vudstaden vara fullkomligt tillräckligt och ett sådant skulle kunna ernås, om man sam mansloge de båda nuvarande universiteternas resurser och sålunda i förening erhölle en verkligen fullständig representation af alla vetenskapliga branscher. Vär öfvertygelse är ocksä, att det i en icke mycket aflägsen framtid skall komma derhän. Sakförhällandena skola i detta hänseende utöfva en så oemotståndlig påtryckning, att vi anse hvarje agifation i detta hänseende alldeles ebehöflig. Vi tro till och med att flera af dem, som varit dd mot hvarje tanke på en umiversitetsförflyttning, snart nog skola bli de, som mest nitiskt gripa sig an med saken. Annu är emellertid den saken omtvi stad och meningarne ganska delade. Vi låta den också ganska gerna hvila. Hvad som deremot icke kan vara tvist underkastadt och hvad de flesta äro full komligt ense om är behofvet af att i hufvudstaden inrätta en akademisk institution för vetenskaplig och allmän medborgerlig bildning. Det är en sak, som icke är af intresse för hufvudstaden ensamt, utan för hela riket; ty hufvudstaden utöfvar alltid ett stort inflytande på landet; derifrån kommer i många fall ton, anda och föredömen; man vill i mer än ett fall ha initiativer derifrån. Hela landet lider sålunda deraf, om dess hnfvudstad väl företer ett kommersielt element, ett byråkratiskt, ett militäriskt, ett hofelement, men deremot saknar den vigtiga faktor, som ligger uti ett någorlunda koneentreradt och genom sin koncentration kraftigt och betydelsefullt vetenskapligt element, som träder i beröring med och uiöfvar inflytande på de öfriga. Bristen på denna faktor i vårt hufvudstadslif har också ofta och på mångfaldigt sätt upfom sig och man har haft anledning att laga, att icke blott Köpenbamn och Kristiania utan till och med Helsingfors stått säsom hufvudstad öfver Stockholm i fråga om en intelligent och kraftig allmän anda. Vi äro derlöre öfvertygade, att i främsta rummet hufvadstadens invånare nu skola begagna tillfället att befrämja en för vårt samhälle och för hela landet så vigtig sak och derigenom på samma gång gifva vittnesbörd om sin glädje öfver den nyligen genomförda stora politiska reformen. Det är här icke fråga om att åstadkomma något blott och bart genom de större bidrag, som några rika och förmögna personer kunna lemna. Det bör vara en hederssak för hvar och en att åtminstone lemna så mycket, som han eljest skulle kostat på en illumination med anledning af representationsförslagets antagande. Oaktadt uppmaningen närmast är ställd till hufvudstadens invånare, är det också klart, att bidrag äfven från personer i landsorten, som vilja deltaga i det riksgagneliga företaget och dymedelst på ett ädelt sätt ådagalägga sin glädje, med stor tillfreds: ställelse .emottagas, om de adresseras till någon af komiterade eller till insamlings ställena. Vi meddela här den af stadsfullmäktiges komit utfärdade uppmaningen: Till Stockholms invånare! Inbjudning till samlande af en fond för upprättandet af en högre bildningsanstalt i hufvudstaden. Svenska nationalrepresentationens ombildning genom rikets ständers bifall till det af K. M:t framlagda förslaget är en tilldragelse af den största vigt för fäderneslandet. Häfden skall åt densamma gifva dess fulla betydelse, men den samtid, som varit vittne dertill, som beundrat den kärlek till fäderneslandet, hvilken villigt återskänkte ärofulla företräden, dem århundraden gifv:t och betryggat, som fått emottaga andra folks lyeckönskningar till den stora frågans fredliga lösning, bör lyda den känsla, som bju der, att glädjen öfver en i historien så sällsynt företeelse må fortlefva i framtida slägtens tacksamma hågkomst genom något verk, som ej förgår likt högtiden för dagen. Af all den mångsidiga verksamhet, som rörer sig inom samhället, är ingen mera upphöjd än den, som har till föremål att sprida upplysningens och bildningens välsignelser; ingen mera nödvändig för politisk frihet, — de äro på en gång hvarandras vilkor och värn —; ingen mera varaktig, ty under alla skiften, alla former, hvarthän den vänder sig, komma slägten efter slägten med ständigt unga krafter dess aldrig bestridda anspråk villigt till mötes. Ettädelt minne, fästadt vid en sådan verksamhet, lefver med den, ty det förnyas med hvarje sanning, som uttalas, och fär ökad klarhet i dess ljus. Sverges hufvudstad har, deri olik de flesta större hufvudstäder och ensam bland sina syskonstäder i norden, hittills saknat en allmän högre bildningsanstalt. Den har ständernas frikostighet att tacka för de oftentJiga föreläsningar, som nu åhöras med så liflig uppmärksamhet. och som bekostas af statsmedel med 10:000 rdr om året. Men denna gåfva af det altmänna, stor som sådan, och en borgen för att statsmakterna godkänna hennes ändamål, kan likväl icke vara alsedd för dettas fullständiga uppnående. Det är ej heller hufvudstaden värdigt, att hon står ensam, då det är fråga om ett af dess högsta intressen. Ty om det är visst, att, i regeringens och representationens omedelbara närhet, landets både politiska och intellektuella rörelse företrädesvis der söker och finner sin verkningsplats, om den medborgerliga upplysningens, vetenskapens och konsiens förädlande sträfvanden der både förena sig och hafva sin naturliga utgångspunkt, om genom allt detta hafvudstaden får emottaga och räkna till sin ära mycket af hvad landet har ypperst, då ligger det makt derpå, att den, med full Ta TT TS OT