d kanska kejsardömet. Presidenten Johnso önskningar inskränka sig snarare dertill, a Napoleon genast skall erkänna icke-inte ventionsprincipen i afseende på Mexiko. B sluter sig franske kejsaren för attafgifvae sådan förklaring, äro äfven Förenta Staterr för sin del villiga att hylla samma princi i afseende på Mexikos inre författning. händelse af en öfverenskommelse mella Frankrike och Amerika i denna fröga, ska visserligen franska kejsaren draga sina truj per från Mexiko på bestämda tider; me Förenta Staterna skola då förpligta sig ti att iakttaga den fullständigaste neutralitet striden mellan kejsar Maximilisn och han republikanska motständare, och det skull helt och hållet bero på bändelsernas gån om en kejsare eller en president skulle st i spetsen för folket i Mexiko. Om Napo leon vill göra upp saken i godo med Förent Staterna, erbjuda de honom sin vänskap och det blefve då England som finge känn verkningarne häraf. Tvistepunkterna me Ensland äro ännu icke afgjorda; Amerik har på sista tiden endast låit dem träda bokgrunden, emedan det först vill komm på det rena med Frankrike; så snart dett skett, behöfva Förenta Staterna icke betänk: sig på att kraftigt uppträda mot sin egent lige rival, och på samma gång får fransk kejsaren under en konflikt mellan Euglanc och Ame fria händer att ånyo upptag: sina kontinentala planer. Köln. Zeit. har å sin sida från en person som noga känner förhållandena i Washivg ton, mottagit följande meddelande: äm ningen i Washington är ytterst krigisk och upphetsad; man trör Johnson väl vara i ständ att framkalla ett krig med utlandet för att komma ifrån den inre ställningens svårigheter, som hålla på at: växa honom öfver hufvudet. General Grant har med ännu större bestämdhet än i Newyork tagit till orda i Washington för nödvändigheten af att Förenta Staterna taga Juarez parti. Tidningens faste korrespondent i Newyork förklarar deremot, att presidentens vilja icke är afgörande och att det icke är skäl att frukta några allvarligare förvecklingar? Förut försäkrades det alltid att presidenten Johnson var fredligt stämd! och endast skulle inlåta sig i etl krig, om han blefve tvungen dertill ar den allmö meningen; nu deremot synas förhopp rne om fredens bibehållande hvila på kongressen Efter allt hvad man för närvarande kan se finnes det emellertid intet skäl att frukta för ett fredsbrott mellan Nordamerika och Frankrike. Att några amerikanska frivilliga blifvit tecna till fånga bland repnblikanerna vid Matamoras och att några mexil nare i unionen skjutit på ett kejserligt fartyg, lär väl icke kunna framkalla något krig mellan kloka och betänksemmea regeringar.