STOCKHOLM den 19 Dec. Franska handelstraktaten. Gårdagens Posttidning innehåller en arti kel i detta ämne, tydhgen hbärflytande u officiös källa. Den förtjenar i hög grad at uppmärksammas af alla dem, som vilja deiia ämne bilda sig et på verklig känne dom om förhållandena grundadt omdöme och särskildt af dem, som snart skola inon den svenska representationen uttala ett om döme i frågan. Vi hälla oss förvissade at man lika litet skall förbise den deri före kommande klara och öfvertygande veder läggning af de inkast, som blitvit af egen nyttiga intressen och deras legda sakförare gjorda mot traktaten, som den utredning a saken ur konstitutionel synpunkt, som i bör ja af artikeln meddelas, och hvilken tyd igt nog ger vid handen, att våra ständer. genom att göra sig ull redskap i deras hand. som nu rasa derölver att de icke skola få i samma omfång som förr beskatta den sven. ska allmänheten, föga annat skulle uträtta än komprometierå sig sjelfva och landet. Vi återgilfva här den märkliga artikeln, som kar följande lydelse: Tid efter unnan hatva rörande handelstraktaten med Frankrike uppsatser varit uti Dagligt Ailebanda införda, bvilka med häf: tighet augripa de grunder, på hvilka denna traktat blifvit afslutad; men de öfverträffas alla af en i nämnda blad för den 15 den nes intagen artikel, hvilken troligen måste förfela det dermed afsedda ändamäl, då allmänhetens sunda, oförvillade förnuft svärligen lärer kuona förmås att troj det landets regering är summunsatt af idel okunniga och illasinnade män, hvilka skulle bemödat sig om att med en främmande makt tillvägabringa en afhandling, som uppenbart hade landets olycka och dess invänares ruin till påföljd. Ehuru vi sälunda antaga, att artikellöriattaren, just genom sina kraftuttryck, skjutit öfver målet, torde några upplysningar i ämnet icke vara ur vägen. trämsta rummet torde vara skäl att fäsia uppmärksamheten på den formella delen af den fröga, som nu blitvit uppkastad. Dagligt Allehunda talar med en förvånande käckhet om att förkasta denna traktat, liksom vore detta den enklaste och allralikgiltigaste sak i verlden. Är detta verkligen förhällandet? Hvarom är då fråga? — Fråga är om att representationen skulle ogilla och förkasta en af K. M:t, med stöd af dess hitills obestridda grundlagsenliga rätt, med en främmande makt ingången, afslutad och ratiticerad traktat, som afaktning för svenska mnationalrepresentationen blifvit rikets ständer till godkännande förelagd, enär den, i kraft af norska grundlagens stadgande, måste underkastas storthigets godkännande. Då K. M:t ansett ett sädant meddelande böra ega rum, följer derutat som en oafvislig konseqvens, att rikets ständer ega rätt aut, för sin del, fatta det beslut som de finna tjenligast, och som icke kan förutsättas blifva annat än det, som med tillbörlig aktning för den andra statsmakten och med rikets värdighet och sannskyldiga nytta bäst öfverensstämmer. Att en af landets regering med en främmande makt högtidligt ingången och beseglad akt af representationen skulle förkastas, vore en hittills utiett monarkiskt land oerhörd tilldragelse, hvars vigt icke lärer kunna undfalla någon, och som icke utan de allvarligaste följder kunde aflöpa. De behöfva ej mer än påpekas: hvarje tänkande medborgare kan lät derför göra sig reda. Om en sådan statshandling icke skulle ega bestånd, i hvilken form skulle väl Sverge någonsin kunna hoppas att med främmande makter ingå uti afhandlingar och förbund, och hvad förtroeude skulle dess regerings ord kunna påräkna? Har man ock besinnat de menliga följder för vår handel, som skulle omedelbart af. traktatens förkastande uppstå, och hvilka! Frankrike sannolikt icke skulle finnas benäget att förminska? SEE NE LANE TEN ASTON SRA LENAS LADES BORA