MOLN ocH SOLSKEN. Berät:else af Charles Reade ). Se så, stå icke och gapa bär!? utropade mrs Mayfield; ?tag min häst nägon och rid för bripoande lifvet efter doktorn — spara den ej — bort med er! Betsy, ställ i ordning en säng uppe på min vindskammare.? sAck, bevare oss väl! sade mrs Hathorn, 4jag är rädd, att den stackarns bekymmer redan äro slutX, och hon tog upp sitt förkläde och började gråta. 40 nej, nej!4 skrek Rachel. Farfar, gå ej ifrån mig! — gå ej ifrån mig!4 Korporal Patricks läppar rörde sig. Jag kan icke se dig! jag kan icke se någon af er!4 sade hen liksom harmset. Ah!4 återtog han derpå, som om en ljusstråle genomträngt bans mörker. Jat, sade han, mycket Ingnt och stilla, jag tror att jag dör, men nästa minut skrek han i En ton, som kom de kringstående att darra, 2å vild och klagande var den: — Min dotter! min dotter! — hon behöfver mig! Robert Hathorn föll på knä och fattade den gamles hand med ett af dessa tag, som bfinga själ i gemenskap med själ; den gamle soldaten, som i denna stund hvarken unde höra eller se, kände denna handtryckning och vände sig efter den, såsom en planta omedvetet vänder sig mot ljuset. Jag kan icke se er4, sade han svagt, Smen hvem ni än är, tag vård om mitt barn! — hon ör et! så godt barn! Händerna tala de ännu alltjemnt sitt stumma, men vältaliga språk till hvarandra; sedan smålog den ) Se Aftonbl. n:r 1—4.