endtlig styrka, sårades Meinander i bröstet af ett nära honom aflossadt gevärsskott. Kulan ej allenast genomborrade honom, utan träffade ännu den närmast bakom honom stående karlen i hufvudet, så att denne fälldes död till marken. Ef ter krigets slut belönades Meinander med guldmedaljen för tapperhet och erhöll åter plats vid Andra fardet såsom kapten, men med majors ad. Ett par år sednare tog han afsked ifrån rigstjensten, erhöll pension och återvände till sitt hemland, der han ingick äktenskap med sin ännu lefvande maka, född Tennberg. De första åren efter sin återkomst till Finland vistades Meinander dels i Savolaks, dels i Petersburg, sysselsatt med handelsspekulationer, hvilka voro på väg att utfalla för honom i hög grad missgynnande. Sedan 1817 var han bosatt i Tammerfors, hans familj åter på annan ort. Utom den omnämnda pensionen ifrån Sverge åtnjöt Meinander ett årligt understöd af finska statsmedel. Hans broder, som en tid var chef för sjöförsvarsdepartementet, i Sverge, lefver ännu, bosatt i Stockholm. Afven Meinanders förfäder hade uppnått en mycket hög ålder: hans far lefde till 8! års ålder och farfadern dog 78 år gammal