lande påpekats, som erinrar om huru bristliga de författningar äro som utfärdats i seende på förvaltningen af statens egen. domar. Enligt hvad kändt är har kronan förbehållit sig uteslutande dispositionsrätten öfver den växande ekskogen på sina egendomar. Der vädan skog finnes tjenlig till skeppsvirke ntstämplas och upphugges den för kro. nans räkning. Man torde väl föreställa sig, att då det sälnnda utstämplade ekvirket är kronans tillhörighet, skall hon derföre ej vidkännas annan utgilt än för utstämpiings-, sppnuggnin soch transportkostnaden. Men så är icke förhållandet. För den på militiehemman fällda ekskogen får kronan erlägga lösen, efter fastställd taxa till boställsinnehafvaren. Derigenom inträffar den ano malien att han som endast rätteligen bör erhålla inkomsten af boställets gröda kan komma i åtnjutande af en ganska betydlig inkomst derjemte, ifall det lyckas honom att få den der betintliga ekskogen för kronans räkning afverkad. Detta egendomliga förhållande illustrerar motionären medelst ett ganska öfverraskande exempel. Han meddelar nemligen att på ett i Skåne beläget militiehemman, hvaraf årliga inkomsten 1833 uppskattades till några hundra riksdaler, erhöll dess innehafvare nyligen nära 6000 rdr af kronan för der upphugget ekvirke. Denna inkomst tillföll uteslutande boställsinnebafvaren, som ulideles icke med ekskogens vård tagit annan befattning, än att han låtit den vexa, hvilket han ej heller kunnat hindra enär han ;j hade rätt att röra densamma, Någon för. pligtelse hvarken att äterplantera ekskog i den afverkades ställe eller att medelst den nflutna betalningen fören vara, hvartill han ;j var egare förbättra bostället, åligger ho: nom icke. Framhäållande orimligheten af den anmärkta författningsenliga betalningsåtgärden, föreslår motionären en sådan föreskrift, att då ekvirke för kronans behof å militieboställen ntstämplas och upphugges bör liqviden för detta virke icke tillkomma den tilltällige boställsinnehafvaren, utan af boställsdirektionen uppbäras med rättighet och skyldighet för densamma att använda medlen till ba. ställets förbättring, hvarigenom en fördel beredes äfven kommande bostiällsinnehafvare, Mot detta förslag kan dock anmärkas att kronan i alla fäll skulle erlägga betalning för eftekter som hon uttryckligen förbehäl lit sig. Med mera skäl kan deremot ifrågasättas, om icke krönan utan vidare betal ping bör komma i åtnjutande af sin tillhö righet, och möjligen endast en skälig godtgörelse tillerkännas boställsipnehafvaren för såvidt styrkas kan att han egnat nägon sär. skild vård åt ekskogen. I alla händelser är den väckta frågan förtjent af ständernas uppmärksamhet.