RE NV 2 AA AA yoch djup begåfning röja de visserligen ej, men deremot tilltalas man angenämt af den lediga ock säkra versbildningen, uttryckets elegans och en mild, naiv ton, som klingar genom de flesta af de anspråkslösa styckena. En del tillfällighetsverser hade dock utan afsaknad kunnat vara borta. — 20? Några höstblommor af Anna Å. (Örebro 1865;) En ren, något vek lyrisk stämning är den förherrskande i detta lilla poesi-häfte, Versifikationen är måhända ej alltid fulländad, men man förlåter det lätt, då man ser att författarinnan verkligen känt hvad hon sjunger. Hennes idekrets eger ej stort omfing, men inom densamma rör hen sig med säkerhet. Några blant poemeraa, t. ex. ?När det skymmer?, Blomman vid vägen?, tillhöra dem, som länge qvarlemna ett godt minne. Nya dikter af Carl Rupert Nyblom. (Upsala 1865.) Vi åtnöja oss för närvarande erdlast Med att påpeka att detta arbete utkommit. Dess innehåll är för betydelsefullt, att vi skulle nu under julbråskan i hast affärda det. Hvad vi dock ej vilja lemna osagdt, är, att denna nya diktkrans både till färg och doft betydligt skiljer sig från den förut af förf. bundna, och vi tro oss med bestämdhet kunia påstä, att den betecknar ett stort och nedvetet framsteg i hans utveckling som skild. Det! nätta häftet utmärker sig äfven för ett behagligt yttre, en förmån, som numera och med rätta tillfaller nästan alla hos 035 utkommande diktsamlingar. Sånger och berättelser. Andra samlingen. Af sju signaturer. 1, 2. (Örebro 1365.) Förra samlingen af denna bok, der ett ungt sängförbund i Upsala nedlagt resultaten af sina vittra idrotter, utkom för två år sedan och mottogs öfverallt med stort bil fall. Vi äro öfverlygade att de nu vigiina häftena genom sit! rikt omvexlende ippehåll ; och sina ur poetisk synpunkt långt itrån vanliga förtjeneter skola i lika hög grad vinna allmänhetens bevågerhet. Ett npär-. mare ingående på de intressanta bidragen kunna vi tyvärr ej nu medhivna, utan vilja blott omnämna, att man bland förfatarne återfioner de redan högt värderade signaturerna Daniel, Edvard, Fjalar, K. och Sven Tröst, samt att, utom en stor mängd lyriska och episka stycken, påträffas flera jprosaiska utkast och novelletter och dertill ett större sorgespel i 5 akter, kalledt Alboin. Säkert är att dessa dikter tillhöra det bästa och haltfullaste, som under detta år utkommit i svensk poesi. Don Juan af lord Byron. Öfversättning af C. W. A. Strandberg. 4:e häftet. (Sång. 10—16). (Stockholm 1865.) Med synnerlig glädje helsa vi det nu utkomna häftet at denna med så mycket skäl värderade öfversättning, ithy att. densamma. dermed kommit färdig i den läsande publi-. kens händer. Ej mindre än åtta år ha förflutit sedan första hättets utgifvande; och vi kunna ej annat än beundra det tålamod och den ihärdighet, som förmått genomföra ett så vidtutseende och tidkräfvande företag. Men den skyldiga tacksamheten för all på detta arbete nedlagd möda har ej!eller uteblifvit. Svenska litteraturen räknar ir Strand bergs Doo Juan bland sina förnänsta prydnader, åtminstone såsom verekonstveik betraktad ; ty om dess eller rättare originalets betydelse från högre estetisk. synpunkt, såsom helgjuten dikt och framför allt fåsow sedligt barmonisk -konstskapelse, äro tankarne temligen delade, eller snarare kanske, temligen-ense.. Ingen förnekar derför enskilda partiers öfverträffabde skömhet, den intagande hållningen hos skaldeens flesta qvinnoligurer och den skärandie qvickhet han utvecklar, då det gällerr ait med löjet slita sällskapslifvets och komvenansens onaturliga bojor. — Vi skoja, då vi blifvit i tillfälle att närmare studera det pu utkomna häftet, återkomma dertiit, äfvensom till arbetet i sin helhet och dess betydelse för vår svenska vitterhet. Maria Stuart i Skotland. Af Björnstjerne Björnson. Öfversättning af E. W. Dufva. (Upsala 1865.) Hvartill öfversättningar från noskan, från danskan? Denna fråga ställer sig ovilkor-. ligt framför oss, hvar gåpg vi se nögot arbete från dessa språk öfverflyttadt på värt. Det enda skäl, som kan mofivera ett sådant företag, är ecenens behof: ty der kunna vi naturligtvis ej åtnöja oss med något språk eller något tungomål utom detrenaste högsvenska. Men annars? I förevarande fall t. ex.? Den del af den läsande allmänhe ten, som njuter af Björnsons drama, kan bestämdt göra det i originalet; och för andra blir det en tillsluten bok, likaväl på svenska som på norska. Dertill kommer, att en ej obetydlig delaf urspråkets hårda kraft och dämpade våldsamhet, egenskaper, som isynnerhet utmärka Björnsons stil, nödvändigt gär förlorad, eller också mäste vårt svenska språk intvingas i former, som ej äro lämpade för dess mjukare, relativt mer sydländska hållning. Exempel på det sist nämnda saknas ej i förevarande öfversätt ning, ehuru det på det hela upppfyller bil liga anspråk, så tort man bortser från fö retagets, minst sagdt, öfverflödlighet. V hoppas att stadganden till skyddlande af dei nationella litterära eganderätten snart skol: tillkomma inom de tre nordiska rikena, oci att sålunda äfven den enledning till bristand kunskap i hvarandras språk, som ligger öfversättningsväsendet länderna emellan skola snarligen upphöra. — Flyktingarne eller valspråket öfver dörren Berättelse för ungdom nf Emiy Nonpnen Med kolorerade planscher. Göteborg, C.F Arwidssons förlag. Genom nigot förbise ende hav å titelbladet till dema barnbol icke blifvit utsatt, att hela berätelsen är e öfversättning från tyskan, alldees icke nå got svenskt original, såsom man af titelbla det har skäl att tro. Detta förbiseende ka vara förlötligt, man kan tillskräåfva det ju brådskan t. ex., men deremot är det knaj past ursäktligt att bjuda på en öfversättnin så klen som denna, hvimlandee af germ: niemer af enråäkliga Nnlattheter occh oriktjohi