Franska handelstraktaten. Vi återgifva här fortsättningen och slute f den förträffliga artikel, uti hvilken er örfattare i officiella bladet på ett så ove ersägligt och afgörande sätt gendrif rotektionisternas al Dagligt Allehanda fram. urna invändningar mot den franska trak ten. Den officiöse författaren yvitrar: rOm betydelsen at den från Frankrikes da medgilna nedsättningen i den 8. k vnageafgitten från A!a iranes till 75 cent r tonneau hafva vi redan erinrat: en ned. ittning på en gång af 83!3 proc.. och dette ke af införselsatgiften på någon enstake betydlig ertikel, uten af en för hela vål jölart och för sl! vär export Fast vu hdligt tryckande afgift, som redjun så vä eptligen bämmat vära handelstörbivdelse ed deita folkrika land, och amn mer: xolat utestänga oss derifrån, i samma mår om Frankrike, genom sednare årens trak ter med Europas flesta och räktigaste ater medgitvit dem ytterligare förmåner, f hvilka vi voro i sakpvad. Vi hafva vi ut, huru grundlös uppgiften är, att Sverge ke skulle behöfva vedervåga! mer är 0.000 rår om året för att sätta våra rede er i tillfälle att täfla med håde franska ch norska fartyg om exporten af vära proakter på Fravkrike?. Under denna gåia öljer sig ontagligen den tenke, att svensa folket icke allenast borde, såsom hitlls, erlägga hög skatt till våra mot utndek täflan skyddade fabrikanter, utan :k med en ny skatt i form af premier uneretödja vår export och vår sjöfart. Tanen är låvgt ifrån nys Inom svenska nängslagstiftningens historia återfiones den er än en vång. Den är fastmera förål och, såsom vi hoppa2, förtäsgcsedan öd. Men vi öfvergå till åtskilliga de sifferopgifter. frän utgångspunkten, att, efter vad våra ihandlare till och med skola pedgifva, renska näringsidkare betungss nd minst proc. större ränteoch förlagskostnader, kontinentens, uppställer Dagligt Alleh. na påstäenden, att en fullafgitt af 33 då Va proc. af varuvärdet vore, säsom skyddsli, mindre än intet, och söker vidare med förda exempel bevisa, att högre skydds 11 för uppgifna varustag icke vore gerom aktaten betingad. Vi känna icke hvilka edgilvanden en och annan frihandlare kun fra gjort; men deremot känna vi och pla allmänheten, som något följt räntenoringarne inom och utom landet, att dessa oteringar alldeles icke angifva en sådan iljaköghet, som Dogl. Alleh. pästår. lery af Europas största handelsoch pen ngmarknader hafva länge och ofta noteit till och med högre diskonto än våra baner; och om man derjemte, såsom vederör, skiljer mellan dicrkonto på korta pop;r semi ränta på stående förlagslån, skall an redan finna Dugligt Allehandas utingepunkt icke stämma öfverens med rätta rhåliandet. En fullständig utredning af ntedifferenserna mellan olika länder skulle ck föra vs6 in på eu alltfor vidlyttigt