Rättegångsock Polissaker. På rådhusrättems fjerde afdelning forsattes i dag den mellan !härvarande nitroglycerinbolag, hufyndkärande, occh byggmästaren Rudberg, svarande och genkäramde, anhängiggjorda rättegång, rörande uppkommeen tvist om patenträtt. Samtlige parterna instäilde sig vid mälets pårop, och anfördes å hr Rudlbergs sida åtskilligt, som han ansåg tjena till beevisning för sina påståenden. hvarefter målet aff honom öfverlemnades till domstolens pröfning. Hufvudkärandena, som vid föregående rättegängzstillfälle öfverlemnat målet, und:r förutsättning, att ingen vidare bevisning å genkärandesidan slkulle itrågakomma, begärde nu, då ytterligare beviisning i dag af hr Rudberg förebragtes, uppskof för att bemöta densamma samt afgifva swutföörklaring, hvilket af rätten bifölls, och utsattes; fördenskull målet till annan dag. då hufvudktärandena ålades andraga allt hvad de i saken aktade nödigt, vid äfventyr att vidare rådrum för: sådant ändamål ej komme att beviljas. — På samma afdelning fortsattes i dag handläggningen af det. efter remiss från poliskammaren mot chefen fför sammanbindningsbanan genom Stockholm löjtnant Unge, i anledning af den bekanta nitroglycerinexplosionen i södra ändan af tunneln, väckta ätal, hvari allmänna åklagaren stadsfiskal Silfversparre yrkat ansvar a hr Unge, dels derföre att han ej skulle hållit tillräcklig tillsyn öfver arbetarne, dels ock emedan han haft större qvantitet nitroglycerin på ett ställe förvarad, än gällande förtattning tillät. Vid pårop af målet tillstädeskommo parterna, och inlemnade löjtnant Unge ett bevis från ge newaldirektör Styffe, hvarigenom han önskade styrka, att den tillåtelse han af K. M:t erhållit att hafva 200 skålpund krut upplagde i stadshuskällaren i och för sprängningsarbetena kunde anses långt vådligare, än att hafva några skålpund nitroglycerin förvarade på ett öppet ställe i märheten af tunneln. 1 fråga om de föreskrifter. hvilka lemnats de arbetare, som haft att göra med nitroglycerinpatronernas tillverkning, hafwa alla. utom förmannen Wermelin. vid hållet förhör om saken i poliskammaren, medgifvit, att dee blifvit strängeligen förbjudna att ej tillverka diylika patroner vid ljus. Werme lin ensam hade (då bestridt, att en sådan tillsä föse gifvits homom. För att få detta styrkt, beropade löjtnant Unge nu, då Wermelin ej sjelf kunnat antträffas, tvenne vittnen, jernvägsarbetarne Andersson och Glantz. hvilka skulle afhört ett samtal melian Wermelin och löjtnant Unge, derunder den förre erkänt sig ha erhållit en dylik tillsägelse. Vittnema, härom hörda, bekräftade löjtnant Unges utsago, Glantz med det tillägg, att Wermelin först gjort ett sådant erkännande, sedar löjtnant Unge yttrat till Wermelin, att han skulle klämma denne, om han sökte fördölja sinningen vid det blifvande polisförhöret. För öfrigt upplystes att vid ifrågavarande explosion en jernvägsarbetare vid namn Granbom skulle blifvit skadad. Granbom., sjelf tillstädes, berättade huru dervid tillgått, me: hans uppgifter voro sväfvande och osammanhängande. Löjtnant Unge fann besynnerligt, att Granbom först nu gjort mnmälan om, att han blifvit ska åad vid explosiionen, då han flera gånger under tiden, sedan e:xplosionen egde rum, träffat hr Unge utan att nämna något sådant, samt i an seende till iråkzad sjukdom på sista tiden afh nom erhållit peenninghjelp och läkarevård vid jernvägen aanställde läkaren. Han tillät sig derföre tvifla påi sanningen af Granboms nu gjorda anmälan, helst han icke hört att denne vid ex plosionstillfällett ens varit derstädes, Stadsfiskalen. Silfversparre åtog sig inhemta närmare upplysningar om Granboms uppgtiter