Unga gubbar. En tidsbild med tillämpning. Vi hafva i den senaste tiden anträffat fenomenet flerestädes och ofta nog, och vi hafva dervid frågat oss sjelfva, om detia endast är att betrakta som en tillfällig sjuklighet för en viss period, liksom epidemierna, eller om det är ett ondt, hvilket ligger Hjupare och möjligen kan hota med att blifva kroniskt. Att vi under alla omständigheter antaga det för en verklig sjukdom, dertill äro vi utan tvifvel fullt berättigade, ty det träd kalla vi sjukt, som midt i sin uppväxt blir en krympling och i stället för att bilda en lummig krona endast skjuter några vresiga grenar utan löf, och det slägte är icke friskt, på hvilket det växer mossa vid tjugu års ålder. En särskild anledning till att ett ögonblick reflektera häröfver hafva vi fått, då vi nyligen läste en berättelse från den lärda universitetsstaden Lund, om hurnledes vid ett möte af unga cives academici? ders des frågan um att deltaga i de allmänna glädjeyttringarne öfver reformstridens lyckliga utgång endast framkallade de allvarligaste betänkligheter? och till och med ett ganska kompakt och välbegrundadt? motstånd. Det kan svårligen fela, att denna händelse redan väckt temligen mycken uppmärksamhet och förvåning öfverallt i lan det; hvar och en, som icke närmare känner ställningar och förhållanden vid vårt sydliga universitet, skulle säkerligen hafva blifvit mer och mindre förbluffad öfver den ifrågavarande företeelsen. Osshar den mindre förvånat än uppfyllt med en känsla af helt annat slag, ty den ställer sig för vår blick ingalunda så enstaka, som möjligen för mången annan, den synes oss snarare endast utgöra ett mer än vanligt bjert uttryck för ett beklagligt allmännare förhållande, som det af många skäl är värdt att litet närmare påakta. Man har stundom hos oss gjort den så kallade ?studentpolitiken? till föremål för mycket hän; den skandinaviska rörelsenhar framförallt gifvit allahanda mer och mindre berömda statsmän ett rikt tillfälle till att slå sig till riddare på nämnde studentpolitiks bekostnad. Men man har härvid, som i så mycket annat plägar ske, sammanblandat skilda saker och skurit likt och olikt, godt och mindre godt, riktigt och oriktigt, sannt och falskt, öfver en kam. Det är vår oförgripliga mening, att politiken i en viss grad, framför allt med afseende på vissa frågor, hör de unga till fullt ut lika myc: ket som till de gamla, ja det gifves sidor af politiken, hvilka till och med företrädesvis äro just de ungas sak. Der det blir fråga om en detalj, om ett från den allmännare uppfattningen mera afsides liggande ämne, om sättet och tiden för en poli