Svartån, kan med fördel begagna jernvägstransorten. Insändaren skulle möjligen sjelf kunna inse detta, om här närmare konde utvecklas de förslag till kommunikationer som för dessa hyttor blifvit uppgjorda. . Insändaren gör sedermera anmärkning deremot att komiterade upptaga 242,000 centner tackjern. hvilka tillverkas i bergslagen och antagas kom ma att gå på jernväg till vestra Wermland, ehuru en del af detta belopp hittills gått på Kristinehamn och dessutom en del af vestra Wermlands jerntillverkning är grundad på Nora tackjern. ag vet ej hvarför man icke kan antaga, att, vid lättare kommunikationer, det till afsalu varande tackjernet skall söka sig den lättaste utfartsvägen. och att ett förökadt smide kan uppstå på ett godt och väl krediteradt tackjern. En i bergs: lagen förökad tackjernstillverkning får väl ersätta det som skall gå ät Wenershammnarne och till export. Om det kan synas djerft af komiterade att antaga, att emellan en tredjedel och en fjerdedel af bergslagens tackjernstillverknin; kommer alt gå på denna i rätt riktning liggande bana, så må det väl synas djerfvare af insändaren att på förhand påstå, att endast 139,000 centner möj; ligen kunna komma att gå på bibanan. Tänk om dubbla eller mångdubbla qvantiteten i en ej aflägsen framtid blefve forslad! Hö, halm och stenkol äro artiklar, som insändaren derefter påstår ej kunna komma att gå på jernväg. Kommer jernvägen till stånd, skola dessa artiklar såväl här, som å andra jernvägar låta forsla sig. Bergslagen konsumerar stora qvantitetar af höoch halmfoder och jernvägen genomstryker de orter der dessa effekter endast kasta hälften så mycket eller mindre än i bergslagen. Tror då insändaren att spekulationen ej här, likasom å andra orter, skall göra sig de lättade förbindelserna till godo? Hvad stenkol och kaokes beträffar, är väl sant att transporten af desamma göras billigast sjöleledes, men det kan äfven ske, såsom i utlandet, pe jernväg efter ganska långa sträckor och ehuru olen der hafva ett lägre värde än här. Fördelen af stenkolstransport å Jernväg direkt från import ortten ligger naturiigtvis i undvikande af de många omlastningarne hvilka förorsaka afstybbning, Jag vill ej här inlåta mig i diskussion angående koltillgångarne i vestra Wermland, hvilka skulle enligt komitebetänkandet tillskynda jernvägen fraktförtjenst. Det torde i detta hänseende vara nog att här anteckna, att Filipstads bergslags härad. med en areal af 365.000 tunnland. måste anskaffa 65,000 storstigar kol för sin jerntillverkning. En del af dessa kol måste hemtas utom bergslagens gränsor och komma till större delen från Nyed redan nu, innan jernväg finnes. Så mycket sannolikare är då, att en jernväg skulle få denna koltransport, isynnerhet som kolen kunde direkt hemtas från trakter der de stå i ännu lägre pris än i Nyed. Att öfriga hyttor och verk äfven hafva behof af kolköp från vestra Wermland. hindrar ej bergslagen att få något med af tillgångarne, åtminstone så mycket, som redan nu går dit på vanligt sätt forsladt. Insändasen kommer sedan till anmärkningen rörande de 30.000 passagerarne, hvilket antal han anser vara allt för högt tilltaget för bibanan och anför såsom skäl härför, att en sådan bana som den emellan Norum och Filipstad ej kan hafva större antal passagerare eller större mkomster per mil. än statens jernvägar, hvilka efter hans förmenande, för 5759 pässagerare, skulle utgöra endast 4294 rår per mil. Men nu befinnes det, att det af insändaren uppgilna antalet är felaktigt och att det verkliga an alet passagerare, som rest på statens jernvägar år 1863, är 996,868, och att dessa erlagt i afgifter 1.676.340 rdr, hvilket närmare kan ses i trafikstyrelsens underdåniga berättelse pag. 12 och 13. Lägger man de rätta siffrorna till grund och derefter beräknar passagerareantalet och inkomsterna per mil å statens jernvägar, får man 15.624 passagerare och 26274 rdr inkomst per banmil. Enligt denna beräkning borde således komiterade upptagit för den 2!2 mil långa bibanan 54.687 passagerare och 91,962 rdr i inkomst. Den mycket lägre siffra, som de uppställt, stöder sig på den erfarenhet man har af Nora Ervalla och Falu— Gefle jernvägar under första åren för deras öppnande för trafiken. Insändaren, som så strängt nagelfarit med komiterades siffror och dervid afprutat 10-tals rdr på :den beräknade frakten, berår här ett fel på ej mindre än 76,762 rdr, eller en och en half gång mera än han, fast orätt, trott sig kunna afpruta på komiterades enligt hans åsigt alltför höga beräkningar, och med detsamma förfalla äfven alla de konklusioner han gör i afseende på de förluster som aktieegare i banan skulle f vid-kännas. På sådana grunder stödd kommer man nu till den slutsats som insändaren af sin uppsats vill draga, neml. att man med besparande af anläggningskostnaden för bibanan kan bygga stambanan ötver Karlstad utan att underkasta sig andra svårigheter än 1:0) högre frakter för alla effekter till Fryken och Arvika; 2:0) ätt Nyed, Elfdalen och bergslagen blifva utan direkt kommunikation med jernväg. Insändaren tröstar sig dock med att alia ötriga, d. v. s. Borgvik, Edsvalla ock Björneborg, skola få sina frakter billigare på den gamla kommunikationsleden än på jernväg. Nu kän dock med skäl frågas: utgöra ej de nämnda olägenheterna, tillsamman med många andra, så stora skäl för Filipstads bergslag, Nyed, Elfdalen. Fryksdalen, m. m., att söka få en lättad trafik, att dessa orter, på snart sagdt hvilka vilkor som helst, vilja undanrödja dem? Denna fråga haiva dessa trakter sjeltva besvarat genom den nu pågående aktieteckningen. som uppgår till öfver 350,000 rdr, och hvilken, när den en tid fätt fortgå, utan tvifvel kommer att leda till fulltecknande at det behöfliga kapitalet Da insändaren sålunda sett huru stora intressen verkligen finnas för banan Norum— Filipstad, och då han derull får veta, att såväl K. M:ts befallningshalvande i Wermland som jernvägsstyrelsen förotdat den norra sträckningen öfver Norum— Nilsby, ungefär på enahauda grunder som landstinget, torde han måhända få medilva att det finnes åtmins.one några skäl för omiterades uttryckta åsigt, att den norra sträckningen är för provinsen och landet den fördelaktigaste. Mahända gjorde hvarje vän af provinsens utveckling och välstånd bäst uti, att samverka för lättade kommunikationer medelst jernvägar, på det Wermland må kunna tillgodogöra sina naturliga tillgångar, till fromma för sig sjelf och för fäderneslandet, som behöfver medel att betala sina jernvägsanläggningar och resurser för utvecklingen af sina försvarsanstalter. Enighet ger styrka, är en regel som man borde lägga på hjertat incm provinsen, så väl som inom landet, hvarför vi skola tro och önska, att jernägsstriderna inom Wermland skola lända till intressenas förening sedan de bidragit till sanningens uppdagande, hvarjemte man äfven må hoppas att vi, hvad än frågans slutliga utgång må blifva, skola handla så att vi utan blygsel knunaa tänka på hvad våra barn skola säga när de i framtiden, lättare än vi nu förmå bedöma denna för landet och provinsen så vigtiga fråga De ärade tidningsredaktioner som intagit uppsatsen om jernvägstrafiken inom Wermland? torde äfven benäget intaga detta mitt svar. Filipstad den 23 November 1865. Anton Sjögren. Landsortstidningarne för nästa år. Jönköpinasbladet. som fortfarande bibehåller sitt