Amerikanska monitoren IMonadnook i en storm på Atiantiska 000anen. För hvar och en, som vet hur vigtig: monitorfrägan är för värt sjöförsvar, eller möjligheten för oss ait kunna bevaka vär kust och äfven under vissa förhållanden gå och anfalla en hotande fiende, skall utan tvitvel nedanståenoe bref från en amerikansk sjöofficer ombord ä monitoren Monadnock läsas med mycket intresse. Movadnock afgick från Boston vid slutet af sistlidne Oktober för att gå till Kalifornien. Ehuru, denna monitor ar 260 fot lång, 53 fot bred samt 20 fot djupgäcnde, är hon dock icke hösre än vår monitor John Eriesson, nemligen 18 tum öiver vattnet. Så tillvida äro alla monitorer lika blottställda ait af vå gorna öfversköljas. Det dock vigtigaste i nedanstående bref, och hvilket särskild! bör bemärkas. är att under stormen voro Monadusocks rörelser så makliga att de ?knappast märktes af dem som befunno sig under däck?, — då deremot det är väl kändt et de europeiska pansarfregatterna rulla gå, att icke allenast faran är stor att vid dylika tillfällen losskasta kanonerna, utan de lyfia ätven nedra delen ar pansaru öfver va tuet och sålunda blotta sina sårbara delar, Brefvet lyder så: Förenta Staternas monitor Monadnock, S:t Thomas den 2 Nov. 1865. Monadrock hitkom i lördags och gjorde mycket uppseende bland härvaraude befolk-ning, at hvilken hundratals kommo ombord för att se och undra. Ifrån och med guvernören ända ned till småbarnen vsade de al:a det lifligaste intresse och förvåning ötver detta för dem så ovanliga krigstartyg. Vår hitresa har varit ett ytterligare vittnesbörd ä monitorernas utmärkta sjödnglig het. Denna resa har ånyo bevisat (hvad dock flera göpnger blifvit ädagalagdt, ebur icke nns otia för dem som ej vilja blifva öfver bevisade) att ett fartyg, som är endast några få tum öfver vattnet samt utan relivgar. men med däcksluckor som äro täta, äru ar illa fartyg det som bäst och utan skada för sig sjelf kan bekämpa stormens vågor Monadnock gick träån Hampton Road dea 2 November, konvojerad ar eherföljande fugkorvetter: Vanderbilt, Powhatan cech Tusearora. Sedan de vanliga seglingsoruerna voro atdelad., begälvo vi oss på den längväga reBan, hvilke.s slutmål var Ban Fran esse Icke något märkligt tilldrog fig iöre morgoven den 5 Nov. Visserligen hade vi haft sedan den 3 ganska hördt väder, men ä morgonen den 5 tilltog det till storm. Jinden var VNV. med kög sjö. Tidiet den 5 bräcktes styrinrättningen, hvarför vi måste ligga bi under fem tmmar ipnan skadan blef reparerad. Under dessa timmar hade vi tillfälle att. änyd prötva monitorens ypperliga sjöduglighet. Jag kan försökra att bättre sjöbåt finnes icke Under det vi lägv bi arbetade hos så makligt, att hennes rörelser hnappost märktes ef dem som befunoo sig under däck. Deremot rullade den ståtliga Tuscarora, veh erhöll en få svår bruttsjö, ett vattnet nedetöriade i maskin rummet och säckte eldarne. Slutligen förlorade vi och återsägo henne icke I scarora ur sigie vi samman: