sade skarpt med en plötslig förändring i sitt sätt. Fråga ert eget samvete.t tJag förstår icke, kvad ni menar!X Då skall jag säga er det. Den der gamla Patrick gjorde er några förebråelser, just när han tick slag. De säga, att det var ett solstygn — må så vara; men jag skulle tro, att sinnesrörelse och vrede hade någonting att skaffa dermed; den gamle mannen sade ord tilb er, som ingen annan lade märke till, men jag gjorde det. Han sade så mycket som, att ni hade beröfvat någon det som är dyrbarare än lifvet här i verlden. Nå, och hvad är det då, som går framför lifvet, det undrar jag, sporde den satiriske Hickman. Åh, pen svarade den öppenhjertiga mrs Mayfield, Som vi skola taga saken så; men det är ett vanligt ordspråk att ett godt namn är mer värdt än lifvet och det är detta, som den gamle mannen menade; uJag undrar på, att ni skall fästa någon uppmärksamhet vid hvad en tiggargubbe säger, och framförallt hans dotter.! sHans dotter, mr Hiekman! Nå minsann jag någonsin nämnt hans dotter för min del. Ni har sjelf nu byggt på min grund.4 Hickman såg förvirrad ut. Ni är en dumbom, Richard Hickman! Ni har sagt mig mer än jag visste förut, och jag ser mera på er än hvad ni säger mig. Ni har förledt den flickan och öfverifvit henne sedan, ni, usling!4 sTokprat!? inföll Hickman. Denna Rachel skall aldrig stå emellan mig och er; men jag skall söga er hvem flickan står emellan: jo er oeh er Robert, som farmern vill smida ihop med er emot bans vilja. KNi är en lögnarelt ropade Rose Mayfield, rodnande ävda upp till tinnmgarne. Hickman svarade lugnt: sTack för komplimangen, Rose. Nej, det år rena sanningen. Ser ni, när en man är förälskad i en gvinna, som jag i er; så ta