Till redaktionen af Aftonbladet. Då frågan om anslag af komunen till en skademisk institution i hufvudstaden nu äter kommit på tal, anhälles om plats för nedanaående: Attopbladet. som eljest ständigt förordat sparsarchet, med allmänna medel, har i uenna råga låtit förmå sig att göra ett, undantag, ych: anmärker det besyunerhga och isk nseqveutut uti stadslullmäkuiges obenägenhet ätt ur stadskassan lemna bidrag, till eti så stort och varaktigt föremål, dä de för ett ir: sedan icke: hyste någon tvekan att belasta samma kassa med öfver 25.000 rdrs utvilt för en: enda. aftons illumination.. För den, som icke gjort.sig synnerlig reda för saken. och icke heller bafv tilliälle följa dis kussionen hos fullmäktige annorlunda än efer de ofullständiga. referaterna, kan denna apmärknivg synas slående nog. Att så dock icke är förhållandet torde emellertid icke blifva särdeles svärt att ådagalägga, ja det år till och med sannolikt, atom alla tilthörande omständigheter varit för redaktionen fullständigt framlagda, anmärkningen kanske helt och hållet uteblifvit. Med illuminationen; var förhållandet i korthet följande: Sverge och Norge hade i ett halft århundrade. varit, förenade. Åsskilliga stridigheter och missförstånd hade härunder visarrligen uppstått, alla dock :af:en mera tilliälsig. och -öfvergående natur. På det helaxzhade förtroendet emellan: de begge nationerna. utvecklats och: befästats, och de ömsesidiga. fördelarne af unionen allt mera insetts:och erkänts. Man fann. sig lycklig och nöjd. med.det närvarande och -gladdes åt. de ännu ljusare utsigterna för tramtiden. Hvad var då naturligare, än. att ärsdagen af den fentioäriga-föreningen.skulle i Sverge, som i Norge framkalla önskan att fira denna dag genom en förbrödringsfest ämnad lika mycket att gifva luft: ät sina egna känslor, söm att inför den öfriga verlden visa, huru uppriktigt och innerligt man aktade och värderade hvarandra? I begge ländernas hufvudstäder fattades också samtidigt beslut om anordnandet af allmäsna illuminationer. Detta i sig sjeltt vanskliga, ofta missbrukade sätt att fira större och m-ndre tilldragelser, är dock ett af de mest i ögonen fallande och torde, just vid det tilltälle som var i fråga, ej saknat sin verkliga betydelse, sitt fulia berättigande. O kså har man ej från något håll hört. den festliga tillställningen ogillas, och nägot klander i denna syftnmg iunehåller-icke heller Aftonbiadets an:särk ning. När således en allmän illuminafion i Stock holm ansägs böra ega rum, kunde väl icke heHer rimligen. ifrågasättas, att stadens allmänna byggnader skulle i det festliga ljusskenet stå och Jysa endast genom sitt mörker. Den kosinad, som erfordrades för deras illuminerande, var en vid sjelfva fastigheternäs förvalming förknippad utgift, lika oundgänglig, som den hvarje enskild måste nedlagga på ljusen i sina fönster, och som riddarhnsdirektionen, jernkontoret, brandförsäkringsverket, till och med rikets ständer fingo vidkannas för sina hus. Att stadskassan blef härvid mest betungad, har sivu förklaring dels uti den större wängden ar siadens fastigheter, dels i de synnerligt kosisamma anordningarne omkring Carl Johans staty, genom hvilka man ganska naturligt ville gifva en gärd af hyllning älven ät minnuet af den vid tillfället firade unionens grund: läggare, Om vi härefter öfvergå till frågan för dagen, så lärer väl ingen kunna påstå, att den är alldeles enahanda, som-den pyss vidrörda unionella. Vi hade der att fira minnet a! en stor politisk tilldragelse, som i femtio år burit frukt; bär sit ådagalägga vår glädje öfver en lyckligen genomiörd reform, visserligen vida betydelsefullare för det sven. I ska folket särskildt, men också timad förs! i våra dagar, med en stor framtid för sig, I men inga minnen; ingen eriarenhet bakom sig, Oberäktadt det-mindre grann aga at! Ige men i Bockholm föranssaltad allmän I nHumination kesom framtvinga en motvillsg, hyllniog åt reformen äfven ef dem; hvilka med-fruktan eller misstroende sett dess framgång, och deribiands alla de här vistände rikståndens Tedamöter, som tillhört minoriteten; mäste under, sådana förhållön