Adelswärds och Adolph Mörners4) uppförande hvilken sednare ständigt ligger i disputer mer sin gamle hederlige far, till den grad att gubber varit nödsakad att, i ett stort sällskap vid Gref vinnan Gyllenstjernas bord, tilltala honom mec dessa ord: hall munnen på Dig gosse, ty dt vet ej hvad du talar! — Herr Tham vid Lif Regememet har varit bland dem, som afsagt sig säte på Riddarhuset. och lärer redan vara bort rest. Major Lilljenerants vid Lif-Regementet Cuirassierer är äiven smittad. Han väckte myc ken uppmärksamhet. då han häromdagen, unde frågan om tjenstehjonsstadgan, tillstyrkte, at följa de författningar, som i Frankrike vor i det afseendet vidtagne, och hvarest icke fann: någon bestämd ordning för tjenstehjon. Eders Kongl. Höghets allerunderdånigste tjenar Norrköping den HA May ÅA. O. Mörner. Sju dagar derefter aflät konungen föl jande bref till hertigen at Södermanlarvd: Norrköping den 7 Juni 1800 Min Farbror! Jag skrvifver endast några rader emedan tider ej tillåter mig vara vidlyftig. Då jag emottog min Farbrors sednaste bret har jag funnit deral huru missnöjd han var med Baron Adelswärds förhållande. Jag skickar derföre nu afskrifter så väl af Dess uttryck som af dem Grefve Mörner som är Cavailler hos Hertiginnan haft. hvilka finnas införde i R. och Adelns Protokoller. Den förre har jag genom min tjenstgörande General-Adjutant befallt att resa till Stockholm för att göra tjenst. — Jag igenkänner min Farbrors vänskap för mig och misshag mot nymodige grundsatser uti Dess yttrade missnöje smot Baron Adelswärd, och instämmer således ati min Farbrors önskan att ej vidare se honom jenstgörande i sitt Hof. Hvad Grefve Mörner angår, har jag funnit dess förhållande lika litet passande. Ehuru han ej i protocollerna står nämnd på samma sätt som Adelswärd, nar jag dock funnit det vara sådant, att jag ej tan bibehålla honom i tjenstgöring vid mitt Jabinett; och anser jag dertöre såsom en följd leraf, att han icke heller kan qvarblifva såsom Javailler uti min Farbrors Hof. Det är med nycken ledsnad jag på sådant sätt yttrar mig mm denne sednare, emedan jag alltid sökt uppnuotra honom genom att visa honom förtronde såsom varande ett godt ämne för framtiden tt nyttja; och det är således i anseende till less visade häftighet och besynnerliga uppföande vid flere tillfällen, hvarföre han skall blifrit tilltalad af sin egen iar, jag ansett mig böra ltaga denna stränga utväg, så väl för att äpsa honom, som för att derigenom bereda wonom tilltälle till ånger och bättring. Jag är af Drottningen ombedd att framföra Jess hälsning till min Farbror och får be om nin hälsning till H. K. H. Hertiginnan; och iutar med att försäkra Min Farbror om den ippriktiga vänskap och utmärkta aktning, med vilken jag förblifver Min Farbrors. rätt väl affectionerade Vän och Brorsson Gustaf Adolph.