Den, som med uppmärksamhet följde reformdebatten på riddarhuset nnder de minnesvärda dagarne den 4—7 Decemher 1865, hade tillfälle att iakttaga huruledes hos reformens motståndare ifvern stegrades till passion, och passionen till lidelsefull häftighet i samma mån som afgörandets stund nalkades och man på den sidan började med allt större visshet förutse att den skulle bringa ett nederlag. Någonting dylikt up penbarar sig för ögonblicket bland de mot franska traktaten kämpande protektionisterna, Deras organ inom pressen målar redan i de dystraste färger följderna af det befarade bifallet, och den anlitar språkets starkaste uttryck för att skildra det gräsliga ansvar, som skall drabba: dem, hvilka dertill medverka. Att ?näringarnes undergång? står för dörren är, såsom man vet, längesedan ett axiom; som icke vidare tarfvar någon bevisning. Det gäller nu att söka inprägla, att detta en gång för alla gifna resultat skall hafva till päföljd äfven handelnsruin, och att det icke blott är näringsidkarne, som gå sin undergång till mötes, utan att orduvingen nog-i sinom tid skall komma äfven till köpmän, kapitalister och löntagare. Derföre skall-också det ansvar, som hopar. sig öfver den styrelse, som låter sig af allt detta icke bekomma, blifva en dag stort nog. Olycksprofeterna i Dagligt Allehanda ställa i perspektiv för finansministern och för dem som delat hans åsigter ?alla de idoga yrkesmäns förbannelser, hvilkas ruin deras bakvända hushållningsprinciper vållat, och alla de ärliga arbetares jämmer. hvilkas armod deras ovisa traktater och tanklösa lagar åstadkommit.? Det är stor skada, att dessa nödrop och detta hot skall hafva ett så starkt tycke af hvad man hört alltsedan det på 1820-talet först ifrågasattes att lossa på förbudssystemet, och att de så ofta upprepats vid hvarje steg, som sedan dess uttagits i samma riktning, att:de icke vidare göra ringaste effekt. Dessa Dagligt Allehandas kraftyttringar äro emellertid blott förspelet till hvad som komma skall. Det är i dag, som det egentliga bombardementet skall börja, enligt hvad som: i går högtidligen förkunnades, och allmänheten lärer få hålla sig beredd på ett fruktansvärdt brakande, då redan för. postfäktningarne vållat så mycket buller. Det kan icke heller förundra någon att Dagligt Allehanda nu är sinnadt att köra upp med sitt gröfsta artilleri, och ast låta alla minor springa. Lyckades stormlöpningen på den franska traktaten, så vore det anledning att kriget komme att fortsättas och att legotrupper ännu länge komme att behöfvas. Misslyckas den åter, d.v.s. blir traktaten bifallen, då blir det fred i landet och legoknektarne afskedas såsom obehöfliga. Det är derföre naturlig sak htt de skola slåss med förtviflans mod, helst utsigterna att få gå i sold hos en annan makt, som också förde krig mot allmän rätt, genom händelserna den 7 och 8 December så jemmerligen gingo om intet. Naturligtvis är det från Allehandas sida endast fråga om måttigt skydd? Hvad härmed förstås kan man något så när sluta sig till af hvad som ,yrkas af.en broschyrförfattare, som Allehanda nyligen citerade under höga loford, och hvilken helt anspråkslöst begärde en ny tulliaxa ?med den sednast före frikandelsperioden gällande till föresyn. Det är icke. räu klart hvilken tulltaxa, som härmed förstås, men då protektionisterna finna för sig beqvämi att-datera frihandelsperiodens början från tiden näst före 1857, så antaga vi gissningsvis, att fråga är om den under åren 1852—54 ällande taxa, hvars beskaffenhet man lärer. tillräckligt antydt, då det upplyses att den räknade. 32 införselsförbud. Vi torde för öfrigt få tillfälle att något närmare skärskåda en och annan af de satser som uppställts af denne broschyrförfattare, för hvilken Allehanda synes. böja sig med föga mindre vördnad än på sin tid för ?den svenske statsekonomen C: Rydqvist?;