DI UVUULAIIUILNL Uv 10 Jak Riksstånden hafva i dag, enligt förut fattadt beslut, utsett de elektorer, som skola välja komiterade för tryckfrihetens vård. Dessutom ha, af alla stånden; blifvit till utskott remitterade de under förra plenum aflemnade kongl. propositionerna. Propositionen om ändringar i -bränvinstillverkningslagen blef på riddarhuset föremål för en temligen lifvad öfrerläggning, som i sjelfva verket antog karakteren af en förpostfäktning om franska handelsfördraget. De föreslagna ändringarne ha till ändamål, att undanrödja de bämmande band, som varit lagda på ifrågavarande handtering och gjort det omöjligt för densamma att i afseende på den ästadkomna varans pris uthärda täflan med andra länders tillverkninfon som icke varit besvärade af sådana and. Medgifvandet att tillverkningen må kunna under hela året bedrifvas, befriar fabrikanten från nödtvånget att under största delen af året låta dyrbara anläggningar stå overksamma och rävtelösa, och borttagandet af maximum för tillverkning medgifver inrättandet af så stora fabriker som tillgången på råvaror för tillverkningen och utsigterna till varans afsättning kunna erfordra. Slutligen öppnar förslaget om den erlagda tillverkningsskattens återbärande vid utförsel en möjlighet att i utlandet afsätta denna vara, som med den nämnda förändrade lagstiftningen bör kunna i Sverge åstadkommas till lika billigt, och stundom billigare, pris än i andra länder. Dessa åtgärder, som synas stå i ganska oskiljaktigt samband med den nyare tuliagstiftningen och den fria näringsverksamhet, som för öfrigt numera eger rum i vårtland, äro billiga eftergifter åt det svenska jordbrukets och de svenska bränvinsbrännarnes rättmätiga fordringar. Detta medgafs också bufvudsakligen at frih. A. C. Raab, som öppnade debatten, men dock tycktes tveka att fullt tillämpa de riktiga grundsatserna, enär han dels ville hafva en med 5 öre förhöjd afgift för tillverkning under sommaren, för att ej draga handteringen öfvervägande till städerna, dels önskade bibehållande af maximum för att hindra bildandet af stora bolag, som kunde undertrycka tillverkningen på landet. Han önskade äfven en nedsättning af minimum för tillverkoing, dock under förutsättning, att den bränvinstillverkare, som idkade handtering i mindre skala än nu är stadgadt såsom minimum, skulle vidkänmas en andel i kontrollkostnaden, stående i förbållande till skilnaden mellan tillverkningsbeloppet och nu bestämda minimum. (Vi begagna här tillfället att rätta det i vår första notis om den kongl. propositionen influtna misstag, att deri skulle föreslås upphäfvandet af bestämmelsen om minimum.) Hr v. Koch förfäktade åter den i vår tanka statsekonomiskt riktiga satsen, att man bör lemna näringsidkaren sin frihet; att drifva sin handtering. hvar han behagar, och ej uppresa nya skrankor som hänvisa vissa näringar till stad eller till land, helst sedan städerna visat sig så liberala med afseende å näringsverksamheten på landet. Äfven denne talare önskade dock en nedsättning af mini: mumi jordbruketsintresse. Frih: Sprengtporten hyste åter betänkligheter mot att genom alltför stora förändringar ilagstiftningenin leda personer i företag, då man ej kunde veta hvilken ställning den nya. representationen kunde intaga till denna fråga. Han ville derföre bibehålla nuvarande maximum och minimum. Friherren uppmanade för öfrigt utskottet att taga saken i öfvervägande i sammanhang medstullfrågorna, — ett ytt rande som gaf frih. Klinekowström anledning att kasta sig in på frågan om franska traktaten och söka göra troligt för hvar och en som behagade sätta tillit till hans. uppgifter, att franskt drufbrävvin, eller annat, säsom sådant infördt, franskt bränvin skulle kunna hit införas mot en tull, som utgjorde blott en tredjedel af hvad varan skulle draga i tullafgift, om hon såsom vanligt bränvin infördes, hvilket förhållande skulle föranleda ingenting mindre än den svenska bränvinsbränningens totala undergång, en förlust — för — statsverket af 10 millioner m. m. m. m. som vi icke hunno au teckna. Hr vy: Koch lugnade emellertid huset med några upplysningar, att den franska cognaken står i sådant pris, att den ingalunda kan täflar i marknaden med vår svenska finkel; att, vidare, de. medgifvanden Frankrike gjort Sverge med afseende å tilläggsafgiften å drufbränvin äro vida större ån som beviljats i någon annan at Frankrikes sednare traktater, och att slutliev, hvad anginge för alskningar af hvitbetsränvin, så att det kunde såsom drufbränvin införas, vi finge trösta oss med-att alla andra stater hade lika stort intresse som vi att förekomma och beifra sådana förfalskningar. ar Landshöfdingen grefve Lilljencrantz delade samma åsigter som frih. Klinckowström. Äfven frih: D. Schulizenheii begagnade tillfället att göra protektionistiska utflykter och skärmytsla litet smått om den fränska traktaten, Denne: talare berörde dervid äfven den del af propositionen, som vi, utan att föröfrigt dela och gilla hans äsigter, i likhet med honom anse ganska betänklig, nemligen förslaget om tillverkningsafgiftens höjande till 75 öre, eller en tillökning af 15 öre pr kanna, motsvarande en ökad beskattning med ett enda slag af nr -—br fn rr OS RR —— RT