långt och att det nu vore för sent? att komm: med dylika insinnationer. Vi kunde gerna kasi Oss in på experiment: rnas bana och försöka ny. författningar tills indtligen komme till en son vore god, såvida vi nemligen bodde på en ö Söderhafvet, men som nu detta icke vor förhållandet, utan vi voro omgifna af mäktig grannar, borde vi akta oss att icke hissa i top en flagga med alltför prononcerad färg. Professorn grefve G. Hamilton uttalade farhå gor, till stöd för hvilka han åberopade flera fri sinnade författare i statsrätt, för det majoritets välde som han befarade kunna blifva en följ af ett enda valsätt, och för åen korruption, son kunde blitva en följd af minoritetens bemödan den att genom hvilka medel som helst göra si; till majoritet. På grund af dessa betänklighete hade han ämnat rösta nej, ända tilldess hal erfarit, att konungens rådgifvare ämnade fram lägga förslaget ånyo. Da det sålunda otvitvel aktigt förr eller sednare blefve antaget, men un der meliantiden skulle uppstå just hvad han fruk tade, svåra partistrider, så röstade han nu ja. PLENUM DEN 7 DECEMBER. Ridderskapet och Adeln. (KL. 9 f. m.) Grefve Hen Hamilton uppropades nu ånyo och de hättiga rop på proposition, som numera mouogo hvarje ny talare, lade sig snart och lemnade rum för en aktningsfull tystnad. Talaren beklagade, att frih. De Geer så fattat hans ord, att han trott det talaren velat beteckna honom såsom en mordbrännare. Man kan vålla eldsvåda utan att göra det uppsåtligen. Det hade älven smärtat honom att höra trih. De Geer hänsyfta på hans ställning till regerinen, och detta smärtade honom så mycket mer erföre att han föregaende afton läst detsamma i Attonbladet. Med anledning af friherrens yttrande, at det vore honom (grefve H.) som det tillkomme att uppgöra ett nytt förslag om ej detta komme att oförändradt framläggas, ville talaren ge tillkänna sin uppfattning af regeringens ställning till frågan. Vid riksdagens börJan hade ställningen ansetts sådan, att man antog att förslaget skulle af adeln och presteståndet förkastas med ungefär lika stor majoritet, som det komme att antagas i boörgarestänset. Under sådana omständigheter hade det kunnat vara i sin ordning, att konungen anförtrott åt andra händer att uppgöra ett nytt förslag. Tal. hade varit tveksam huru han under sådana omständigheter skulle handla, och hade troligen kommit att blott tyst nedlägga sin voteringssedel i valurnan. Nu hade det dock visat sig, att förslaget blifvit nästan enhälligt antaget al två stånd och att de majoriteter som kunde komma att förkasta det i de båda andra blifva ganska obetydliga. Vid sådant förhållande hade regeringen icke längre den anledning att tänka på återtåg som den eljest kunnat hafva, och nu försvann talarens tveksamhet, och han hade framlagt de betänkligheter, som han önskade blifva iakttagna vid den omarbetning af förslaget, som under förhandenvarande omständight ter borde verkställas af förslagets upphofsmän. Han hoppades således att adelns beslut cj skulle föranleda någon rubbning i regeringens ställning. Och om äfven K. M:t ej skulle vilja framlägga ett ändradt förslag, så läte det tänka sig att det komme från annat håll, och han hoppades att sanktion då ej skulle vägras. Efter några ord om hur tvifvelaktigt det vore hvad som är den upplysta allmänna meningen i landet, öfvergick greiven till en redogörelse för grunderna i det förslag om hvilket motståndsgidan verkligen blifvit ense, ty af 279 närvarande hade åtminstone blott 2opponerat sig. Förändrinarne åsyftade naturligtvis undanrödjande af de anledningar till anmärkningar, som förut påpek ts, i första kammarens sammansättning och antal, valrättens utsträckning till andra kammaren, måhända med enahanda rös:grund som vid kommunalvalen 0. 8. v. Vidare påpekade tal. några ändringar i öfriga grundlagar, som han ville ha samtidigt vidtagna deribland dels upphäfvandet af konungens dädanefter betydelselösa rätt att utnämna adelsmän, ty man borde ej försvaga konungamakten på sådant sätt att man gjorde den löjlig, dels ute:lutning at allt tal om adelns privilegier, ty man borde, då man fråntoge adeln less enda väsentliga privilegium, representationsrätten, hvartill man kunde hafva sina skäl, åtminstone ej håna densamma. Replikerande grefve Manderströms yttrande anhöll talaren derefter, att om någon af hans vänner framdeles hade godheten att sända honom ett ljus, bad han att man ej måtte till ljusstake begagna — en krutkagge. Slutligen, och då det blitvit sagdt, att en sekelgammwal institution lefver ännu någon tid sedan yxan blifvit satt till roten, och dä nu verkligen yxan bhtvit satt till roten, bad talaren att man dock måtte Jåta det gamla trädet få den omialta anståndstiden, så att då dess krona failer i stoftet, man må ha beredt pya stöd åt den krona som står högre än vär!