MOLN ocH SC LEKEN. Berättelse af Charles Reade ). Vv. Robert Hathorn hade i Hickmans anspelningar fuunit en naturlig lösning af den gåta, som förbryllat honom i Rachels väsende. Hon var den öfvergilna älskarinnan till en man, som hon ännu älskade — handlande under denna impuls gjorde han ursäkt hos sin far, lade sitt framtida öde med en hjertesj: k likgiltighet i denne faders händer, förtviflade om hela qvinnokönet och afsade sig allt hopp om sällhet i denna verlden. Men under hela denua tid hade han ej sett Rachel. Nu stod hon för honom personligen, och äsynen af henne, så skön, så blygsam, så undergifven och bedröfvad, slog hans hjerta och förvirrade hans sinnen. Då hen såg på henne, kunde han icke tro på möjligheten af att denna rena varelse pågonsam stått i något lättsinnigt förhållande till Hickman. Han anklaade sig att hafva varit iörhastad; han ville afva gifvit en verld för att kunna återkalla de ord, som gjort hans far så lyeklig, och var till och med i begrepp att lemva köket för att göra det; men vid närmare besin-. nande beslöt han att försöka få veta af Rachel sjelf, om det låg någon sannivg under Hickmans sqvaller — och om så var, ej mera tänka på henne. Hvad är det, ni gör, Rachel?? ?Jog lägger ihop mina saker för att gå, wasier Robert? För att gå härifrån?? ) Se Aftonbl. n:r 1—7.