härom. Lund förr och nu. Kring land och rike flyger Orvar Odds skildring af de n. v. Unga gubbarne? i Lund(som-efter diskussion beslutit att icke väreglåda öfver landets nyvenna frihet) — en kostlig. fotografi af skuggor och ljus, af å ena sidan akademiskt pedanteri, och å den andra af akademiskt snille, hvars make man knappast sett sedan Lorenzo Hammoarspiks dagar. Tegner talar på något ställe om-spartanernas sed ett gissla pojkar på Pelopsgraf: men här bar ett smile gisslat pojkarne just på det ram, der Tegner forom sjöng sina gripande frihetssånger, hvilka såpvger derefter. just genom den tidens. stu: denter flögo kring land: och r.ke, och tände den heliga elden i otaliga hjertan. . Eno gammal student från nämnda tid, som minnes hur hög stämningen då var vid Lunds universitet, och som hör huru låg stämningen nu är derstädes, kan icke annat än sörja öfver ett sådant förhållande; ty se, ännu hvarje vår, när löfkronorna på Lundagård åter börja grönska, vakna åter minnena af de fordna frihetssångerna och de glada ungdomsdagarne i deras skugga. Våra studier på den tiden, buru glada, voro de icke: Var det icke såsom ett stort olymiskt.spel, der man hvarje dag i täflande lekar firade högtid under ledning af nordens yppersta snillen och största mästare. -Der satt Norberg och vecklade ut Österlandets rikedomar och färgprakt; Agardh och Fries tydde blömsterskriften för hänförda ynglingaskaror; Florman och Nilson möttes från hvar sitt håll med sin underbara, hemlig hetsfulla komparativa anatomi; Tegner samlade. ungdomen kring Homerus och Pindarus, och diktade sjelf ännu skönare än begge; Hoimbergsson. förklarade. rättfärdighetsbegreppet genom sin djäpsinniga lagtolkning, och Schartau stafvade på försoningsläron i sinä predikningar, tvenne begrepp — rättfärdighet och försoning — som de Böströmska professorerna nu söka att likt Ogräs borttensa,-ej blott ur ungdomens förstånd utan äfven tur deras samveten och hjertan (2); ej underligt att man då äfven sö ker bortrensa frihetsbegreppet, och att man begabbar menniskokärlekens yttringar -såeom eländig fi!lantropi: ej underligt att under sådant förhållande Ego — det menskliga jaget — blir den nye Guden och egoism den nya. gudaläran. Hvilka äro då dessa lärare, som så dristigt håna. sanning och rättfärdighet, frihet och kärlek, det är som -drista håna Gud i menniskan? Hvilken bland d2 nuvarande lärarne är det, som vågar mäta sig med någon enda af de ofvannämnda, hvilka alla då voro samtida? Hvilka äro dessa dristiga män, som våga uppträda med, så bitter sinnesstämding både mot Sverges konubg och folk, och dertill Iocka vår ädla ungdom, vår framtids hopp, att med sig sörja och jemra sig, medan hela landet jublar öfver at österländskt kastvälde och ståndsskilnader ändtligen fått sin dom, att privilegierna nalkas bitt slut och att en tid synes komma, I då kristendömens höga läror. — de kristliga iderna om frihet, broderskop och jemnlikhet — ändtligen komrha att predikas Tullt ut, utan hemliga förena och undanflykter? Verka icke redän dessa begrepp länge såsom en surdeg iverlden? Är det icke just dessat ideer, som uppröra menskligheten öfveralit, der kristendomen går fram? Dock varom rättvise: lärarne i Lund äro här, kanske icke: fullt tillräkneliga. När Lunds akademi för ett halft sekel sedan stod på höjden af sin ära, hade excellensen von Engeström under många år varit dess kansler, och. han sökte oaflåtligen, såsom med. en slagruta, efter snillen, att dermed befolka lärostolarne. Han var icke rädd för att bryta mot ancienniteten och pappersmeriter, blott han fick ett ljus att sätta i den akademiska ljusastaken, attsprida glans öfver läroverket. Hvilka magisterpromotioner frejdade också icke Lunds akademi under sådana mäns ledning på den tiden, till exempel då Tegner år 1821 hänförde med sin epilog, eller då han år 1829 lagerkrönte Oehlenschläger, eller då år 1823 icke mindre än 73 ynglingar erhöllo sina kransar: Hvem undrar öfver, om Lund på den tiden lyste likt en klar stjerna på Nordens him: mel, om Lund då hade något slägttycke af. Greklands Olympia? t Men saken har en ännu allvarsammare sida. Mången frågar: blir icke vår ungdom förderfvad i den tunga luft, som hvilar öfver Lunds akademi? När studenterna börja frukta för begreppen: frihet, rättfärdighet, försoning, menniskokärlek; rär dunkla . rykten börja spridas om moralisk ruttenhet bland de unga; när på Lunds värd hus anslag läsas, innehållande att inga reqvisitioner der utlemnas utan mot kontant betalning innan reqvisitionen får röras; hvarom viltnar då allt detta? — — När Tegner en gång komplimenterades af någon för sin höga bildning, svarade han: PÅbja, lör att vara inhemtad i en bondby; kan man icke vänta mycket mera. Nu ändtligen synes tiden vara kommen, att — äfven i Bverger—— flytta akademien från hondbyn till hufvudstaden: — Nu! Gammal Lundensare. Värt sjöförsvar. (Af en f. d. sjöoffieer.) — — — Af ditt bref och genom tidnin