fattigskatter växer oss öfver öronen, samt att allmänna och enskilda krediten och förtroendet rubbas i sina grundvalar och att för beredandet af tillgång till allt mera sig ösande statsutgifter, antingen nya betungande lån mäste upptagas, eller landet, förut tryckt af dryga skatter, mäste belastas med förökade sådane, för fyllande af de växande penninghehofven?. Kom nu hvem som vill och votera för den franska handelstraktatens godkännande! Enuär in genting i verlden kan stå stilla så länge lif existerar, så måste det väl få antagas att, enligt D. A., skulle genom franska traktatens förkastande ervås högre fastighetsvärden, d. v. 8. tillökning inationalförmögenheten utan någon tillöknisg i skatterna, hvartill kom mer, att tusentals förut skuldsatte medborgare derigenom skulle blifva skuldfria, att fatugdo men med ihy ätföljunde fattigskatter skulle förmiuskas och att allmänna och enskilda krediten och förtroendet skulle tillväxa, att nya statslän eller tillökning i statsutgilter ej skulle ifrågakomma? Men saken är för allvarlig att endast affärdas med ett skämt. Fastighetsvärdena på landet äro icke i annat afseende beroende af franska traktaten än att fastighetsegarens lefnadskostnader föruinskas. Han blir således i tilltälle att lättare erlägga sina skat ter till staten och kommunen. Fatuigdomen och fattigskatterna tillväxa icke, ty om äfven en eller annan mäktig fabrikant af harm, ej af behof, skulle förjaga sma arbetare från fabrikerna, så har landets befolkning i sin helhet gjort en så betydlig vinst i de lindrade lefnadskostnaderna, att arbetstillfällea nog komma att yppa sig för hvarje duglig arbetare. A:t de arme, som redan blivit förslitna at fabriksarbetet, möjligen falla fattigvärden till last i en eller annan kommun är ett öfvergående ondt. Något så djerft pästäende, som att landet skulle lida af örverbefolkming och att konstlade fabrikationer borde upprätthällas för att sysselsätta denna öfverbefol.ning, ha icke ens protektionisterna vägat framhäfva. Hvad den allmänna och enskilda krediten beträffar, så blir den förstnämnda utsatt för en väldig stöt, om rikets ständer skulle förödmjuka nationen derhån att upprifva en nyss afsluten handelstraktat lott derför att nägra fabrikanter nödgas afstå från att forutarande uppbära skatt at sina medborgare; och hvad den enskilda krediten beträttar, sä är det nogsamt bekant att just genom höga skyddstullar ha åtskilliga fabrikanter ej behöft taga i betraktande huru sjelfva försäljningen handhades; det bar sig nog ändå, pris vare skyddstullarue! Vinsten på den sålunda skyddade tillverkningen var så stor, att för lusten på försäljningarne, äfven dä de göras utan all urskilninog, ej betyder någonting särdeles. Minskning i tullar medför således en för enskilda krediten och förtroendet gagnande törändrinr, derigenem att berörde fabrikanter nödgas med mera omtanka och försigtighet välja sina afnämare. Hvad slutlgen beträtfar Patt nya betungande lån måste upptagas?, så var detta indirekta erkännande al D. A.,att det sista statslänet blifver betungande, anmärknings värdt; men att lån skulle komma att upp: tagas för de sig ?alltmera ökande statsutgifter? kunna vi icke föreställa oss, då, som hvar man känner, statslänen uteslutande afse fullbordandet af statens jeravägsbyggnader. Med sådana vapen föres nu protektionismens förtviflade strid. Lindet utmälas säsom vid brädden af en atgrund, och den enda räddningen skulle vara att i hast ut släcka de törboppwiugar man väckt hos dem, som egnat kapital och arbete ät en al Sverges vaturligaste näringar, skeppsrederiet Denna näringsgren har icke begart något skydd, men dess idkare torde, utan ati derom göra någon tramställnivg, billigtvis kunna förvänta att den enda åtgärd af större vigt, som, alltsedan Suudstullen alskaffades, vidtagits i syftning att befria sjöfarten från tryckande alvifter ej skall af rikets ständer underkännas. Tidningen D. Å. äberopar den af vägra köpmän och mänga fabrikanter här i Stockholm för trenne är sedn afgitna opinionsyttring i protektionistisk syftning. Men denna handling kan nu icke åberopas, ty vi äro öfvertygade att om D. A. skulle vilja lörköka att få samma personer att underieckna en adress ull rikets ständer med anhällan om franska trakta:ens förkastande, så skulle de flesta aktningsvärda namnen komma att derå sakvas.