 Juni 1865 och de nya Bestämmelserna? angående svensknorska postförhållandena af den 11 Augusti samma är, dels motse en fullständigare realisation, alldenstund resp. poststyrelser bemyndigats att öfverenskomma om ytterligare åtgärder. 5) Telegrafportots nedsättning, som ock — att sluta af telegrafstyrelsens kungörelse den 28 sistl. December — icom en snar framtid lärer: kunna väntas. — Vidare fråsorna om: 6) Periodiskt återkommande skandinaviska expositioner. 7) Reciprok rätt för de tre ländernas inbyggare att drifva handel eller yrke, i sjötjenst antagas, samt tillgodonjuta de i någoötdera riket aflagda yrkesexamina, bvilka sistnämnda förslag äro framlagda å nuvarande riksdag och storthings 8) Skydd för litterär och artistisk egandetätt, hvarom motioner nyligen väckts inom de tre nordiska representationerna. Alla dessa af Göteborgsmötet debatterade ämnen ha i en eller annan förm gjorts till föremål för behandling af statsmakterna. I önigt är det välbekant, aft säväl de skandinaviska förefiingarne som den frisinnade pressen i de tre rikena just af Kö OM mötets resolutioner, såväl de redan antydda som flere af de öfriga, mottagit impulsen till fortsatt diskussion om praktiskt skandinaviska ärenden. Göteborgskongressens inflytelse har sålunda varit långt ifrån obetydlig. : Möjligen skall man ock invända, att på mer än ett håll en misstämning finnes qvar efter sista kriget, bvilken skulle göra det något Ömtåligt att redan nu återupptaga de praktiskt skandinaviska frågorna. Må man då påminna sig, med hvilken beslntsam ifver Danmarks industriidkare omintetgjort den bekanta, från hofvet och den antiskandinaviska reaktionen utgångna, planen att nästa år föranstalta en dansk industriutställning, och i hvilket betydande omfång de deltagit i expositionen i Malmö; de ha så gjort, för att främja den danska industriens bästa, oberörda af politiskt groll och af hänsyn till politiska intressen. Den skan dinavism på den andliga och materielia samfärdselns område, ezom blefve föremål för en national-ekonomisk kongress, har sitt fulla berättigande och sin allmänt erkända och stora vigt oberoende af den politiska enhetstanken; och på dess vädjobana kunna personer af de mest skilda politiska åsigter mycket väl mötas och samverka, utan att känna sig besvärade elier hindrade af vare: sig bittra minnen eller stridiga förhoppningar. Vi sade, att en mängd frågor af stor betydelse, som böra lösas ju förr dess hellre, erbjuda sig till behandling å de nordiska national-ekonomernas nästa möte, och vi skola exempelvis framhålla några. Men först torde det ej vara ur vägen attiförbigående påminna om, att de friare grundsatser för handelsoch näringslagstiftning, som på sednare åren vunnit större och större insteg i de nordiska länderna (t. ex. hos oss genom förorduvingen af 18 Juni 1864, traktaterna med Frankrike, 0. 2. v.), dels redan jemnat vägen och undanröjt bindersamma stötestenar för de principer ef ännu längre utsträckt frihet och reciprocitet på näringslifvets område, hvilkas tillämpning, de tre beslägtade grannfolken emellan, kan komma att yrkas af en skandinavisk nationalekovomisk kongress; dels också äro egvade att, ju mer de utvecklas vare sig inom hvarje lands egna, eller i dess förhållanden till främmande folk i allmänhet, allijemnt framkalla nya förslag till flere och flere närmanden mellan de nordiska folken, hvilka nu en gång i följd af grannskap och frändskap anse sig sjelfva och af andra an ses för en särskild folkgrupp, sinsemellan närmare sammanhörande än med någon annan nation. Bland de ärenden, hvilka vänta på en impuls från en sådan genom vetenskaplig och praktisk intelligens betydande kongress, som den för tre år sedan i Göteborg församlade, äro åtskilliga redan å Göteborgsmötet debatterade, com kräfva att åter upptagas til! förnyad behsndliog; andra ha sedandess, om ej för första gången kommit inom synkret-en, så likväl trädtlängre fram i förgrunden: Af de förra bör särskildt myntfrågan påpekas, såsom en af de angeläguaste; obestridligen är myntolikbeten ett af de, om ej starkaste hindren mot, eå dock förtretligaste obehagen vid både den personliga och offärs-samfärdseln rikena emellan. Evuvligt hvad vi erfarit, och såsom ofvan är antydt, skall verkligen svenska regeringen, i följd af rikets sist församlase ständers skrifvelse i ämnet, ha tagit initiafivet till förhandlingar om en skandinavisk mellanriks-reform i myntväsendet, men hon skall — derest vi ej äro illa underrättade — ha stött emot, från norek sida, några mer vetenskapligt subtila än praktiskt igtiga betänkligheter, och från danska regeringens sida en brist på villighet, som ej behöfver någon förklaring, men som i en så oskyldig sak, och om en betydande opinion åter uitelar sig, förvisso ej skall utgöra något oöfvervinneligt hinder. Bland nya, förut endast sf pressen diskuterade angelägenheter, kunna nämnas: Konsulatväsendets ordnande; de nordiska rikenas handelsoch sjöfartsförbindelser med aflägsnare marknader, särskildt de öst-asiatiska, och de åtgärder — vare sig offeniliga (såsom gemensamma örlogsexpeditioner), eller enskilda (t. ex. bildandet af en exportförening, hvarför den norska affärsverlden förlidet år visade mycket intresse) — som till deras främjande böra vidtagas; äfven den betvdelsefulla frågan om arbetare