het eller korrekthet, utan den, att vi anse det vara af intresse att höra hvad man på ett så vigtigt håll, som i Paris, vet och tänker om Danmark. För att ej missförstå författaren, är nödigt att lögga märke till att han betraktar hertigdömena såsom ännu tillhöriga Danmark. Före det sista kriget hade Danmark 2,605,034 inbyggare på något mera än 1000 qvadratmil: således 110 af Frankrikes yta och !(13 af dess befolkning. På öarne och Jutland kommo häraf 1,600,000 inbyggare med 659s qvadratmil, på Holstein 553,210, på Slesvig 405,369, under det år 1860 folknummern i Holstein belöpte sig till 544,419 och i Slesvig till 409,907. Hertigdömena omfatta för närvarande en areal af 360 qvadratmil. Danmark är alltså relativt dubbelt så befolkadt som Ryssland och trefaldt mera än Sverge och Norge. 1860 bodde i den fordna monarkien2,051,540 invånare på landet och 553 484 i städerna; för närvarande komma 70,006 stadsboer på Slesvig och 119,732 på Holstein. I Danmark kom således 1860 1 stadsbo på 3,5 landtboer; i Slesvig kommer nu 1 stadsbo på 4,s, i Holstein på 3,7 landtboer. ?Danmark synes af naturen bestämdt, att spela en stor roll. Genom sin insulära ställning och sitt läge vid tvenne verldshafs sammanflöde, egnar det sig förträffligt för sjöhandel.? Under det landtbefolkningen utgör 50 proc., gå sjömän och fiskare till 30 proc. Dansken besitter till en viss grad engelsmannens handelsoch företagsamhetsanda; han känner sig mera dragen till sin grannes på andra sidan Elbe praktiska än spekulativa ider; han är mera praktisk än tysken, men mindre köpman än engelsmannen. Mottaglig för framåtskridandet, skyggar han icke tillbaka för ihärdigt experimenterande med det nya.? Danmark eger hvarken metaller eller stenkol; befolkningen har derföre undsluppit de lidanden, som vanligen åtfölja industriens utveckling. Fattigdom och elände finnas icke; tiggare äro okända. För de friska finnes arbete på landet och i städerna. Hjelplösa gamla, fattiges barn och sjuke arbetare försörjas på kommunernas bekostnad ur försäkringskassor, till hvilka såväl arbetarne som jordegarne efter till-: gång skatta. Fattighus och hospital finnas öfverallt, och äro så inrättade, att vistelsen derstädes är beqvämlig och att de, som der underhållas, glömma sin belägenhet. I de små städerna finnas näringsställen, der arbetaren för billigt pris får god föda; genom badinrättningar har man sörjt för sundhe-l. ten 0. 8. v. Medlidsamme husbönder sörja så länge för sina genom arbete utslitne tjenare, tills de kunna dö i fred. Huru annorlunda hos de industriidkande folken, der periodisk arbetslöshet och brist på tillfredsställande försörjningsanstalter störta så många arbetare i elände och dess följd, moraliskt förderf!? På Jutlands kuster och på öarne glädja sig bönderna åt ett välstånd, om hvilket : man knappt kan göra sig en föreställning ; de lefva i lyx och njuta en lycka, som man förgäfves skulle söka i den franska bondens husliga inrättningar.? Detta synes af danska folkets (Slesvig och Holstein alltid inbegripna) förbrukning af viktualier. Brödkonsumtionen är så stor som i Frankrike och England. Danmark och Mecklenburg förbruka mesta köttet; köttkonsumtionen stiger årligen till 55,28 skålpund på personen, under det hon i Frankrike blott stiger till 17,3 skålpund, i Storbritannien och Irland till inemot så mycket som i Danmark eller 55,09 skålpund. Danmark förstör efter samma mått långt mera smör, ost, socker och andra kolonialvaror än Frankrike. Den danska handelsflottan :har vuxit betydligt på sednare tider och utgjorde 1856 5359 fartyg (för närvarande 5653) om inalles 113,361!2 kommersläster ; den holsteinska marinen har 1413 fartyg. Regeringen erkände vigten af en god örlogsflotta och använde derför all möjlig sorgfällighet. Krigsflottan består af 19 segelfartyg med 404 kanoner, 50 kanonbåtar med 100 28 ångare med 540 29 transportfartyg och 1 monitor, som byggdes i Glasgow och Juli 1864 inträffade i Köpenhamn. Handelsförhållandena mellan Tyskland och Danmark ha de sista årtiondena något slappats; Danmark söker lösgöra sig frän den hanseatiska handeln och förena sig med Sverge och Norge. Enkannerligen sedan 1849 sträfvade de danska redarne och köpmännen att krossa Hamburgs monopol, vid hvilket de en följd af år varit fjettrade. De knöto handelsförbindelser med industriens stora medelpunkt, England. Man finner detta af följande fakta: 1847 steg danska monarkiens inoch utförgel till 53 millioner rdr och omkring 34 af handeln gick öfver Hamburg; 1864 steg den ända till 77!3 millioner, men Hamburg hade mindre affärer med Danmark än 1847. Skiljer man inoch utförsel åt, så gestalta sig förhållandena på följande sätt: den förra steg 1847 till 3634 millioner rdr, 1860 till A7!20 millioner; den sednare 1847 till 16?4 millioner och 1860 till 30 millioner. Utförseln hade på denna tid således stigit med 77 proc., under det införseln endast ökats med en tredjedel. Hvad Danmark (Slesvig och Holstein inperäknade) lemnar till andra länder är ganska betydligt. Detta lilla land föder en stor del af Eogland. 1855 utgjorde exporten till England 1,990,976 tunnor (enl. Trap), under det att det vidsträckta ryska riket utförde mindre. Exporten har sedandess stigit, Utförseln af raps har äfven varit betydlig. Af kreatur utgå 65 972 stycken oxar och ungnöt (25 till 30,000 för heriigdömena), 67,899 svin (1840 blott 17,400), 43,174 får och 15,000 hästar, hvilkas antal under krigstiden betydligt ökas: så steg hästexporten 1853 till öfver dubbelt, eller till 30,415 st. Smörexporten stiger till 19,053,568 skålp., hvaraf un :efär hälften kommer på Holstein, den af ost till 10 å 12,000 centner och saltadt, rökt och styckadt kött från 100 till 120,000 centner. Engelsmännen, som icke låta något inee RP. LÅ Nn