STOCKHOLM den 23 Dec. Ställniogen i Belgien och denna stats förhållande till det europeiska statsförbundet sysselsätter för närvarande i hög grad den europeiska pressens uppmärksamhet med anledning af det timade tronskiftet och den nye konungens nyss verkställda lagliga tillträde till regeringen. Under dessa omständigheter torde det icke vara utan intresse att se hvad nämnde lands förnämsta tidning, ?Indpendance Belge? yttrar rörande dess nuvarande ställning, och vi återgifva derföre här följande i nämnde tidning före-. kommande yttrande i ämnet: Belgien har under den vecka, som nyss gått till ända, varit skådeplatsen för tilldragelser af så imponerande natur, att man svårligen annorstädes torde finnna ett motstycke till dem. En vördad konung — som under en fullt konstitutionel regering förvärfvat sig i rikaste mått sitt folks tillgifvenhet och erkänsla och utlandets aktning — aflider till allmän bestörtning. Allmänhetens sorg gifver sig tillkänna på det mest otvetydiga sätt; myndigheterna uttrycka i proklamationer befolkningens känslor; provinsernas och kommunernas rådplägande församlingar, korporationer ock landets press visa genom sin hållning ocn sitt språk, att sorgen är icke endast officiel, utan framför allt nationel, de visa för hela verlden, att det icke blott är en konung, som gått in i sin graf, utan en älskad medborgare, en stor man. Sonen till denne furste uppstiger på tronen och knappast har han öfvertagit successionen förr ån entusiasmen från ett helt folk stadfäster den i hans hand; knappast har han hunnit intaga sin plats innan han visar sig densamma värdig. Med en öfvertygelsens värme, som slagit med förvåning lagstiftande församlingen, aflägger han sin ed att vara vår stats örfattning och våra lagar trogen. Han talar, och vid ljudet af denna röst, något späd och helt naturligt vibrerande vid tanken på de pligter som medfölje kronan, pulserar hvarje belgiers hjerta med ökad hastighet. Alla opinioner, som blandat sig samman vid konungens begrafning, blanda sig nu samman vid den allmänna glädjen och de jubla alla högt åt Leopold den Andre, sin höge faders utsedde arftagare, befordraren af bans verk, patio-. nens värdige medarbetare, frihetens högste representant. Dessa högtidliga manifestationer hafva ta-: git slut. Ingen skall kunna förneka betydelsen af deras syfte. Redan hafva de i utlandet funnit ett återljud, på hvilket vi väntade och hvaröfver vi ha anledning att lyckönska oss. Dessa manifestationer ha mera vältaligt än de vidlyftigaste utläggningar bidragit till skingrandet af de allvarliga farhågor, som på sednaste tiden uppstått för vår nationalitets framtid. Man inser nu klart att dessa farhågor fostrats af blotta inbillningen. Och huru skulle man också kunnat stå qvar i en villfarelse, som, vi ha sagt det förut, ej kunde förklaras genom annat än okunnigheten om hvad vi äro och om hvad vi vilja vara eller rättare förblifva, en okunnighet som ej kunde annat än bli skingrad den dag vi finge tillfälle att rätt uppfatta hela styrkan hos vår nationella känsla? Hur stor grad af tacksamhet belgierna än må hysa för den suverän, hvars intelligens, skicklighet och illustra anseende hjelpt dem vid att besegra mäånget hinder, att draga dem ur de mest svåra omständigheter, hur häftig deras sorg än må ha varit i det ögonblick de fingo erfara att han ej mera fanns, ha de alla förblifvit lugna, säkra på sig sjelfva, förlitande på den allmänna andans styrka och på lifaktigheten hos deras liberala institutioner. Belgien har ännu en gång högt tillkännagifvit sin fasta vilja att upprätthålla hvad det ej utan möda åt sig eröfrat: rättigheten att fritt sköta sina inre angelägenheter, utan någon fremmande inblandning. Den nye konungen har med sin ungdoms hela öppenhet, med hela trovärdigheten i sin af rörelse skälfvande stämma tillkännagifvit, att han omfattar denna tanke, sålunda visande att i vårt land förbundet mellan nationen och tronen icke är en slump, en tillfällighet, utan utgör en af våra mest dyrbara och varaktiga institutioner och att folkets medvetande finner sitt återljud i suveränens. Sådan har storheten hos dessa manifestationer varit, att, efter allt hvad som blifvit sagdt om de tjenster, Leopold I:e i lifstiden gjort sitt land, man kan säga att han genom sin död gjort gagn ännu en gång åt Belgien, ty vi äro nu starkare än någonsin på den fasta grundvalen: konstitutionel friet skyddad af folkets förtroende och konungens trofasthet. — Landtförsvarsdepartementet. K. M:t har den 21 dennes vid landttörsvarsdepartementets kansliexpedition utnämnt och förordnat: till protokollssekreterare, protokollssekreteraren i K. M:ts kansli, kanslisten vid expeditionen K. E. Kindblad; och till kanslist, 1 7 a nm åh